Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-16 02:19

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ekonomi/global-utveckling/krav-pa-mer-hallbart-jordbruk-efter-kritik-mot-hybridfroer/

Global Utveckling

Krav på mer hållbart jordbruk efter kritik mot hybridfröer

Mary Sakala är ekologisk bonde, fröaktivist och feminist i Zambia.
Mary Sakala är ekologisk bonde, fröaktivist och feminist i Zambia. Bild: Jenny Leyman

Svält, undernäring och jordbruk som förgiftar miljön – allt leder tillbaka till kvinnors rättigheter.

– Matproduktion har blivit big business. Vi behöver ta tillbaka makten över jorden, säger Mary Sakala, ekologisk bonde, fröaktivist och feminist i Zambia.

DN Global utveckling har besökt hennes ekogård i Zambia med anledning av International Day of Rural Women och World Food Day denna vecka.

Rätta artikel

Mellan två hyddor står en man och slår på en enorm hög av skördade bönor. För varje slag trillar fler bönor ur sina skidor.

Mitt på gårdsplanen ligger en presenning. Det är där bönorna hamnar i nästa skede av processen. Sedan gryningen har Mary Sakala suttit och sorterat dem.

– Bönorna är återanvända, det är femte året i rad som vi använder dem. Sorterna är desamma som våra föräldrar – och i sin tur deras föräldrar – har använt. De kostar ingenting, vi har kunnat dela med oss av dem till våra grannar, de är nyttiga och oavsett väderförhållanden ger de rikliga skördar.

Mary Sakala och Samson Mwali sorterar bönor.
Mary Sakala och Samson Mwali sorterar bönor. Foto: Jenny Leyman

De traditionella insatserna för att bekämpa svälten i världen – som att skapa goda marknadsekonomiska förutsättningar för att öka volymen på spannmål och att locka utländska jordbruksinvesterare som vill industrialisera jordbruket – har under det senaste decenniet fått träda tillbaka till förmån för mer socialt hållbara och miljövänliga perspektiv.

Dessa nya insatser går ut på att ge förutsättningar för länder att definiera sin egen jordbruks- och livsmedelspolitik, i första hand odla och producera mat åt sin egen befolkning och att värna om länders ursprungsgrödor.

I alla fall i teorin. I verkligheten går perspektivskiftet långsamt.

Hybridfröer, med dess rika och pålitliga skördar, har ökat volymen på spannmål dramatiskt. De är en blandart, en korsning mellan olika arter, framtagna för att ge en bra skörd.

Samtidigt går hybridfröerna vanligen inte att återanvända.

Kritik mot spridningen och användningen av hybridfröer inom självförsörjande jordbruk hörs nu från allt fler globala jordbruksrörelser och ideella organisationer. De invänder bland annat mot att dessa jordbruk kräver ökade mängder bekämpningsmedel och slår ut användandet av traditionella grödor.

Självförsörjande bönder som går över till att odla med hybridfröer har inte många alternativ att välja på, vilket i sin tur leder till ensidig kost och undernäring.

Kritik har fått gehör. I FN:s mål för hållbar utveckling poängteras just detta; även om det är viktigt att öka den totala livsmedelsproduktionen får den inte ske vare sig på bekostnad av miljön eller på ensidig matproduktion som slår ut traditionella grödor och frön.

I Zambia är det de kvinnliga bönderna som driver den kampen.

Mary Sakala och Samson Mwali.
Mary Sakala och Samson Mwali. Foto: Jenny Leyman

På Mary Sakala och hennes mans ekologiska farm lämnas inget åt slumpen. Allt tillvaratas i ett tidskrävande men hållbart kretslopp.

Vi passerar träden hon har planterat ute på odlingarna som ger skugga åt växterna, skyddar marken vid häftiga skyfall och vars rötter håller kvar nitratet i jorden, något som växterna behöver.

Familjens senaste nybygge är stallet där getterna står. Genom att placera golvet som djuren står på en bit ovanför marken blir spillningen, som används till gödsel, enklare att samla upp.

På marken i hagen bredvid, där korna står under nätterna, ligger fullt med skal och rester från olika grödor.

– Här gör vi likadant förutom att vi också slänger in exempelvis bönstjälkar, majskolvar och pumpaskal. När korna trampat sönder det blir det perfekt organisk näring, fortsätter hon.

Mary Sakala pekar på två små hyddor utan dörrar.

– Detta är våra lokala fröbanker. Här förvarar vi fröer som vi kan återanvända nästa år. Flera av dem har använts i generationer här i Zambia men nästintill utrotats på grund av införseln av hybridfröer.

***

Hybridfröer i sig är inga problem. Att växtförädla har människor gjort i alla tider för att få fram bättre frösorter. Hybridfröer används i alla storskaliga jordbruk i västvärlden för att nå maximal avkastning och vinst. Det är en självklarhet bönder som driver ett industrialiserat jordbruk.

Men i takt med att allt fler småskaliga jordbrukare använder sig av hybridfröer har det också fått oönskade konsekvenser.

Sticklingar av hybridfröer får inte delas med böndernas grannar, eftersom rättigheterna till fröerna ägs av företag. Detta går på tvärs med vad som är tradition och sed i många afrikanska länder.

Enligt siffror från organisationen Afrikagrupperna består åttio procent av fröerna som används i Afrika av lokala fröer som bönder sparar, delar och säljer.

Hybridfröer går att återanvända – men det är inte avsikten eftersom dess unika egenskaper sällan består. Om jordbrukare vill ha samma jämna och rika skörd varje år behöver de också köpa nytt utsäde varje år – och komplettera med konstgödsel och bekämpningsmedel för bästa möjliga utfall.

Det blir kostsamt och har inneburit att allt fler småskaliga bönder i utvecklingsländer satt sig i skuld.

För en familj i Zambia som inte kunnat ge sina barn tillräckligt med mat ligger dock valet att odla med hybridfröer nära till hands. Särskilt som de regionala jordbruksmyndigheterna i landet subventionerar jordbruk med hybridfröer och fröföretagen erbjuder gratis jordbruksutbildning.

Fröföretagens närvaro är tydlig. På den zambiska landsbygden kantas vägarna av stora skyltar längs vägen som gör reklam för hybridfröer. ”Cash and carry. Fertilizer, stock feed, seed, chemicals” står det på den mest återkommande reklamskylten.

Ju fler bönder i Zambia som odlar samma ensidiga grödor, desto mindre variation kan vi ge våra barn. Mary Sakala

Mary Sakala är medveten om att det krävs tid och kunskap för att bedriva ett hållbart jordbruk, fritt från kemiska bekämpningsmedel och konstgödsel. Hon ser dock ingen annan väg för småbruksbönderna i Zambia att gå. Och hon är bekymrad över utvecklingen av jordbruk med hybridfröer i landet. Inte minst ur ett närings- och miljöperspektiv.

– Majs, majs, majs så långt ögat når. Men hur näringsrikt är det? De hybridfrön som säljs här i Zambia är uteslutande majs, jordnötter och sojabönor. Sojabönor är inget vi själva äter, utan det går det till export.

– Mångfalden är alltså inte stor. Och ju fler bönder i Zambia som odlar samma ensidiga grödor, desto mindre variation kan vi ge våra barn.

***

Samtidigt menar många, däribland FN, att världen behöver öka matproduktionen om vi ska kunna mätta en större befolkning. Det går inte att jämföra skördarna från ett jordbruk med hybridfrön med traditionella fröer. Skördarna från hybridfröer vinner överlägset.

Hur ser hon på den problematiken?

Mary Sakala svarar inte direkt på min fråga och vi promenerar tillbaka till gården under tystnad.

När vi sätter oss i skuggan silar hon majskorn i olika färger mellan sina händer, tar en näve av bönorna som ligger på presenningen och lägger dem framför oss.

– Hur vi ska förhindra att barn fortsätter dö på grund av svält är en allvarlig fråga, men det finns ingen ”quick fix”. Hybridfrön ger rika skördar i början men lösningen på missväxt, undernäring bland barn och svält kan omöjligt vara att förgifta vår jord och vårt grundvatten och subventionera ett icke hållbart och näringsfattigt jordbruk.

– Dessutom försätter systemet med hybridfröer många i skuld. Här har folk tagit livet av sig på grund av sina skulder. Liknande rapporter kommer från Indien.

Mary Sakala återkommer till att alla länder måste försöka hitta lösningar rörande jordbruket utifrån sitt eget lands förutsättningar.

– Dessa lösningar måste inkludera lokala grödor och fröer som funnits här i generationer och genom utbildning i hållbar jordbruksproduktion som bekostas av staten, inte av privata företag som gör vinster på att fler köper deras produkter.

Hon säger att vi inte berört själva roten till svält, missväxt och hög barnadödlighet, som hon ser det.

– Så länge vi kvinnor inte har rätt att äga marken vi brukar, så länge inte vi kvinnor kan bestämma hur många barn vi ska föda – vilket i förlängningen handlar om hur många munnar som behöver mättas – kommer vi aldrig att lösa svälten på vår kontinent.

Foto: Jenny Leyman

Det är kvinnorna i Afrika – och generellt över hela världen – som brukar jorden och därmed ansvarar för familjens matförsörjning. Det är de som besitter kunskapen kring hållbara jordbruksmetoder och olika grödors näringsvärden, förklarar hon.

– Våra män respekterar inte oss och därmed inte vår kunskap och erfarenhet. Vi gör allt arbete men är livegna eftersom vi inte har rätt till varken pengarna som vi får av att sälja våra grödor eller marken som hela familjen lever av. Ifrågasätter vi männens beslut i frågor som rör mark eller jordbruk hotar de med att kasta ut oss, eller i värsta fall döda oss.

Därför måste frågorna om hur svält och undernäring ska bekämpas tydligare kopplas samman med jämställdhetsfrågan, menar Mary Sakala.

– Svält, undernäring bland barn och jordbruk som förgiftar miljön – alla dessa utmaningar leder i slutändan tillbaka till kvinnors rätt till sina egna kroppar, sin reproduktion och rätten att äga marken vi brukar. Våra mänskliga rättigheter, kort sagt.

***

Läs även föregående avsnitt i reportaget om klimatet, jordbruket och jämställdhetskampen i Zambia:

Klimatkrisen lyfter kvinnliga bönder i Zambia (publicerat 17/10-18).