Entreprenören Eric Ries: Silicon valley är för homogent

DN träffar 40-åriga Eric Ries när han är på lanseringsresa i Skandinavien. Han är jetlaggad och betydligt ödmjukare än han är i sin nya bok ”Startupmodellen”. Hans första bok ”The lean startup” gjorde en enorm succé när den kom 2011. I den beskrev han en modell för att stanna upp och ta reda på om man är på rätt spår i start-upföretaget. Han introducerade ett kundfokus i utvecklandet av nya produkter. Företaget testade en enkel version först innan man gick vidare. Det kallades MVP och omfamnades av företagsledare över hela världen.

Plötsligt hade han kommit väldigt långt från pojkrummet i San Diego där han började programmera och skapa sin älskade kod. Nu handlar allt han gör om ledarskap. 

– Det finns tillfällen då det låter toppen att återvända till mina föräldrars källare, säger han och ler:

– Men även om jag alltid har älskat att skriva kod har jag också alltid velat att människor ska använda min teknologi. Att gå till jobbet som en ”junior nobody” i ett gigantiskt företag har aldrig lockat mig. Jag har blivit en entreprenör och ledare för att kunna göra saker som människor använder.

All forskning och erfarenhet kring entreprenörskap är väldigt, väldigt tydlig – ju mer mångfald hos teamen, desto mer kreativa är de.

Sedan den första boken kom ut har Eric Ries anlitats av större organisationer och företag. Han har varit gästföreläsare på Harvard Business School och han har jobbat med sitt eget företag LTSE, som hjälper startupförtag. 

I arbetet på bland annat General Electric, GE, har han insett att hans modell för att bevara kundfokus inte bara gäller små startups. I varje stor organisation kan man arbeta på samma sätt med mindre team och bevara entreprenörsandan. Det handlar den nya boken om.

Vad är skillnaden på en intraprenör och en entreprenör i ett stort företag?

– Det är samma sak. De kanske bara har lite olika kläder på sig. En huvtröja kontra en kostym, äta nudlar mot att ha ansvar för ett eget konto.

Du kom från mindre startups och började arbeta i större organisationer 2011. Hur kan du veta att din modell fungerar även i stora koncerner?

– Allt är väldigt nytt och det är på inget sätt bevisat att det kommer att fungera. Men de preliminära resultaten är positiva. Jag startade ”The fast work”-program på GE 2012, därefter har jag jobbat med Toyota, Citi, Proctor & Gamble och även med ett innovationsprogram på Unilever i Storbritannien, säger han och fortsätter:

– Mycket är på gång, men vi har inte tjugo år av longitudinell data ännu. Men om du som företagare väntar på akademisk litteratur i ett ämne så missar du konkurrensfördelen.

På omslaget till boken står det att den är för alla, men är den inte mest för ledare?

– Ja, kanske mest. Men det är ett missförstånd att bara ledare måste vara insatta. Företag är beroende av individuella initiativ från många, många människor på olika nivåer. Dessutom kan det vara bra att ha en idé om din vd skulle kalla in dig - vilket händer - och fråga ”Hur tycker du att vi ska förändra det här företaget”? Då vill man inte vara den som säger ”Ehhh, jag ska gå och göra lite research”. 

Eric Ries morförädrar överlevde Förintelsen och hans farfar deltog i andra världskriget. Han beskriver hur han som barn avfärdade sina morföräldrars prat om att hålla ögonen öppna för varningssignaler på att det skulle kunna hända igen.

– Jag tyckte att de var hopplöst omoderna. Men de var rätt ute, nu ser vi de varningssignalerna hela tiden.

På Google har ingenjören James Damore blivit avskedad sedan han hävdat att män är bättre ingenjörer än kvinnor och nu stämmer han, tillsammans med flera andra, Google för diskriminering av vita män.

– Suck! Jag känner honom inte, men det han skriver är skrämmande, säger Eric Ries.

Problemet hos entreprenörer är det omvända. Silicon valley är för homogent.

– All forskning och erfarenhet kring entreprenörskap är väldigt, väldigt tydlig – ju mer mångfald hos teamen, desto mer kreativa är de, säger han och fortsätter:

– Vi har ett stort problem i Silicon valley och i hela innovationssektorn globalt och det är att det finns mer pengar som behöver investeras i högriskföretag med hög utdelning än vad det finns startups. Har du ett filter som bestämmer vem som kan bli entreprenör missar du många möjligheter.