Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ekonomi

Digitaliseringen gör att vi vill bo ännu närmare varandra

Ökad digitalisering betyder inte att fler tar chansen att bosätta sig på landet. I stället vill vi flytta närmare varandra och i framtiden bor allt fler i städer.

Det anser stadsbyggnadsforskaren Alexander Ståhle.

Urbaniseringen leder inte bara till att storstäderna växer – många städer växer ihop till så kallade megaregioner.

Exempel på dem är Taiheiyo-bältet i Japan med Tokyo, Osaka, Kanazawa och Hiroshima och nordvästra England med Liverpool, Manchester, Leeds och Blackpool.

Enligt nationalekonomen Charlotta Mellander står världens 20 största megaregioner för över hälften av världens tillväxt.

– I princip i alla länder i världen sker tillväxten i stora städer. En viktig anledning är arbetsmarknaden. I storstaden finns det både fler som erbjuder jobb och som kan jobba.

I Sverige växer mindre stadsregioner fram, till exempel Öresundsregionen och Mälardalen.

Urbaniseringen i Sverige har lett till att även städer i närheten av Stockholm som Uppsala och Västerås växer till sig.

– Uppsala går jättestarkt och det är inte bara för att Uppsala är en attraktiv stad i sig utan också för att staden ligger så nära Stockholm, säger Charlotta Mellander.

Vissa digitaliseringsromantiker tror att digitaliseringen löser upp geografin, att när alla har bredband och mobiler kan man vara på landet och jobba.

Alexander Ståhle driver konsultfirman Spacescape och forskar om stadsplanering på KTH. Han är övertygad om att vi i framtiden bor i storstäder.

– Jag föreläste nyligen i Knivsta, en liten ort mellan Stockholm och Uppsala. Knivsta växer, men det är för att den ligger i en storstadsregion. Ligger en ort, som exempelvis Visby eller Åre, inte i en storstadsregion så behöver den väldigt speciella kvaliteter för att folk ska stanna.

Den främsta anledningen till att städerna växer och kommer att fortsätta göra det är enligt Alexander Ståhle närhetsaspekten – folk vill bo nära varandra. En faktor som blir allt viktigare i takt med digitaliseringen.

– Vissa digitaliseringsromantiker tror att digitaliseringen löser upp geografin, att när alla har bredband och mobiler kan man vara på landet och jobba. Men det är precis tvärtom.

Det beror enligt Alexander Ståhle på att möjligheten att koppla upp oss i stället leder till en allt starkare önskan att mötas på riktigt. Det digitala mötet ersätter inte det verkliga utan lockar snarare till ännu fler riktiga möten.

En annan kärnfaktor som stärker behovet av närhet anser han är att vi har en mer jämställd arbetsmarknad i dag än för 50 år sedan. När två personer i en familj arbetar, i stället för bara mannen som förr, måste ett hem ligga centralt i förhållande till två olika arbetsplatser.

– Vi talar i dag om livspusslet. I dag är det ett pussel för familjer med barn att tidsmässigt få ihop vardagen.

Det enklaste sättet att minska pendlingstiderna är att bo centralt. Och för att kunna bo ute på landet måste det arbetsupplägget fungera för alla yrkesverksamma i ett hushåll – vilket gör det svårare för en familj att flytta ut till landsbygden.

Enligt Charlotta Mellander finns det även negativa aspekter med den snabba urbaniseringen.

– Inget land mår bra av att slitas itu mellan storstad och landsbygd. 10 000-kronorsfrågan är hur man ska lösa det. Jag tror inte att det finns en enkel lösning, utan en ren hagelskur av åtgärder som inte har tänkts ut än behövs.

Unga människor är de som gör att platser växer ekonomiskt.

Hon lyfter fram att det är viktigt för beslutsfattare och kommuner att satsa på livskvaliteten.

– Den största tillväxten sker på platser där människor vill bo. Vi har väldigt länge fokuserat på företagsklimat och många tror att det räcker med en god offentlig service för att vara en attraktiv plats att bo på, men det gör det inte.

– Unga människor är de som gör att platser växer ekonomiskt, och det är också de som lämnar landsbygden. Att kunna attrahera dem är väldigt viktigt.

Framtidens stad. Alexander Ståhles tre framtidsscenarion

Ekostaden

I ekostaden råder det brist på billig energi. Tillväxten har stannat av och därför behöver folk samarbeta och hålla ihop. Den politiska styrningen är stark, vilket leder till att den sociala segregationen är liten.

Innerstaden är grön och blomstrande. Mikroenergianläggningar, vattenkraft och solpaneler byggs lokalt. Staden är nästan bilfri, folk cyklar eller åker tunnelbana från närförorterna. De förorter som ligger längre bort får det svårare på grund av de höga transportkostnaderna.

Teknostaden

I det här framtidsscenariot är energiproblemet löst. Vi lever i en Star Trek-värld, där vi transporteras i självstyrande taxipoddar. Miljöpåverkan är fortfarande stor. Allting är digitaliserat och inkomstskillnaderna är relativt låga. Det är ett höghastighetssamhälle där den sociala pressen är hög – livsstilar värderas högt och det är viktigt att se rätt ut och göra rätt saker.

Geografiskt har storstadsområdet förtätats men de regionala centrumen blomstrar. Höghastighetståg kopplar ihop städerna och drönare leverar mat och varor.

Fristaden

Liksom i Teknostaden är energitillgången stor i Fristaden. Tillväxten är hög och den tekniska utvecklingen går fort. Men den sociala kontrollen är låg – marknaden är stark och styr utvecklingen. Individualism och småskalig kollektivism präglar samhället.

Inkomstskillnaderna ökar. Miljonprogramsområdena förslummas samtidigt som rika villaförorter frodas. Staden har en tydlig geografisk kärna och stadsbilden präglas av höghus och reklam.

Källa: ”Alla behöver närhet”, Alexander Ståhle

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.