Klimatsmartare att inte återvinna kläderna

Sedan millennieskiftet har svenskarnas konsumtion av textil ökat med 30 procent. Majoriteten av den textil vi köper är kläder och våra klädinköp är den fjärde största posten i landets koldioxidutsläpp. Samtidigt står vi inför en situation där den negativa klimatpåverkan av vårt shoppande börjat komma upp till diskussion.

Av de 13 kilo textil vi köper per person och år hamnar åtta kilo dessutom rakt i hushållssoporna.

Återvinning av kläder – skapandet av en cirkulär ekonomi – är en av de åtgärder som av många klädföretag nu lyfts fram som lösningen på hur vi ska kunna fortsätta att konsumera kläder i den snabba takt vi gör. När konsumenten tröttnat på ett plagg lämnas det in till butiken för återvinning och kunden får en värdecheck att handla ett nytt plagg för.

Läs mer: Framtidens plastflaskor kan göras av bark och rötter

Men försvinnande få, nästan inga alls, av de kläder som kunder lämnar in till återvinning hos de stora kedjorna blir i dag till nya kläder. Troligtvis mindre än en procent, förklarar seniorkonsult David Palm på teknikkonsultföretaget Ramböll och en av Sveriges främsta experter på återvinning av textil.

– Återvinningen till nya plagg är fortfarande framförallt en testverksamhet, där man försöker att utveckla tekniken, säger han.

Forskningen och utvecklingen på området kämpar mot tuffa tekniska begränsningar. Många av de plagg som säljs i dag består av materialblandningar, till exempel jeans som är av bomull men innehåller några procent elastan. Det är krångligt att tillverka nytt tyg av materialblandningar.

– När man ska göra nya jeans är det nära nog omöjligt att få elastanen jämnt fördelat, vilket gör att det återvunna materialet stretchar olika mycket på olika ställen, förklarar David Palm.

De få plagg av återvunnen bomull som går att finna i butikerna är i stället i princip alla tillverkande av återvunna lakan eller annat som består av 100 procent vit bomull. Och de träningskläder som marknadsförs som ”återvunnen polyester” är oftast inte gjorda av gamla plagg, utan av petflaskor.

– Kommersiellt finns ingen storskalig återvinning av kläder än så länge, säger David Palm.

Det händer dock mycket inom forskningen och flera projekt tittar på olika möjligheter att lösa upp fibrer med kemiska processer. Ett av de projekt som kommit längst när det gäller just bomull är svenska Renewcell. Under året kommer bolaget att öppna sin första anläggning där de ska utvinna det som kallas för dissolvingmassa. Det säljs sedan till företag som framställer viskos av massan. Dock kan Renewcell i nuläget endast återvinna just kläder som är i hundra procent bomull.

– I framtiden vill vi gå vidare och ta fram kläder med oljebaserade fibrer som vi sorterar ut ur bomullen, säger Mikael Ternström, platschef på Renewcells anläggning i Kristinehamn.

Men klädföretagen har också sina affärsmodeller att förhålla sig till, påpekar David Palm.

– Och återvinning kostar än så länge betydligt mer än nya syntetmaterial.

Återvinning kostar betydligt mer än nya syntetmaterial.

En klädernas cirkulära ekonomi är förstås hoppfullt för den som är intresserad av mode. Men en avhandling från Chalmers tekniska högskola i Göteborg visar att det bästa en klädkonsument som vill vara klimatsmart kan göra är inte att gå med fulla påsar fullt användbara kläder till butiken och sedan leta efter ”recycled”-lappen bland nyheterna – utan att använda sina plagg tills de är utslitna. Och att därmed köpa färre nya plagg.

– Det är viktigare än alla andra aspekter, till exempel var kläderna är tillverkade och vilket material de är gjorda av, säger Sandra Roos, forskaren bakom studien, som är en av de första att titta på klädkonsumtionens totala klimat- och miljöpåverkan.

Enligt henne är vi förbi den tid då vi kunde slå fast att en produkt är miljövänlig och att en annan inte är det. I ett livscykelperspektiv handlar det i stället om hur vi använder produkten och att vi verkligen maximerar utnyttjandet av de resurser som använts för att tillverka dem. Second hand är till exempel effektivt, för då kan konsumenten skaffa ett ”nytt” plagg men undvika hela produktionsledets miljöpåverkan.

Det är nämligen produktionen som är den största klimatboven, och den utförs ju även vid återvinning. Forskningsstudiens uträkningar har visat att av ett snittplaggs klimatpåverkan står fiberframställningen för 15 procent, medan produktionen – garnspinning, vävning, färgning och sömnad – tillsammans står för 55 procent. Det innebär alltså att den som återanvänder, det vill säga köper second hand, sparar 70 procent av klimatpåverkan – medan återvinning till fiber i bästa fall sparar 15 procent.

Sedan kostar återvinningsprocessen i sig också energi.

– Allt som är återvunnet beskrivs som miljövänligt. Men det stämmer inte. Återvinning av fibrer ger en liten klimatbesparing, men det rör sig om motsvarande ett par kilometers bilåkande man maximalt kan spara per person. Så det är inte lösningen på våra klimatproblem.

Hon tror inte heller på ett ”klädernas kretslopp”.

– Jag tror att vi kommer att gå mot att tillverka mer kläder i biobaserade material, som cellulosa och ull, istället för oljebaserade material som polyester. För biobaserade materialen finns det ett naturligt kretslopp och när man bränner dem blir det koldioxid som träden kan ta upp.

När vi pratar om klädåtervinning ska vi inte heller glömma att utöver klimatpåverkan prata om utsläpp. Även ett plagg i återvunnet material ska processas och färgas och då går det åt kemikalier och vatten.

– Ur miljösynpunkt är färgningen det absolut värsta.

Det finns också en annan aspekt med återvinningen: Vad händer med de återvunna kläderna när de kasseras?

– Man pratar mycket om cirkulära lösningar, men faktum är att det hela tiden blir en degradering. Man kan återvinna ett bomullslakan, men det återvunna materialet i sin tur går inte återvinna, säger Sandra Roos.

Det finns ingen textilåtervinning som går att upprepa varv efter varv.

– De flesta lösningar vi i dag kallar för cirkulära handlar ju bara om att vi ska kunna köra dem ett enda varv till.