En utskrift från Dagens Nyheter, 2023-06-01 20:56
Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ekonomi/global-utveckling/heta-politiska-fragor-utmanar-arbetet-med-nya-fn-malen/
Medan bland andra FN och Sveriges regering lyfter de stora möjligheterna med FN:s nya globala utvecklingsmål blir utmaningarna allt tydligare. Försäljning av kolkraftverk och global skatteflykt är bara några exempel.
En annan utmaning är att låta alla vara med när arbetet ska genomföras.
Du vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.
I dag fredag representerar miljöminister Åsa Romson Sverige i FN:s signeringsceremoni för klimatavtalet, som världens stater kom överens om i Paris förra året. Samtidigt hanterar hennes regeringskollega näringsminister Mikael Damberg försäljningen av Vattenfalls kolkraftverk till ett tjeckiskt företag, som inte har några intentioner att sluta producera kolkraft.
Det har gått knappt fyra månader sedan världens stater inledde arbetet med att genomföra FN:s nya utvecklingsagenda, Agenda 2030, med 17 utvecklingsmål som spikades förra året. En viktig faktor i både agendan och klimatavtalet är den politiska samstämmigheten samt att alla delar av samhället i alla jordens länder gemensamt drar åt samma håll.
Att med ena handen skriva under ett klimatavtal, som kräver drastiskt minskade utsläpp från fossila bränslen, och med andra handen samtidigt bidra till fortsatta utsläpp är ett konkret exempel på utmaningarna med Agenda 2030 och klimatavtalet. Ytterligare en utmaning som måste hanteras för att dessa globala överenskommelser ska kunna genomföras är skatteflykt.
FN räknar med att det krävs närmare 3 000 miljarder dollar, närmare 25 biljoner kronor, per år för att genomföra Agenda 2030. Då behövs de 1 000 miljarder dollar som varje år undanhålls världens utvecklingsländer genom skatteflykt, enligt beräkningar från tankesmedjan Global Finance Integrity. Trots det fanns inga konkreta förslag på lösningar på bordet när FN diskuterade frågan i veckan.
I jämförelse med Millenniemålen, som FN tog fram för att till år 2015 halvera världens fattigdom, anses de nya utvecklingsmålen utgöra ett paradigmskifte. När DN Global Utveckling talar med Sveriges ambassadör för Agenda 2030, Kajsa B Olofsgård, beskriver hon Millenniemålen som fokuserade medan utvecklingsmålen är mer komplexa och sammansatta.
– Den stora skillnaden är att utvecklingsmålen inte handlar om någon annan i huvudsak, utan att det är något som vi framför allt gör här hemma. Millenniemålen var också väldigt specifika, med undantag för mål ett kanske, men enkla att förstå och att följa upp. Vi går från fokusering till ett bredare perspektiv. Agenda 2030 är också tydligare kring vilka resurser som krävs, säger Kajsa B Olofsgård.
Ambassadören lyfter fördelen med att miljontals människor i hela världen varit med och tagit fram utvecklingsmålen. Det gör att de i mycket större utsträckning än Millenniemålen är väl förankrade.
Att ett statligt svenskt företag säljer ett kolkraftverk eller att länder pekas ut som skatteparadis gick möjligen att ignorera med Millenniemålen, men går inte att bortse från i Agenda 2030. För att uppnå utvecklingsmålen krävs det enligt Kajsa B Olofsgård att de olika politikområdena håller ihop och inte arbetar i olika silos. Hänsyn måste tas till hur beslut inom ett område påverkar andra områden.
Sveriges regering kommer i juni presentera en skrivelse för hur de olika politikområdena ska bli mer samstämmiga inom utvecklingspolitiken. I våras tillsatte regeringen även en delegation med representanter för det svenska civilsamhället, forskarvärlden och näringslivet, som genom nationella konsultationer ska ta fram en handlingsplan för genomförandet av Agenda 2030.
Läs mer: Expertgrupp ska hjälpa regeringen nå nya FN-målen
Så ser inte verkligheten ut i alla länder. När DN Global Utveckling nyligen mötte Deqa Yasin, från den somaliska kvinnoorganisationen IIDA uttryckte hon en tydlig frustration över att den somaliska regeringen åsidosätter civilsamhället i sitt utvecklingsarbete.
– Regeringen har redan har lagt fram en handlingsplan för de kommande tre åren, utan att ha tagit hänsyn till civilsamhället.
Somalias planerings- och biståndsminister Abdirahman Yusuf Hussein Aynte, som även han besökte Stockholm, förstod frustrationen, men konstaterade också att själva begreppet civilsamhälle i Somalia är rätt löst.
– Det finns många som identifierar sig som civilsamhälle, men som inte har kapacitet att delta i en sådan komplex arkitektur som utvecklingsmålen.
Somalia har liksom Sverige åtagit sig att genomföra Agenda 2030. Förutsättningarna är olika, men både Somalia och Sverige står inför tuffa val och utmaningar om de ska lyckas.