Hon ska få Sverige att handla mer rättvist

Fairtrade är en märkning som i dag finns på varor som kaffe, chokladkakor, bananer, juice, ris, quinoa, glass, socker, müsli, godis, vin och rosor. Under 2015 ökade den svenska försäljningen av Fairtrade-märkta produkter med 19 procent.

Hur tror du att siffrorna kommer att se ut i år?

– De senaste åren har försäljningen hela tiden ökat och jag vågar påstå att det kommer att bli en ökning i år igen, säger Hewan Temesghen.

När Magdalena Streijffert tillträdde som generalsekreterare i augusti 2013 sa hon att hon trodde att de svenska konsumenterna kunde fördubbla sin konsumtion av Fairtrade-märkta produkter de kommande fem åren. Sedan dess har vi gått från att lägga 208 kronor per person och år på varor med märkningen till 331 kr per person och år 2015.

Vad är din ambition som ny generalsekreterare för Fairtrade i Sverige?

– Mitt mål är att Sverige ska bli bäst i världen på att konsumera Fairtrade-märkta produkter. I idag ligger vi trea efter Schweiz och Irland. Men för att kunna bli bäst måste vi ta tillvara de ungas intresse för Fairtrade.

En Sifo-undersökning från i våras visar en större kännedom för märkningen hos just unga konsumenter. Räcker det?

– I dag har vi en hög kännedom hos allmänheten, men framförallt hos unga, 15 till 35 år. Där känner 95 procent till Fairtrade. Jag tror att de kommer att spela en avgörande roll för hur vi ska kunna nå ett hållbart samhälle och kunna göra ännu mer skillnad för människorna bakom Fairtrade-produkterna. Men vi måste också nå nya målgrupper och få fler att våga flytta handen i hyllan till en annan vara. Det gör vi genom att knyta konsumenterna närmare odlaren. Vi behöver öka förståelsen för vad Fairtrade står för.

I dag stöter vi på väldigt många märkningar i matbutiken. Tycker du att kunderna får tillräcklig information för att förstå vad alla märkningar står för?

– Vi lever i en tid där det finns jättemycket information, men att det kan vara svårt att sortera bland den. För vår del tror jag att vi måste bli ännu bättre på att skapa förståelse för vad Fairtrade arbetar för; vikten av internationell handel men att den måste baseras på mänskliga rättigheter och omtanke om miljön. Och att vi är den enda oberoende certifieringen som har ett uttalat mål att arbeta mot fattigdom. Och om man förstår det och vilken skillnad man kan göra genom att bara köpa en annan produkt när man står där och väljer, då tror jag inte att det blir så svårt.

Det finns en stor efterfrågan på märkningar i dag från konsumenter. Vad tror du att det beror på?

– Det hänger ihop med att utbudet är så stort i butikerna. Märkningar blir en trygghet att man köper något som stämmer överens med ens värderingar och att det har garanterats genom kontroller av en tredje part.

Förklara för konsumenten: Vad är egentligen skillnaden mellan Krav-märkning och Fairtrade-märkning?

– Krav har fokus på miljö och Fairtrade har fokus på människan. Vi har odlare anställda i länder med utbredd fattigdom och vill ge dem en möjlighet att skapa en trygg och hållbar tillvaro där de själva kan utvecklas och bestämma över sin framtid. Det är också viktigt med omtanke om miljön, men utifrån människans grundläggande behov. Om man inte har mat på bordet och ens barn inte kan gå i skolan kanske det är svårt att börja prata om miljön.

För några år sedan fick märkningen kritik av forskare, som kunde visa att Fairtrade-anslutna kaffe- och kakao-odlingar inte hade bättre arbetsvillkor än andra. I rapporten kritiserades bland annat Fairtrades inspektioner som, enligt rapportförfattarna, byggde för mycket på information man fått från odlarna, och för lite på samtal med arbetarna. Då sade Fairtrade att det fanns substans i det forskarna skrev. Gjordes några förändringar efter kritiken?

– Det är viktigt för alla organisationer att bli granskade. Och det är viktigt att vi hjälps åt för att kunna åstadkomma förändring. Våren 2014 gjordes en revision av kriterierna för anställd arbetskraft och just nu ligger en revisionsprocess uppe för kriterierna för kooperativ. Men just den rapporten som du hänvisar till ställer vi oss generellt lite frågande till.

– På flera ställen i den jämförs producenter av olika storlekar och förutsättningar. Anställda hos småskaliga odlare jämförs med anställda hos storskaliga plantage. En av de stora utmaningarna när det gäller kakao och kaffe är just att nå de anställda hos de enskilda odlarna och speciellt hos de småskaliga odlarna. De arbetar ofta helt informellt i kortare perioder. Det är en utmaning som Fairtrade tar på allvar.

Fairtrade-märkt bomull har funnits ett tag och i våras lanserades en standard för textilindustrins tillverkningskedja. Kommer vi i framtiden att kunna köpa Fairtrade-märkta kläder på till exempel Ullared eller på Kappahl?

– Om du frågar mig så vill jag säga ja på en gång. Men vi måste se till vad som är rimligt och hur lång tid det tar. Jag är medveten om att det här arbetet tar väldigt lång tid och utvecklingen går inte lika fort som man kanske hoppas.

Vad mer kan man Faitrade-märka?

– Det finns ett stort utbud på produkter i dag, både nationellt och internationellt, men jag skulle önska att det fanns ett ännu större utbud. Vi jobbar hela tiden med att utöka antalet produkter, men samtidigt tycker jag att det är viktigt att titta på volymer inom produktgrupper. Jag är chokladälskare och för mig är det bekymmersamt att 1,7 % av all choklad på den svenska marknaden är Fairtrade-märkt. Men om jag fick önska hade jag ju gärna sett att jag kunde gå in i en affär och det var Fairtrade-produkter överallt.

Du brinner för att unga både i Sverige och i andra länder ska få möjlighet att påverka sin egen framtid. Berätta om ditt personliga engagemang.

– Ja, det handlar om att unga i länder med utbredd fattigdom ska få möjlighet att gå i skola till exempel, parallellt med att unga i Sverige får en förståelse för hur deras köpvanor påverkar de unga i andra delar av världen. Jag har alltid velat bidra till en bättre värld, ända sedan jag var liten. Det har påverkat mina studier och mitt ideella engagemang. När jag var tio och hade barnkalas delade jag ut skivan ”Do they know it’s christmas” till alla kompisar istället för godispåse. För att jag visste att intäkterna från skivan skulle hjälpa till att bekämpa fattigdomen och den pågående hungerkatastrofen på Afrikas horn i mitten av åttiotalet.