Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-19 02:03

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ekonomi/global-utveckling/klimatkrisen-lyfter-kvinnliga-bonder-i-zambia/

Global Utveckling

Klimatkrisen lyfter kvinnliga bönder i Zambia

Mary Sakala, Annie Katongo, Universe Mafouta och Joyce Kaluba diskuterar och delar fröer med varandra.
Mary Sakala, Annie Katongo, Universe Mafouta och Joyce Kaluba diskuterar och delar fröer med varandra. Bild: Jenny Leyman

Klimatförändringarna har gett den feministiska kampen en skjuts framåt. I Zambia upplever kvinnliga bönder numera att männen tar deras kunskap på större allvar när klimatkrisen är ett faktum.

DN Global utveckling har träffat Rural Women Assembly, en plattform för kvinnliga bönder som kämpar för rätten att äga marken de odlar på, med anledning av International Day of Rural Women och World Food Day denna vecka.

Rätta artikel

I skuggan, under det stora trädet mitt på gårdsplanen, har Annie Katonga ställt fram stolar och muggar med kall maheu, en dryck gjord på kornet durra, majsmjöl, socker och vatten.

Vi besöker hennes farm i regionen Mumbwa, väster om Zambias huvudstad Lusaka.

Plötsligt hör vi röster från vägen och Annie Katonga tar emot sina grannar. Det är dags för ett av Rural Women Assemblys möten.

Rörelsen Rural Women Assembly finns över hela världen. Plattformen förenar kvinnliga bönder i kampen för rätten att äga marken de odlar på, ett jordbruk fritt från kemiska bekämpningsmedel och hybridfröer samt ett återinförande av landets ursprungsgrödor.

Att bekämpa våld i nära relationer, liksom tvångs- och månggifte, är också frågor som är centrala för rörelsens medlemmar.

– Tack vare organisationen kan vi mobilisera kampen. Rörelsen har skapat möjligheter för oss att åka runt i byar och föreläsa om hållbart jordbruk och om vikten att inte sluta använda våra traditionella frösorter, berättar Annie Katonga.

Annie Katongo driver en farm i regionen Mumbwa, väster om Zambias huvudstad Lusaka.
Annie Katongo driver en farm i regionen Mumbwa, väster om Zambias huvudstad Lusaka. Foto: Jenny Leyman

Trots att majoriteten av Zambias jordbrukare är kvinnor har de ingen rätt att äga mark. I Zambia existerar två parallella juridiska system; det juridiskt lagstadgade systemet och system som bygger på lokala sedvänjor och traditioner, där en byäldste fungerar som domare i olika ärenden.

I det juridiska, lagstiftande systemet har kvinnor och män samma rättigheter – men i praktiken väger den informella rätten tyngre, på grund av ett samhälle som underordnar kvinnor och präglas av könstereotypa värderingar och sedvänjor (se faktaruta). Det får många gånger förödande konsekvenser vid exempelvis separationer eller dödsfall.

– Även om en kvinna under ett helt äktenskap varit den som ansvarat för familjens matförsörjning, brukat och underhållit jorden, står hon och barnen helt utan rätt till familjens mark om mannen bestämmer sig för att lämna sin fru eller om han går bort. Eller om han beslutar sig för att ta en annan fru och kasta ut den gamla, berättar Universe Mafouta.

Agnes Mweemba fyller i:

– Har kvinnan en son ärver sonen marken om mannen dör, och han kan ha rätt till viss del av marken vid en separation. Men om familjen endast har döttrar övergår marken och jordbruket till en helt annan familj om mannen dör. Du är totalt livegen.

Det är skördetider i Mumbwa och kvinnorna ser över vilka grödor som Annie skördat. Om någon av kvinnorna saknar någon av grödorna får hon med sig fröer. Att dela med sig av såväl sticklingar, frön och utsäde är tradition i Zambia.

Skördetid i Mumbwa.
Skördetid i Mumbwa. Foto: Jenny Leyman

Alla som är medlemmar i Rural Women Assembly är förespråkare för ett hållbart jordbruk, fritt från hybridfröer och kemiska bekämpningsmedel. Men de måste gå varligt fram och inte förarga sina män – annars riskerar de att inte få männens tillstånd att odla med traditionella grödor och i en takt som passar jordmånen och den omgivande miljön.

Evelyn Libanga är granne till Annie Katongo. Hon säger att det inte spelar någon roll om kvinnorna förklarar varför ett ekologiskt jordbruk med traditionella fröer ger en mer näringsrik skörd och skonar jorden, vilket i slutändan gynnar hela familjen.

– Männen bryr sig endast om de grödor som ger mest pengar på marknaden. Vi är många som fått uppleva hur allt arbete vi lagt ned på att skapa ett hållbart kretslopp på våra jordbruk gå om intet för att våra män sett reklam om rekordskördar med hybridfröer och därför vill börja odla sojabönor. Det ger mycket skörd och betalar sig bra på marknaden – men vad ska vi äta då?

– Vi får pengar men dem förfogar våra män över. Och det är sällan de vill spendera dem på näringsriktig kost. Att våra barn tvingas gå hungriga eller äta ensidigt är inte deras problem anser de.

Kvinnorna blir upprörda när de pratar om orättvisorna mellan könen som präglar det zambiska samhället och konsekvenserna det leder till.

– Jag ser det som en form av våld – att vi som försörjare av hela familjen förvägras rätten att äga mark. Den kränkningen gör lika ont som fysiskt våld. Om inte mer, säger Mary Sakala, ekobonde och ordförande för Rural Assembly Women i Zambia.

Annie Katongas farm i regionen Mumbwa, väster om Zambias huvudstad Lusaka.
Annie Katongas farm i regionen Mumbwa, väster om Zambias huvudstad Lusaka. Foto: Jenny Leyman

Ironiskt nog har klimatförändringarna gett de kvinnliga bönderna en skjuts i kampen för att få mer makt över marken och jordbruket. Förändringarna av klimatet är ett faktum i Zambia och inget någon kan blunda för. Det har inneburit att männen plötsligt börjat lyssna och ta kvinnornas kunskap om ett hållbart jordbruk på allvar.

– När de inte tjänar lika mycket pengar på skördarna av hybridfröer, när de märker hur mycket pengar de tvingas lägga på mer och mer bekämpningsmedel, då börjar de förstå varför vi förespråkar ett mer miljövänligt och hållbart jordbruk, säger Annie Katongo.

Och sakta men säkert går utvecklingen i positiv riktning. I vissa byar i Zambia, där klimatet blivit oberäkneligt, har kvinnornas envisa kamp gett resultat.

– Vi vet två byar där byäldste gått med på att skriva upp kvinnans hela namn som arvtagare till hennes makes land om mannen skulle gå bort. Det kanske inte låter mycket för er, men här är det en enorm vinst för kvinnors rättigheter i vårt land, berättar Agnes Mweemba.

Ett lagförslag på nationell nivå bereds rörande kvinnors rätt till land, men kvinnorna vi träffar bryr sig inte särskilt mycket om utslaget.

Anledningen är att den zambiska staten endast ansvarar för ett fåtal procent av marken i Zambia. Enligt The Zambia National Land Alliance, en ickestatlig organisation, kontrolleras endast sex procent av marken i Zambia av staten, resten av olika lokala byledare som utgår från traditionella sedvänjor.

Annie Katonga ler snett och visar upp majskolvar flera olika gula och röda nyanser. Alla är odlade av inhemska fröer.

– Vi lägger all energi på att få ledarna i våra olika regionala byråd att förstå hur hela hans by vinner på att låta kvinnor få rätt att äga mark. Och tack vare klimatförändringarna har vi fått allt mer gehör. Vem hade trott det?