Deras hus försvann ner i floden

Lilla Ku Hlaings hus bara försvann ner i floden sent en kväll i somras. Swosh, sa det.

Först hade det dykt upp en stor spricka i den leriga marken. Ku Hlaings mamma och mormor förstod vad som höll på att hända och satte i mörkret igång att under stor brådska plocka isär familjens enkla hus av trä och bambu. Delarna släpade de upp till byns kloster, en grön byggnad några hundra meter från flodbanken.

– Vi sprang fram och tillbaka, berättar mormor San Aye.

Så gjorde även en lång rad andra familjer, vars hus låg närmast sprickan.

Vi hann bara ta ner en tredjedel av huset. Trappan och biten närmast vattnet försvann ner i floden.

San Aye sitter på golvet i klostret, som är familjens hem sedan katastrofen i somras. Fyraåringen Ku Hliang låter sig motvilligt hållas i hennes knä. Helst vill hon ut och härja bland byns vildhundar och leriga högar av brädor och pålar som tidigare var hus.

– Från att vi såg sprickan gick allt väldigt fort. Vi hann bara ta ner en tredjedel av huset. Trappan och biten närmast vattnet försvann ner i floden tillsammans med de flesta av våra saker, säger San Aye.

Längs floden Irrawaddy i Burma drabbas många byar av den kraftiga jorderosionen, som påverkar både vardagsliv och möjlighet till försörjning för invånarna i området. Foto: Jonas Gratzer

Irrawaddyfloden breder ut sig i ett av Sydostasiens största deltan, väster om Burmas största stad Rangoon. De många kanalerna byggdes under det brittiska kolonialstyret och Twantaykanalen, där byn Shwe Hlae Chaung ligger, är en av de längsta.

Vattenvägarna användes för att frakta ris och andra grödor från deltat. Det mycket bördiga området förser Burmas befolkning på över 50 miljoner med ris och risexporten härifrån spelar en viktig roll för landets ekonomi.

Området är också ett av landets mest tätbefolkade, med 3,5 miljoner invånare. Många av de som lever här har i generationer bott vid de porösa flodbankerna och försörjt sig som bönder eller fiskare.

Irrawaddys flodmynning är, liksom andra deltan runt om i världen, lågland och mycket exponerat för vädrets nycker. Våren 2008 drabbades området av Burmas värsta naturkatastrof någonsin då den tropiska cyklonen Nargis drog in och en stor flodvåg svepte med sig allt i sin väg fyra mil upp i deltat.

Över 80.000 människor dog, 50.000 är rapporterade saknade och två och en halv miljoner förlorade sina hem. Odlingsmark förstördes av saltvattnet och invånarna i området, som kallats Asiens ”ris-skål”, blev plötsligt beroende av matpaket från hjälporganisationer.

– Här, jag ska visa er den nya sprickan.

U Kyaw Win är ledare för byrådet i Shwe Hlae Chaung, byn där marken äts upp av floden.

Vi går en smal väg av cement mellan provisoriska hus och skjul, ner mot flodbanken. Här försörjer sig invånarna som risbönder eller odlar betel, en växt vars nöt tuggas som en lätt stimulantia. Men flera av betelodlingarna har redan slukats av vattnet.

"Det finns två olika sorters sprickor. De som direkt drar med sig marken ner i floden och sen finns den här sorten, där det blir en spricka och vi vet att snart släpper marken. Men vi vet inte när", säger U Kyaw Win, ledare för byrådet i byn Shwe Hlae Chaung. Foto: Jonas Gratzer

Plötsligt ser vi hur vägen kluvits framför våra fötter, där sprickan går. Delen som fortsätter ner mot vattnet har sjunkit en halvmeter och vi får ta ett rejält kliv. Cementen har spruckit sönder i småbitar.

– Det finns två olika sorters sprickor. De som direkt drar med sig marken ner i floden och sen finns den här sorten, där det blir en spricka och vi vet att snart släpper marken. Men vi vet inte när, säger U Kyaw Win.

Han pekar: Den djupa skåran i den fuktiga leran sträcker sig hundrafemtio meter in i den djungelliknande vegetationen. Landremsan mellan sprickan och floden är omkring trettio meter bred.

Det som sker här är en massiv erosion av marken längs flodbankerna, som pågått länge men förvärrades i somras. U Kyaw Win kontaktade då de lokala myndigheterna, som beordrade byn att börja montera ner husen närmast floden. Runt om i deltat sker samma sak.

Flera hundra meter mark kan försvinna på ett bräde.

Omkring oss står pålar som byggnader tidigare vilade på.

Tolv av byns hus stod på den mark som försvann i somras, när San Ayes familj drabbades. Fem av dem drogs med ner i vattnet och resten lyckades invånarna plocka ner i tid. Sammanlagt har 38 av byns 100 hus nu förstörts eller flyttats.

– Halva byn har försvunnit ner i floden. Flera hundra meter mark kan försvinna på ett bräde, säger U Kyaw Win.

– Jag växte upp här och när jag var liten var det annorlunda. Då var väderförhållandena normala. Strömmarna var inte lika starka. Det fanns inte erosion då som det gör nu. Men när vädret har blivit märkligt har strömmen blivit starkare.

Det är i deltan som Irrawaddys som konsekvenserna av klimatets förändringar och människors överexploatering av naturresurser blir som mest kännbara. Där är befolkningen redan utsatt på grund av den kustnära placeringen, men klimatförändringarna blir en slags riskförstärkare, förklara Eric Vaughan från organisationen Mercy Corps, som arbetar för att hjälpa bönderna i deltat.

Han gjorde nyligen en studie kring de risker som invånarna i deltat står inför.

– Problem relaterade till klimatförändringarna, som höjda havstemperaturer eller brist på dricksvatten, och ökar utsattheten för de här människorna, säger han.

Ett av de största bekymren är just översvämningar och dess konsekvenser, som utlösandet av landerosion. Ett annat är saltnivån i vattnet och jorden, som gör att risböndernas skördar blir sämre och färre.

Deltasystem har en salt-cykel. Under torrperioden rör sig salt havsvatten inåt i systemet genom kanalerna. När det börjar regna fylls floderna och trycker ut saltvattnet igen.

– Bönderna måste vänta till saltnivåerna är låga för att kunna så ris. Men en höjning av havsnivån vänder den här cykeln på ända och trycker det salta vattnet högre upp i flodsystemet, där färskvatten då blir tillgängligt under kortare tid och risproduktionen minskar, säger Eric Vaughan.

Vägen har klyvts av erosionen och ena delen hamnat lägre än den andra. En tydlig varning om att ytterligare en bit mark är på väg ner i floden. Foto: Jonas Gratzer

FN räknar med att havsnivån stigit med 19 centimeter mellan 1901 och 2010 på grund av smältande isar. Prognosen för 2100 är en höjning med ytterligare mellan 20 och 40 centimeter.

En forskningsrapport som publicerades förra året av Oxfords universitet förutspår att minskad tillgång på mat på grund av klimatförändringarnas konsekvenser kommer att leda till en halv miljon dödsfall globalt.

Men klimatförändringarna är inte den enda faktorn som kan förstärka riskerna för invånarna i ett delta. Även exploatering och utbyggnad av infrastruktur spelar en viktig roll, som konstruktion av vattenkraftsdammar uppströms, vilka kan begränsa flödet av färskvatten och därmed bidra till att saltvattnet når djupare in i systemet.

För Irrawaddydeltats del handlar det också om avskogning. Under de senaste tre decennierna har över 80 procent av områdets mangroveskog avverkats för att göra plats för risfält och kommersiell räkodling. Situationen ser liknande ut i andra av Asiens flodmynningar. Sedan åttiotalet beräknas sammanlagt nästan två miljoner hektar mangrove ha försvunnit runt om i Asiens kustnära områden.

Mangroveskog spelar en viktig roll för att förebygga och kontrollera översvämningar och för att hindra saltvatten att nå in i deltat. Skogen har också en funktion att hålla fast jorden längs flodbankerna.

Than Than Nue tar i med hela kroppen för att försöka vicka upp den kraftiga bambupålen ur marken. Bredvid henne släpar dottern Wai Nue Hnin, 12 år, ett annat bambustycke efter sig. Hon är hemma från skolan för att hjälpa mamman att först plocka ner familjens hus och sedan bygga upp det igen några tiotal meter längre bort från floden i byn Shwe Hlae Chaung, på en plätt som för några timmar sedan var tjock växtlighet.

– Det är inte vår mark, vi har den bara tillfällig, säger Than Than Nue, som nu flyttar sitt hus för andra gången.

Familjen väntar på ett stycke mark som de ska få av myndigheterna. De fattigaste invånarna i byarna som förlorat mark kommer att tilldelas små bitar nytt område. Men det dröjer.

Than Than Nue och hennes familj flyttar sitt enkla bambuhus ytterligare en bit bort från de områden som riskerar att bli tagna av floden. ”Jag är född här och vill att mina barn ska kunna leva här i byn”, säger Than Than Nue. Foto: Jonas Gratzer

Vissa av familjerna i byn har redan flyttat sina hem tre eller fyra gånger. Andra, som förlorat sina hus, bor i tillfälligt uppförda skjul av korrugerad plåt, bambu och presenning, som är outhärdligt varma i den heta solen. Samtidigt klarar dess konstruktion inte av att skydda ordentligt när monsunregnen drar in. De saknar också fungerande utedass.

De senaste åren har Burma upplevt kraftigare monsunregn än vanligt, som orsakat svåra översvämningar och många dödsfall. Översvämningarna efter regnen sommaren 2015 blev den allvarligaste naturkatastrofen i landet sedan cyklonen Nargis 2008.

Värst drabbades Irrawaddyflodens delta.

Under gångna sommars regnperiod skedde ytterligare översvämningar och en halv miljon människor drabbades. Irrawaddydeltat är inte ensamt om denna problematik. 85 procent av jordens större floddeltan har drabbats av allvarliga översvämningar under senare år.

De kraftiga regnen är den akuta orsaken till det som nu sker i byn Shwe Hlae Chaung. Översvämningarna uppströms i floden ökade kraftigt vattenflödet. Byn Shwe Hlae Chaung ligger just där tre flöden möts och är därför extra utsatt. Kanalerna bildar där en V-form och det tunga vattenflödet från den ena floden slår då med stor kraft mot byns flodbank.

Myndigheternas mätningar visar att både den genomsnittliga temperaturen och regnmängden ökat i Burma under de senaste sex decennierna.

De extrema väderincidenterna har också blivit fler. Enligt Global Climate change index är Burma det land i världen som drabbats av näst flest extrema väderhändelser under perioden mellan 1995 och 2014, med över 7.000 dödsfall i snitt per år i katastrofer relaterade till klimatförändringar.

Samtidigt beräknas landet vara ett av dem som står sämst rustade för att klara konsekvenserna av det förändrade klimatet. Burma är ett av världens fattigaste länder, med en infrastruktur som är svårt eftersatt efter decennier av militärdiktatur.

– Jag är orolig att det blir mer erosion och jordskred, säger Than Than Nue.

– Mina släktingar ringer mig ofta och vill att vi ska flytta in till Yangon, men vi vill stanna här. Jag är född här och vill att mina barn ska kunna leva här. Det är inte enkelt att flytta.

Runt byn Shwe Hlae Chaung har de burmesiska myndigheterna byggt vågbrytare av bambu och oljefat. Men enligt byborna gör konstruktionen varken till eller från.

Om detta fortsätter långsiktigt kan jag inte se hur det är möjligt att framtida generationer kan bo kvar här.

När Twantaykanalen byggdes var den bara omkring 60 meter bred. Folk kunde stå och ropa till varandra från flodbäddarna, berättar U Kyaw Win. I dag är kanalen över 300 meter bred.

– Ju bredare kanalen blir, desto starkare blir den här strömmen. Och när strömmen blir starkare blir vågorna kraftigare och slår hårdare mot flodbanken, säger han.

Enligt myndigheterna kommer vissa av deltats byar troligtvis helt att försvunna inom en femårsperiod.

– Om detta fortsätter långsiktigt kan jag inte se hur det är möjligt att framtida generationer kan bo kvar här. Jag tror att byn riskerar att helt försvinna.

För mormor San Aye, som bor i klostret tillsammans med dotter och dotterdotter, blev sommarens katastrof mycket kännbar. De båda kvinnorna, den första änka och den andra frånskild, arbetade med att frakta frukt längs floden i en enkel motorbåt som de investerat många månadsinkomster i. Men den följde med landmassan ner i floden, fick ett träd över sig, gick i bitar och försvann i det mättade, grå vattnet.

– När jag insåg det skrattade jag och grät på samma gång, säger San Aye.

Hon, dottern och dotterdottern försörjs nu av hennes två söner som arbetar på fiskebåtar. Även om familjen skulle få ny mark av myndigheterna är det inte troligt att de kan samla ihop tillräckligt med pengar för att bygga ett nytt hus. Kanske ett i bambu, men inte ett i trä.

Detta är den andra artikeln i en serie om tillgången till vatten i världen. Läs den första här:

• Allt fler i världen får tillgång till rent vatten (22 mars)