60-tal kvinnor mördade i Honduras hittills i år

Honduras är efter Haiti det minst jämställda landet i Amerika, enligt FN-organet UNDP:s jämställdhetsindex. Jämställdheten har knappt förbättrats sedan millennieskiftet.

En av dem som kämpade för kvinnors rättigheter i Honduras var ursprungsfolksledaren och miljöaktivisten Berta Cáceres, som blivit en förebild för kvinnokampen i landet.

Lilian López träffade Berta Cáceres första gången vid floden Chinaclas strand. Det var under protesterna mot ett vattenkraftbygge i västra Honduras 2010.

– Jag fastnade för vad Berta sa. Hon stod upp för våra rättigheter, trots hot och svåra påfrestningar, men hon hade liksom jag barn och en familj. Hon fick mig att öppna mina ögon. Jag var redan engagerad i kvinnors rättigheter, men det var först genom Berta som jag förstod vad det verkligen handlade om, säger Lilian López, koordinatör för jämställdhetsfrågor i den honduranska ursprungsfolksorganisationen Copinh.

Utanför den gård som Copinh förfogar över i utkanten av La Esperanza i nordvästra Honduras har ett altare byggts till minne av Berta Cáceres. Foton av henne står intill blombuketter och levande ljus.

Det var här i La Esperanza som två beväpnade män en natt i början av mars förra året gick in i Berta Cáceres hus och sköt henne och hennes gäst från Mexiko, Gustavo Castro. Hon dog. Gustavo Castro överlevde.

Ett år senare samlas aktivister från hela världen på Copinhs gård för att hylla Berta Cáceres och hennes kamp för inte bara ursprungsfolkens rättigheter och försvar av miljön och naturresurserna, utan också för hennes kamp för kvinnors rättigheter.

Flera av organisationens män gjorde motstånd. De förstod inte varför kvinnorna plötsligt skulle ha så mycket makt, men hon lyckades.

Lilian López har inför de tillresta gästerna hållit ett långt tal till minne av Berta Cáceres kamp för kvinnorna. Nu sitter hon bland blommorna och ljusen intill altaret på gården.

– Berta värvade mig till Copinh inför organisationens årsmöte 2012. Hon hade bestämt sig för att få in tio kvinnor och sex män i styrelsen. Det var inte lätt. Flera av organisationens män gjorde motstånd. De förstod inte varför kvinnorna plötsligt skulle ha så mycket makt, men hon lyckades. Hon valdes till ordförande, med ansvar även för jämställdhet och jag fick ansvar för organisering. För Berta handlade Copinhs arbete inte bara om ursprungsfolkens rättigheter, utan om kvinnors delaktighet och makt, säger Lilian López.

Berta Cáceres föddes in i en familj med stort engagemang för mänskliga rättigheter. Hennes mamma Austra Berta Cáceres var en traditionellt utbildad barnmorska och bistod tusentals, ofta fattiga, kvinnor att föda. Hon var också en av landets första kvinnliga borgmästare och senare parlamentsledamot.

Familjen Cáceres tillhör ett av Honduras många ursprungsfolk, folkgruppen lenca. Efter att i ett par år ha slagits med vänstergerillan i grannlandet El Salvador bildade Berta Cáceres tillsammans med sin dåvarande man Copinh, som anses vara en de första organisationerna i landet som tog ursprungsbefolkningen i försvar.

Austra Berta Flores (i mitten) har kämpat för de honduranska kvinnornas rättigheter hela sitt liv, först som barnmorska, sen som en av landet största kvinnliga borgmästare och kvinnliga parlamentsledamöter. Hennes yngsta dotter Berta Cáceres mördades förra året för sin kamp för ursprungsfolkens rättigheter. Till vänster äldsta dottern Neery och till höger dottern Augustina, som fängslades efter statskuppen 2009. Foto: Erik Halkjaer.

Som ledare för Copinh tog Berta Cáceres strid för ursprungsfolkens rätt att själva avgöra hur naturresurser som skog, vatten och mineraler på deras territorier ska utvinnas. Hon blev en nagel i ögat på de många privata företag, men även honduranska regeringar, som genom vattenkraftverk, gruvor och storskaligt skogsbruk såg stora möjligheter till vinster och tillväxt.

Åren före sin död anmälde Berta Cáceres 36 hot mot sig själv. Bakom hoten stod regeringstjänstemän, men framför allt representanter för det honduranska företaget Desa, vars bygge av vattenkraftverk Berta Cáceres och Copinh försökte stoppa.

De åtta personer som idag sitter häktade för att ha mördat henne har alla kopplingar till företaget, men någon ansvarig från bolaget har ännu inte gripits.

Inte så långt från Copinhs gård i La Esperanza står organisationens kvinnohus. Det var Berta Cáceres drömprojekt. Lilian López berättar att hon 2013 fick ta över arbetet med jämställdhetsfrågor från Berta Cáceres. I uppdraget låg att skapa ett hem för stöd åt kvinnor som utsätts för våld i hemmet.

– Vi har lite dåligt med resurser nu, men planen är att anställa en advokat, en stödperson och en grupp kvinnor som ska kartlägga tillståndet för kvinnors rättigheter ute i byarna. Vi ska också kunna ta emot kvinnor som blir slagna och våldtagna i hemmet, säger Lilian López.

Läs mer: Kvinnor utan kompensation trots unik dom om övergrepp

Lilian López lever skild från sin man, med delad vårdnad om barnen. Så gjorde också Berta Cáceres, men det är fortfarande något mycket ovanligt, framför allt på den honduranska landsbygden.

– Vi kommer från en kultur och en patriarkal struktur där man säger att barnen inte kan växa upp utan sin mamma. Det är också kontroversiellt att en kvinna lämnar hemmet för att arbeta, leva ensam eller engagera sig såsom jag gjort. I mitt fall ledde det till att min familj försköt mig och min man slog mig. Det är tyvärr väldigt vanligt, säger Lilian López.

Olivia Cáceres är den äldsta dottern till den mördare ursprungs- och människorättsaktivisten Berta Cáceres. Foto: Erik Halkjaer.

Enligt den honduranska kvinnoorganisationen CEM-H anmäler varje år ungefär 20.000 kvinnor misshandel, trakasserier eller våldtäkt. Av de fall som når domstol döms någon bara i ett av fyra fall. Det gör att våldet mot kvinnorna ökar och fler dödas, menar Suyapa Martinez som leder organisationen.

– Bara under årets två första månader har vi räknat till 60 kvinnor som mördats eller slagits ihjäl. Förra året var det totalt 473 och de senaste sju åren rör det sig om fler än 3 500. Det är en var sjuttonde timme. Och bara i fem procent av fallen döms en förövare, säger Suyapa Martinez.

Sen förminskar man brotten i rättegången. Många kvinnor bestämmer sig för att uthärda, vilket ofta leder till mer våld och död.

I ett anteckningsblock på skrivbordet har Suyapa Martinez, från kvinnorättsorganisationen CEM-H, uppdaterade fakta om antalet mord på och anmälda övergrepp kvinnor i landet. Foto: Erik Halkjaer.

Utmaningarna för de kvinnor som vill anmäla övergrepp i Honduras är flera. Det finns bara tre domstolar specialiserade på övergrepp på kvinnor. Avstånden till poliskontor och åklagarmyndigheter är ofta långa och många kvinnor på landsbygden har inte råd med transporten. När de väl kommer till polisen ifrågasätts allvaret i brotten och, enligt CEM-H, krävs kvinnorna ofta på mutor.

– Vad för slags samhälle är det? Och sen förminskar man brotten i rättegången. Många kvinnor bestämmer sig för att uthärda, vilket ofta leder till mer våld och död, säger Suyapa Martinez.

På Berta Cáceres initiativ inledde CEM-H ett samarbete kring kvinnors rättigheter med Copinh.

– Hon höll utbildningar om patriarkatet inom Copinh, om hur kvinnor är offer för ett patriarkalt system där det är okej att slå och utnyttja kvinnor och där vi måste vara hemma, ta hand om barnen och laga mat. Hon såg till att männen i Copinh lagade mat och lät kvinnorna tala. För oss var hon en förebild. Nu när hon dött kan vi inte vara tysta, utan måste fortsätta den kamp som hon ledde, säger Suyapa Martinez.

Läs mer: ”Motståndarna har missat kvinnorörelsens styrka”