Starta en kompost i sommar

Karin Persson var tidigare lärare i matematik och kemi och kompletterade med en högskoleutbildning i miljökunskap i början av 90-talet. Nu arbetar hon bara med information och utbildning i frågor om hantering av hushållsavfall och lokal kompostering. För det arbetet tilldelades hon Året Runts miljöpris 1993.

Att ha en kompost är som att ha ett husdjur. Resultatet blir bättre ju mer omvårdnad man lägger ner. När man reser bort ska det vara lika självklart att den som vattnar blommorna även luftar komposten och ser till att den har rätt fuktighet.

För att lyckas med komposten måste man känna till vad som händer i den biologiska nedbrytningsprocessen. Samma process som under årtusenden byggt upp humuslager i skog och mark av nedfallna löv, träd och visset gräs.
- Sköter man sin kompost rätt och har en bra behållare kan man få jord på 2-3 veckor, säger Karin Persson.

Kompostering av trädgårdsavfall och icke tillagade grönsaks- och fruktrester ordnas genom ytkompostering, kompostering i stack eller i enkel behållare. För kompostering av matavfall, krävs en sluten, isolerad behållare.

Ytkompostering
Låt gräsklippet ligga kvar och kratta inte bort löven från gräsmattan - kratta dit dem i stället, från gångar och hårda ytor. De klipps sönder när gräset klipps. Sönderklippta löv flyger inte omkring och bryts snabbt ner och blir "mums" för maskarna.
- Ge inte upp om marken är "maskdöd", säger Karin Persson, det tar några månader innan maskarna förökat sig rikligt på det nya utspisningstället. Genom att ytkompostera spar man både på gödselmedel, torv och arbete med vertikalskärning av gräsmattan.

Flisa kvistar och grenar och lägg ut det som marktäckning under buskar och träd eller andra växter med djupt rotsystem. Lägg på ett minst tio centimeter tjockt lager så hindras ogräsfrön från att gro. Ogräs som redan är uppe vissnar av näringsbrist eftersom mikroorganismerna förbrukar markytans kväve när det flisade materialet bryts ner. Därför är flis olämpligt som täckmaterial för blommor och grönsaker som har grunda rötter.

Täckodling är en annan form av ytkompostering. Det innebär att vissna växtdelar bryts ned på plats i stället för att samlas i kompostbehållare. Anlägg rabatten så att när ett växtslag vissnar växer nya växter upp och täcker de gamla. De vissna delarna bryts ner och behöver inte samlas i en kompostlåda.

Stackkompostering
Förr samlades komposten i en hög eller stack som innehöll allt trädgårdsavfall som täcktes med jord eller halm för att skydda mot uttorkning. Det tog stor plats och ersätts numera med en behållare.

Kompostering i enkel behållare
- Kompostering av trädgårdsavfall i en öppen behållare är ett komplement till ytkompostering, säger Karin Persson, och det får enbart användas för färskt växtavfall. Om man ytkomposterar ris, löv och gräs som ger den största volymen trädgårdsavfall, blir det resterande trädgårdsavfallet kraftigt minimerat.

Klipp trädgårdsavfallet i 5-10 centimeter stora bitar och klyv frukt i fyra delar. Ju fler ytor, som blir tillgängliga för mikroorganismerna, desto snabbare går nedbrytningen. I de översta lagren finns de mest syrekrävande nedbrytarna, därför ska man med en grep gräva om lite på ytan innan man lägger i nytt avfall. Varje lager får vara högst 10 centimeter. Sedan varvar man till exempel med några grövre kvistar.

Kompostering är en syrekrävande process. Uppstår det syrebrist kommer i stället en illaluktande förruttnelseprocess utan syre att ta överhand.

För att undvika det luftas komposten 1-2 gånger per vecka med en omrörningsstav, som förs ner på 4-5 ställen i komposten. Staven har två vingar som ligger mot skaftet när man trycker ner den och fälls ut när man drar upp.

Utöver färskt växtavfall och rester från grönsaker och fallfrukt kan man lägga kaffe- och tesump, kaffefilter, ofärgat papper och finkrossat äggskal i behållaren.
- Även citrusfrukter och bananer kan komposteras i en markplacerad behållare. Där rör sig maskarna fritt och är inte utsatta för bekämpningsmedel från frukt, till skillnad från förhållandet i en masklåda, säger Karin Persson.

Det får inte bli för blött i komposten. Tjocka lager av blöta löv eller gräs gör också att en förruttnelseprocess startar. Det känns på den sumpgasliknande lukten.

Det får inte heller bli för torrt. Då stannar processen. Finfördelat material är en förutsättning för att fukthalten ska behållas. Material som är för spretigt med stora luftfickor torkar lätt ut.
- Att torka är en konserveringsmetod. Vem har sett en möglig skorpa?

För att förhindra att fukten ångar bort kan man lägga en plastsäck över kompostmaterialet, såväl i en öppen behållare som i behållare med lock. På så sätt droppar kondensen tillbaka i kompostmaterialet.

Sköter man komposten rätt ska man inte behöva vattna den, men har den blivit för torr - häll i litet vatten i taget och rör om tills komposten återfått rätt fuktighet.

Är den för blöt är det bästa att blanda ner flisade grenar och röra om ordentligt.
- Töm barnens potta i komposten säger Karin Persson, urin är bättre än komposteringmedel som finns i handeln. Men äter man hormoner eller antibiotika ska man undvika att använda urinen som kompost- och gödning eftersom läkemedlen utsöndras i urin. De kan då ställa till oanade problem i naturen.

Maskar, tusenfotingar, gråsuggor och hoppstjärtar är ett tecken på att fukthalten är rätt. Myror är ett tecken på att den är för torr. Materialet ska kännas som en urkramad svamp eller som en nyöppnad säck plantjord.

Komposteringsprocessen pågår i olika temperaturer allt från någon plusgrad till 78 grader. Det finns maxtemperaturer för olika typer av mikroorganismer och olika arter förekommer i olika temperaturintervaller och specialiserar sig på nedbrytning av en viss typ av material. En generation mikroorganismer banar väg för nästa.
- De flesta mikroorganismer trivs i 35-40 grader, säger Karin Persson och det misstolkas ibland till att det ska vara 35-40 grader. Högre temperaturer innebär viss hygienisering av kompostmaterialet.

- Inte bara ogräsfrön utan även växtsjukdomar dödas med stigande temperatur.

Materialet i kompostbehållarens ytterkanter kyls av i hörn och vid kanter. Dra in materialet mot mitten för att få en mer homogen nedbrytning.

Gräv om komposten två gånger per år, en gång på våren och en gång på hösten. Beroende på hur ambitiös man varit kan färdig jord siktas efter ett till två år.

Behållaren
En kompost för trädgårdsavfall ska ha markkontakt och ha högst en halv centimeter breda luftspalter.

Nätkomposter och brädkomposter med breda luftspalter torkar lätt ut. Materialet ser ofta ut som torkat hö och nedbrytningsprocessen pågår endast i mitten av komposten. Klä komposten med kraftig plastväv och lägg en plastskiva eller plastsäck över materialet för att behålla fuktigheten.

I plastbehållare med lock stiger den varma fuktiga luften och kondenserar i locket. Plasten suger inte upp vattnet. I stället rinner det ner längs sidorna på komposten. Då torkar materialet ut i behållarens mitt medan det håller sig fuktigt utmed sidorna. Risken finns att det uppstår förruttnelse i botten om marken inte är tillräckligt dränerad och vattnet kan rinna bort. Rör om och lufta ofta samt lägg en plastpåse direkt på kompostmassan så återförs kondensvattnet.

Tömningsluckor på behållarna är inte så smart som det verkar. Den färdiga komposten är svåråtkomlig och blandas lätt med material som inte brutits ned.

Använd inte tryckimpregnerat trä eller icke korrosionsbeständig plåt i behållaren. Det kan förorena kompostjorden.

Avkylningen på behållarens sidor och hörn kan reduceras genom att ge behållaren en rundad form.

Skötsel underlättas om man har utrymme för två behållare, som man fyller växelvis.

En behållare för matavfall ska ha lock och botten med luftinsläpp på maximalt fem millimeter och vara tillverkad i ett material som inte gnagare kan ta sig igenom.

En isolerad behållare påskyndar nedbrytningen av avfallet om det är rätt fuktighet och luftomsättning. Tillför man regelbundet nytt avfall kan värmen hålla sig runt 65 grader.

Vid en omfattande studie vid Lantbruksuniversitetet i Ultuna har man visat att en kompost som värms upp genom mikrobiell aktivitet bryter ner avfallet effektivt, till skillnad från en kompost som värms upp med tillförd värme. Vid uppvärmning bildas flyktiga fettsyror i början av processen som hämmar den biologiska omsättningen.

Krasseprovet
Med krasseprovet kan man kontrollera om kompostmaterialet är moget. Lägg lite kompostjord på ett fat, genomfukta jorden. Sprid ut smörgåskrassefrön på jordytan och täck med genomskinlig plastfolie.

Har inte fröna grott och bildat en grön matta efter fem dagar är nedbrytningen inte tillräcklig. Att fröna gror och sedan gulnar är ett annat tecken på ofullständig nedbrytning men det kan också bero på uttorkning eller att komposten har för högt näringsvärde.

Färdig kompostjord från trädgårdsavfall blandas med en del kompostjord och fem delar gammal jord för krukodling. I trädgårdslandet "dressas" 10 liter per kvadratmeter odlad yta. För komposterat matavfall räcker det med 5 liter per kvadratmeter.