En utskrift från Dagens Nyheter, 2023-05-29 14:19
Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ekonomi/global-utveckling/forsta-skarpa-testet-for-nya-fn-malen-om-jamstalldhet/
New York. I FN:s nya utvecklingsmål har jämställdhet och kvinnors rättigheter en särskilt plats, men det återstår att se hur världens länder genomför dem i praktiken.
I veckan möts FN:s kvinnokommission för första gången sedan de nya globala målen antogs.
Du vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.
Förutom att det femte FN-målet handlar specifik om jämställdhetsfrågor genomsyras flera av de andra målen också av kvinnors rättigheter, till exempel när det gäller hälsa och utbildning. Därför är temat på årets möte med kvinnokommissionen hur kvinnors ställning påverkar den globala utvecklingen.
Samtidigt är det långt ifrån självklart för alla länder att leva upp till det som står om kvinnor och flickors rättigheter i FN:s just antagna utvecklingsmål, menar Sveriges jämställdhetsminister Åsa Regnér (S).
Hon är på plats i New York och leder den svenska delegationen under mötet med kvinnokommissionen CSW, the Commission on the Status of Women. CSW följer arbetet med jämställdhetsfrågorna i världens länder men är inte ett toppmöte på samma nivå som när världens länder antog de nya utvecklingsmålen, som även går under namnet Agenda 2030.
– Det är en paradox där vi å ena sidan har den nya agendan samtidigt som motståndet hårdnat, särskilt när det gäller kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter och hälsa. Där går det bakåt. Läget i världen är väldigt splittrat och vi måste hela tiden försvara de här frågorna, säger hon när DN träffar henne klockan 06.45 i lobbyn på hotellet som ligger rakt över gatan från FN-högkvarteret på Manhattan.
Särskilt bekymrad är hon över att utvecklingen snarast gått bakåt i flera länder i Europa sedan den stora kvinnokonferensen i Peking för drygt 20 år sedan. Det toppmötet anses fortfarande vara bland det mest radikala som beslutats på kvinno- och jämställdhetsområde inom FN:s ram.
– Då var Europa en klart progressiv kraft i världen, men tyvärr är EU-kretsen väldigt splittrad i dag. Vi har flera konservativa regeringar som motarbetar i olika frågor. Frågan om abort finns alltid med, men även rätten till kunskap och sexualundervisning och rätten till tillgång till preventivmedel.
För Åsa Regnér är det tolfte gången hon är med på kvinnokommissionens årliga möte. Hon har deltagit som representant för frivilligsektorn under sin tid som generalsekreterare för RFSU, som FN-representant när hon var landschef för UN Women i Bolivia och nu som jämställdhetsminister i en uttalat feministisk regering.
– Det är väldigt stort att leda den svenska delegationen efter att ha varit här i många andra roller. Skillnaden som minister är det stora inflytandet och tillgången till ledare jag kan påverka, men med det följer också ett stort ansvar, säger hon.
Under tisdagen höll hon Sveriges officiella anförande inför de samlade representanterna från världens länder. Det går att fråga sig hur stor påverkan ett sådant anförande har på utvecklingen, när ministrar avlöser varandra i talarstolen och bara upprepar sina regeringars redan fastlagda politiska riktlinjer.
– Många frivilligorganisationer går igenom talen och jämför vad vi säger och använder innehållet i kontakter med andra regeringar, så jag jobbar mycket med mitt tal. När det gäller att driva på i frågor om kvinnors och flickors rättigheter är dessa organisationer helt avgörande för att driva regeringarna framför sig. Därför är de också väldigt motarbetade, eftersom det fortfarande är så kontroversiellt att driva dessa frågor.
Mötet i New York fungerar därför även som en plats att träffa andra som jobbar med frågorna, att dela sina erfarenheter och få inspiration och energi för att fortsätta arbetet på hemmaplan, förklarar Åsa Regnér utifrån egna erfarenheter av CSW-mötena i sina tidigare roller.
Förutom Sveriges officiella tal i FN är dagarna i New York fyllda med paneldiskussioner och enskilda möten med länder som Tyskland, Kanada, Paraguay och El Salvador.
– Andra länder är väldigt intresserade av hur vi jobbar i Sverige och att se att det visst går att förändra saker och inte bara tala om det. Till exempel får jag ofta frågor om hur vi jobbar med jämställdhet i budgetprocessen, där det kommer cirkulär från finansdepartementet. Jag möter också stort intresse för vår feministiska utrikespolitik.
– Samtidigt är vi inte klara och Sverige ska också genomföra de nya FN-målen. Till exempel har vi dåliga villkor inom kvinnodominerade sektorer på arbetsmarknaden, där det finns kvinnor som inte kan försörja sig. Vi har inte heller förebyggt våld mot kvinnor tillräckligt mycket. Vi är inte klara, vi har inte jämställdhet i Sverige även om vi tagit stora steg.
