Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-08-25 00:26

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ekonomi/global-utveckling/debatt-det-saknas-data-for-att-na-malen-om-jamstalldhet/

Ekonomi

Debatt: Det saknas data för att nå målen om jämställdhet

"I rollen som min mentor talade Hans Rosling många gånger om behoven av specifik politik för att lösa specifika problem. Det som fick Hans att ilskna till var hyckleri och när människor ignorerade fakta." skriver debattören Alexandra Silfverstolpe Tolstoy, grundare av Data Act Lab. Arkivbild. Bild: Magnus Liljegren/GGFOTO/All Over Press

Vi vet inte med säkerhet hur många flickor som lämnar skolan på grund av tidigt äktenskap, graviditet eller våld. Enbart en tredjedel av världens länder samlar nämligen in data som gör det möjligt att mäta och förstå kvinnors och flickors ekonomiska situation.

Det skulle räcka med sex procent av den svenska biståndsbudgeten för att på egen hand lösa hela det globala data-gap som just nu råder, så att världens ledare har statistik att bedriva faktabaserad politik på, skriver Alexandra Silfverstolpe Tolstoy, grundare av Data Act Lab.

DN Text

Hans Roslings röst om vikten av en faktabaserad värld har tystnat för gott. En strid ström av politiker och beslutsfattare har under den senaste tiden avlöst varandra i tv-soffor och radioprogram för att intyga hur viktigt det är att basera sin världsbild på tillförlitliga fakta och använda statistik för att säkerställa att vi gör rätt saker.

“I faktaresistensens dagar är det så viktigt att vi som politiker tar till oss fakta och agerar utifrån den. Det är det enda sättet för oss att bedriva seriös politik på”, kommenterade biståndsminister Isabella Lövin (MP) nyligen i SVT:s morgonsoffa.

I verkligheten tycks regeringens vurm för statistik och data inte vara lika varm. När världens ledare hösten 2015 enades om 17 globala mål för hållbar utveckling som ska nås fram till 2030, den så kallade Agendan 2030, slogs även fast att data och evidens ska användas för att följa upp målen. Alla länder har åtagit sig att löpande ta reda på och rapportera ifall utvecklingen går åt rätt håll eller inte och förhoppningsvis agera på den informationen.

Tillgången till statistik är emellertid mycket bristfällig i många av världens fattigaste länder. FN uppskattar att det idag enbart finns tillförlitlig data för att följa upp en dryg tredjedel av de globala målen.

Än värre är det vad gäller könsspecifik data. Enbart en tredjedel av världens länder samlar i dag in data som gör det möjligt att mäta och förstå kvinnors och flickors ekonomiska situation. Vi vet inte idag med säkerhet hur många flickor som lämnar skolan på grund av tidigt äktenskap, graviditet eller våld, hur många flickor som blir mammor innan de fyllt 15 år, hur många timmar om dagen som de arbetar, ifall de får betalt och i sådana fall hur mycket. Hundratals miljoner kvinnor och flickor är idag osynliga.

Läs även: Första skarpa testet för nya FN-målen om jämställdhet

Samtidigt avsattes enligt OECD mindre än 0,25 procent av världens totala bistånd förra året till att stärka statistikutveckling i världen. Sverige satsade under perioden 2012-2016 totalt 362 miljoner kronor på statistik i utvecklingsländer, vilket är mindre än två promille av det totala svenska biståndet under samma period.

Hur mycket av dessa medel som avsattes för att förbättra tillgången till könsspecifik data framgår inte. Den enda aktör som på ett seriöst sätt tagit tag i problemet är Bill and Melinda Gates Foundation som förra året annonserade att de avsätter motsvarande 720 miljoner de närmsta tre åren för mer och bättre statistik om kvinnors och flickors liv och förutsättningar.

 Läs mer: Gates satsar över halv miljard på data om kvinnor

Den svenska regeringen har som ambition att driva en feministisk utrikespolitik och att bli världsbäst på att genomföra de globala målen för hållbar utveckling. Hur ska regeringen kunna göra det om vi inte vet ifall utvecklingen går åt rätt håll eller inte eller ifall situationen för världens fattigaste kvinnor och flickor förbättras eller försämras?

För att de svenska biståndsresurserna ska kunna bidra effektivt till att lyfta kvinnor och flickor ur fattigdom och utanförskap måste vi ha detaljerad kunskap och förståelse för var utsatta kvinnor och flickor finns och var resurserna kan göra bäst nytta. Brist på detaljerad kunskap om kvinnors och flickors situation gör att världens beslutsfattare idag opererar med mycket trubbiga instrument, istället för med den finkirurgi som krävs för att minska gendergapen i världen.

I rollen som min mentor talade Hans Rosling många gånger om behoven av specifik politik för att lösa specifika problem. Det som fick Hans att ilskna till var hyckleri och när människor ignorerade fakta. “Jag är dödligt seriös med de frågor jag driver”, sa Hans i ett av våra sista samtal.

Han vek inte en tum ifrån sina ord eller fakta. Det var så han åstadkom förändring.

Det skulle den svenska regeringen också kunna göra, om den stod bakom sina ord och i realiteten drev en faktabaserad feministisk utvecklingspolitik– inte bara pratade om det. Det krävs inte speciellt mycket, utan skulle räcka med sex procent av den svenska biståndsbudgeten för att Sverige ensam kunde lösa nuvarande data-gap som finns rörande globala målen, så att världens ledare hade robust statistik att bedriva faktabaserad politik på.

Den här veckan deltar Sveriges jämställdhetsminister Åsa Regnér i FN:s kvinnokommissions årliga sammankomst i New York. Klädsamt hade varit ifall den svenska regeringen med en minimal gest matchade Gates investering för mer och bättre data för att synliggöra världens kvinnor och flickor. 

Alexandra Silfverstolpe Tolstoy

Skribenten är grundare av Data Act Lab och har arbetat med bistånd i 20 år på UD, Sida, FN, EU-kommissionen och inom det civila samhället.