FN-chef: En jämställd värld är möjlig till 2030

Det är sen eftermiddag och solen värmer skinnfåtöljerna i sällskapsrummet högst upp i Hilton-skrapan vid Köpenhamns flygplats, Kastrup.

Trots det fina vädret sprakar en brasa i den öppna spisen. Babatunde Osotimehin torkar svetten ur pannan med en tygnäsduk. Chefen över FN:s befolkningsfond, UNFPA, har ett hektiskt schema. Han kom från New York dagen före och flyger redan på kvällen till Stockholm för att besöka en av UNFPA:s stora biståndsgivare, Sida.

Som chef över ett FN-organ som arbetar med kvinnors och flickors rättigheter har han den senaste tiden haft anledning att svettas. Men han är lättad över att medlemsländerna till sist enades kring de globala mål som tagit vid efter millenniemålen.

– Jag ser dem som verktyg för att fördjupa det arbete som redan påbörjats. Att alla skrivit på är ett stort plus för världen, säger han när DN Global utveckling träffar honom för en intervju om framför allt jämställdhetsperspektivet i de nya globala utvecklingsmålen.

Det femte utvecklingsmålet handlar bara om jämställdhet. Men jämställdhet mellan män och kvinnor genomsyrar så gott som samtliga mål.

Enligt mål tre ska alla, män som kvinnor, kunna ”leva ett hälsosamt liv” senast 2030. Här ingår också att minska mödradödligheten och att se till så att alla har tillgång till sexuell- och reproduktiv hälsovård.

Det fjärde målet handlar om utbildning och rör särskilt kvinnors och flickors rätt till skolgång.

Även mål sex om tillgången till rent vatten och sanitet nämner speciellt flickors och kvinnors behov av detta för att exempelvis kunna gå till skolan under puberteten. Alltså när de har mens.

Vem skulle inte vilja att kvinnor får bestämma själva med vem och när de vill gifta sig?

Enligt Agenda 2030, som de 17 målen och 169 delmålen också kallas med ett samlande namn, ska all diskriminering av kvinnor vara avskaffad inom 15 år. Ingen orimlighet, enligt Babatunde Osotimehin.

– Vem skulle inte vilja att kvinnor får bestämma själva med vem och när de vill gifta sig? Eller hur många barn de vill ha och när de vill ha dem? Vem kan säga nej till det? Självklart är det görbart. Det är inte ”rocket science” precis, säger han.

Utgångsläget kunde ha varit bättre. Även om mödradödligheten minskat de senaste åren räknar FN med att över 300.000 kvinnor dog i graviditetsrelaterade komplikationer förra året. Omkring 47.000 kvinnor om året dör till följd av osäkra aborter och ungefär två miljoner flickor blir varje år mammor, trots att de bara är barn själva. För att nämna några av de utmaningar som finns. Att på 15 år uppnå jämställdhet anser många därför är orimligt.

På andra sidan Atlanten sätter sig Karin Nilsson vid ett av borden på ett stökigt kafé i New Yorks finanskvarter. Hon är sexualpolitiskt sakkunnig på RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning. När FN förhandlar om hur de globala målen ska implementeras har hon suttit med under de delar som rör sexualpolitik och jämställdhet. Hennes roll är att bistå Sverige och andra länder med formuleringar och referenser där hon har specialkunskaper.

Det politiska motståndet blir så tydligt när det handlar om människors rätt att bestämma över sin egen kropp.

Även om Karin Nilsson upplever att det finns en politisk vilja att nå målen säger hon att det går bakåt i vissa frågor. Svårast är det när det gäller jämställdhet är kvinnors rätt att bestämma över sin sexuella och reproduktiva hälsa.

– Det politiska motståndet blir så tydligt när det handlar om människors rätt att bestämma över sin egen kropp, särskilt kvinnors eller HBTQ-personers rätt att ta sådana beslut. Det är som det ultimata kvittot på en förtryckande maktordning, att alla inte ska ha samma rättigheter, säger hon.

Läs även: Kvinnor i centrum för arbetet med en bättre värld

Vissa länder vill inte stödja att unga får tillgång till sexualundervisning, preventivmedel och säkra aborter. Det upplevs som känsligt eftersom de anser att tonåringar inte ska ha sex.

– Men verkligheten ser annorlunda ut. Om flickor blir bortgifta när de är tolv eller våldtagna när de är tretton så behöver de få stöd och vård, säger Karin Nilsson.

Under FN-förhandlingarna deltar förutom medlemsländerna också representanter från den så kallade Heliga stolen, påvens säte. Eftersom den inte är en stat har Heliga stolen bara observatörsstatus, vilket innebär att de inte får rösta. Däremot har dess representanter rätt att uttala sig.

– Man skulle kunna tro att de inte spelar så stor roll eftersom de inte har någon rösträtt. Men de påverkar många ändå med alla sina inlägg, säger Karin Nilsson.

Hon skrattar lite när hon berättar hur Heliga stolens delegater argumenterat mot kondomanvändning för hiv-prevention eftersom terrorgruppen IS sägs ha använt kondomer. Att förespråka användande uppmanar till våldtäkt, resonerar representanterna. Det kan låta absurt men blir allvar när andra länder använder argumenten med hänvisning till Heliga stolen. Eftersom beslut inom FN bygger på konsensus kan oförmågan att komma överens leda till att skrivelser blir vaga.

– Ibland är det så otroligt sorgligt och tröttsamt. Här sitter vita män från Vatikanstaten och förhandlar bort kvinnors liv och rättigheter. Det är helt oacceptabelt.

Läs även: Första skarpa testet för nya FN-målen om jämställdhet

På hotellet vid Köpenhamns flygplats tar Babatunde Osotimehin emot ett glas välkylt kolsyrat vatten. Han håller med om att det är en bit kvar innan målet om jämställdhet är uppnått.

– Det största hindret är att målen inte är juridiskt bindande. Medlemsstaterna kan alltså välja om de vill följa dem eller inte, säger han.

– Men om vi gör rätt från början genom att skapa institutioner, gör målen mätbara och lyckas få tillräckligt med resurser så är jag övertygad om att vi kommer att lyckas.

Foto i text:

Karin Nilsson, sexualpolitiskt sakkunnig på RFSU. (Pressbild)

Babatunde Osotimehin, chef för FN:s befolkningsfond UNFPA. (Foto: Jenny Leyman)

Grafik i text: Björn Hellström