DN:s granskning av AP-fonderna har visat hur stora summor läggs på alkohol, dyra middagar och frikostiga löneförmåner.
Det är vanor som i delar av affärslivet betraktas som legitima men som är ovanliga på myndigheter.
– Det finns en generell förväntan att man ska vara försiktig med skattebetalarnas pengar, säger Tomas Brytting, docent i företagsekonomi och etikforskare på Ersta Sköndal högskola.
Han var med och skapade Centrum för etik och ekonomi på Handelshögskolan. När Tomas Brytting får höra talas om AP-fondernas vanor blir han inte förvånad.
– Om man nu till vardags representerar på en hög nivå för att motparten befinner sig där, är risken att det smittar av sig på den interna kulturen, säger han.
AP-fonderna konkurrerar om arbetskraften med andra finansorganisationer. Både ledning och övrig personal har ofta ett förflutet i näringslivet.
– Man får vara extra vaksam. Det följer med en viss kultur, det är inte så konstigt, men i och med att det är förutsägbart måste myndighetsledningen ha ett speciellt öga, så att det inte glider i väg, säger han.
Enligt Tomas Brytting är det styrelsens ansvar att ge förhållningsregler och se till att de efterföljs.
– I ett företag så är det styrelsens ansvar, de ska också se till att det finns ett regelverk som hanterar verksamheten. Det är en kostnadsfråga men också en riskfråga. I och med att sådant här kommer fram så tappar organisationer i förtroende. Förtroendekapitalet är något som styrelsen ansvarar för, säger Tomas Brytting.
