Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-17 19:26

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ekonomi/fardtjansten-skots-i-den-svenska-bubblan-i-dakar/

Ekonomi

Färdtjänsten sköts i den svenska bubblan i Dakar

Maty Ndiaye och Marimba Dia Foto: Mia Holmgren

DAKAR. På en trång gata i centrum av Senegals huvudstad Dakar finns en blågul bubbla. Från ett callcenter dirigerar Marimba Dia och 120 andra senegalesiska akademiker färdtjänst och sjuktransporter till kunder i Bengtsfors, Töreboda och Visby. Deras anställning började med ett halvårs intensivkurs i svenska.

De senaste tio åren har företaget Samres växt utomlands samtidigt som antalet anställda i Sverige har minskat med 100.

Mia Holmgren
Rätta artikel

Det färgsprakande gatulivet med försäljare och skrangliga taxibilar är hundraprocentigt västafrikanskt. När hissen stannar några våningar upp i kontorsfastigheten är miljön fortfarande lika afrikansk, men alla som arbetar där pratar grammatiskt perfekt svenska.

Carl Johan von Seth: Snart kan taxibilens förare också sitta i Senegal 

– Är rullstolen hopfällbar, frågar Marimba Dia när hon bokar färdtjänst åt en kund i Västsverige. I  båsen intill i det luftkonditionerade kontorshavet förs det samtal om taxameterbelopp och vintervägar och halka.

En sak som de senegalesiska telefonkommunikatörerna har fått lära sig är att prata om väder och årstider.

– I Senegal är det samma väder hela tiden utom under regnperioder. Soligt och knappt 30 grader varmt. Det bli mörkt vid samma tid på kvällen året runt. Det är ingenting man pratar om här, men jag förstår ju att det är annorlunda i Sverige, säger Marimba Dia.

Mohammed Faye och Pia Thurfjell Foto: Mia Holmgren

Att svenska företag anlitar callcenter utomlands är inte ovanligt, men Samres satsning i Senegal sticker ut. Enligt koncernchefen Björn Falk var det den låga lönenivån i kombination med politisk stabilitet som ledde fram till etableringen vid Atlantkusten för sju år sedan. Företaget hade då beställningscentraler i Estland och Moldavien

– Vi tittade på flera länder utanför Europa. Att det blev just Senegal berodde på att vi hittade två bra svensklärare som redan bodde i landet, säger Björn Falk.

De blå telefonbåsen i Dakar är fyllda med språkkunniga unga män och kvinnor som hade en universitetsutbildning i botten när de anställdes av Samres. Marimba Dia talade redan wolof, franska, engelska, lite portugisiska och italienska när hon tog sig an den sju månader långa kursen i svenska.

– Det låter kanske inte som ett drömyrke att jobba i ett callcenter efter fem år på universitetet. Först arbetade jag som lärare, men det blev inte som jag tänkt mig. Sedan jobbade jag en kortare period på hotell. 

Att Marimba Dia hamnade i den svenska bubblan för ett par år sedan var en slump.

– Jag tänkte, varför inte. Att lära mig nya språk var jag van vid.

Lönen på motsvarande fyra tusen kronor är förhållandevis bra i Senegal. Marimba Dia har vänner som tjänar betydligt mindre, men också de som får ut mer. Hon tror att hon kommer att söka sig vidare så småning om, men just nu känns den här anställningen bra.

– Jobbet är för det mesta kul. De flesta som ringer är trevliga. Många blir överraskade när de förstår att de hamnat  i Afrika när de ringt ett lokalt svenskt nummer och ställer frågor om Senegal, säger Marimba Dia

– I bland händer det att någon inte vill prata med mig för att jag inte är svensk. Det gör ont att höra och jag blir ledsen. Jag kan också få skäll för att bilen inte kommer på utsatt tid. Då försöker jag reda ut vad det beror på, säger hon.

Språkförbistringarna är oundvikliga – åt båda hållen. För de senegalesiska kommunikatörerna är vissa dialekter svåra att uppfatta. Och i första hand äldre svenska kunder har besvär med att förstå en brytning som de inte är vana vid.

– Vi får klagomål om att vi låter arga när vi svarar i telefonen. Det är vi absolut inte. Wolof, som  de flesta här pratat till vardags, är ett hårt, entonigt språk. Vi övar på att tala med samma satsmelodi som svenskarna, säger Maty Ndiaye.

Hon har varit kommunikatör och tagit emot samtal i flera år. När Maty Ndiaye förra året befordrades till gruppledare fick hon åka på en studieresa till Stockholm och Skövde. Inte minst vardagssituationerna blev mycket lärorika

– I kassakön i en matbutik i Skövde förstod jag hur svenskarna vill bli bemötta och hur de ser på service, säger hon.

Beröringspunkterna mellan Sverige och Senegal, som var en fransk koloni fram till slutet av 1950-talet, är inte många. Kulturkrocken har därför blivit kännbar för Samres anställda. 

– För mig var fotboll den enda gemensamma nämnaren mellan Senegal och Sverige. Jag kände till Zlatan Ibrahimovic, men det var allt, säger Mohammed Faye. 

Han lyssnar på poddar och Sveriges Radios nyheter på lätt svenska för att få bättre koll på landet. Han har sett filmen Så som i himmelen och nu senast Sune i Grekland – all inclusive.

– Jag tycker mycket om jobbet. Jag håller ju på med någonting som min familj och alla andra tycker är exotiskt, säger Mohammed Faye som bor hos sina föräldrar

När Mohammed Faye blir stressad trasslar han till det med den svenska ordföljden. Då  måste han gå ifrån en stund. Ofta sätter han sig och pratar med svenskläraren Pia Thurfjell.

Det är Pia Thurfjell som ser till att de senegalesiska kommunikatörerna lär sig svenska på sju månader. Ibland sitter hon också med och lyssnar på samtalen i callcentret  för att komma med synpunkter och rätta till fel. 

– Det är inte bara språket, utan en hel del om hur det svenska samhället fungerar. Om någon beställer färdtjänst till en kyrka kan den spontana tanken hos kommunikatören vara att beklaga sorgen, men det kan ju vara ett bröllop eller ett dop också. Det är viktigt att känna sig fram, säger Pia Thurfjell, som uppmuntrar småprat med kunderna.

Under våren ska Pia Thurfjell utbilda en ny kull, men det var osäkert in i det sista om kursen skulle bli av eftersom personalomsättningen är mycket låg  Nästan ingen slutar, många anställda har varit med sedan beställningscentralen i Dakar öppnade 2012.

I Senegal är en stor del av arbetsmarknaden informell och arbetslösheten är stor i alla samhällsgrupper. Samres koncernchef Björn Falk tror att den främsta förklaringen till att personalen stannar är att Samres har en anställningskultur som påminner om  den svenska. Personalen har sjukförsäkring, lönen betalas ut i tid och arbetstiden är reglerad till åtta timmar om dagen.

– Erfarenhet gör att du klarar jobbet bättre så det är en stor fördel för oss att personalen väljer att jobba kvar länge. I Sverige är omsättningen stor på callcenter, säger Björn Falk.

Bland Samres största kunder finns region Stockholm, Västra Götaland och Gotland. Det har blåst kring företaget, som från vissa håll har anklagats för att utnyttja anställda i låglöneländer. Samres har också  fått kritik av resenärer, kommuner och landsting för upplevda språkproblem och felaktiga beställningar. Som en konsekvens av det har bland annat region Skåne och Dalarna valt att inte förlänga samarbetet med Samres.

– Vårt största problem är att ansvariga för offentliga upphandlingar i kommuner och landsting försöker hitta på mystiska sätt att blockera oss. Vi lägger ned stor tid och kraft på rättsprocesser för att få delta i upphandlingar, säger Björn Falk.

Björn Falk. Foto: Mia Holmgren

– Det handlar om ett motstånd mot att svenska jobb i närområdet hamnat utomlands. En beställningscentral i Senegal utmanar det traditionella tankesättet.  Samtidigt varnar SKL (Sveriges kommuner och landsting) för att stor personalbrist väntar inom den offentliga sektorn. En lösning är att köpa tjänster utifrån i fall där det är möjligt.

Enligt Björn Falk uppstår den vanligaste felbokningen när datum och veckodag inte stämmer överens. Om den som ringer in beställer en bil till fredagen men uppger datumet till en annan dag blir inte bokningen korrekt. Det kan också ske en hopblandning mellan avgångstid och ankomsttid.

– Misstagen beror ytterst sällan på språket. Det vi kan göra för att minimera missförstånden är att repetera de uppgifter som beställaren lämnar, säger Björn Falk.