Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Global Utveckling

Kvinnor utan kompensation trots unik dom om övergrepp

Det har gått ett drygt år sedan en historisk dom i Guatemala fällde militärer för övergrepp på kvinnor under inbördeskriget i landet. Domen var den första i sitt slag i världen och fick stor uppmärksamhet.

Men de femton kvinnor från byn Sepur Zarco som vittnade om övergreppen lever än idag i fattigdom, utan den kompensation som de lovades efter rättegången.

Texten har tillfogats en rättelse.

Platsen där skolan och kliniken borde stå är nästan tom. Där breder istället en stor gräsplätt ut sig. Pliktskyldigt parkerade Guatemalas hälsovårdsdepartement nyligen en långtradartrailer i ett hörn. Den fungerar som tillfällig klinik i väntan på en mer permanent.

Det utlovade monumentet till minne av de fruktansvärda händelser som utspelade sig här för 35 år sedan saknas ännu. Istället är gräset fullt av sopor.

Mellan 1982 och 1988 höll en pluton soldater till på en gård bara ett par hundra meter upp för grusgatan från gräsplätten. Under ledning av fänrik Esteelmer Francisco Reyes Girón, även kallad löjtnant Reyes, var plutonen den guatemalanska arméns utpost mot vänstergerillan i kullarna kring byn Sepur Zarco.

Under perioder var också Heriberto Valdéz Asig stationerad på den lilla militära basen i byn. Han var civil representant för staten i området och arbetade nära militären. Enligt flera vittnen var det han som pekade ut vilka småbönder i trakten som staten ansåg utgjorde ett hot.

Jag fick träffa min man på gården som de gjort till sin bas... Hans ansikte var helt sönderslaget och de hade lindat in honom i glödhet taggtråd.

För ett år sedan dömdes löjtnant Reyes och Heriberto Valdéz Asig till 120 respektive 240 år i fängelse. Domaren Yassmín Barrios slog fast att de hade gjort sig skyldiga till brott mot mänskligheten. De hade inte bara kidnappat och dödat civilbefolkningen i området runt Sepur Zarco. De och soldaterna i plutonen förslavade och förgrep sig också på ett flertal kvinnor i och kring byn.

Rättegången var historisk. För första gången dömdes militärer och representanter för en krigförande part i nationell domstol för sexuella övergrepp på kvinnor. Domen uppmärksammades världen över. Åtalet leddes av Guatemalas åklagare för mänskliga rättigheter, Hilda Pineda, som talade för de 15 kvinnor som kunde vittna mot löjtnant Reyes och Heriberto Valdéz Asig.

En av kvinnorna var Margarita Chob, som var 23 år gammal när soldaterna förde bort hennes man Juan Xol. Bara tre dagar efteråt födde hon parets fjärde barn. När hon frågade soldaterna varför de fört bort hennes man sa de att han tagit mark som inte var hans.

– Jag fick träffa min man på gården som de gjort till sin bas. Han satt fast och de hade torterat honom. Hans ansikte var helt sönderslaget och de hade lindat in honom i glödhet taggtråd. Han visste inte ens varför soldaterna gripit honom, säger Margarita Chob.

Foto: Erik Halkjaer

Margarita Chob kan inte sluta prata om de fruktansvärda händelser som drabbade henne och de andra kvinnorna i Sepur Zarco i början av 1980-talet. Även när tårarna rinner fortsätter hon och konstaterar att förövarna fått vad de förtjänar, men att hon fortfarande är fattig och diskriminerad. Foto: Erik Halkjaer.

Under ett vävt palmtak i byn Sepur Zarco sitter Margarita Chob med åtta av de andra kvinnorna som också vittande vid rättegången för ett år sedan. Deras historier påminner alla om varandra. De tillhör alla folkgruppen q´eqch´i och talar ingen spanska. Margarita Chob är yngst.

Kvinnorna kom till trakterna kring Sepur Zarco som barn i följe med sina föräldrar. Föräldrarna var liksom sina förfäder jordlösa fattiga bönder som sökte jord att bruka. I dalen Polochic, kring floden med samma namn, fanns det gott om bördig obrukad mark.

Kring Polochic sträcker enorma plantager av afrikansk palm och sockerrör ut sig. I kullarna finns nickel. Småböndernas anspråk på marken runt omkring har i årtionden setts som ett hot av de många företagare och storbönder som finns i trakten. Under krigsårens mest blodiga epok i början av 1980-talet stämplade militärdiktaturen småbönderna som kommunister och statens fiender.

– Min mans pappa var med i gerillan, men själva hade vi aldrig varit i kontakt med dem. Min man var medlem i ett kooperativ. För soldaterna var han lika med en kommunist, säger Margarita Chob.

Jag tror de kastade dem i floden.

De andra kvinnornas män var också medlemmar i kooperativ eller hade ockuperat mark. De greps och fördes bort av soldaterna. Ingen vet vart de tog vägen sen. Några kroppar har aldrig hittats.

– Jag tror de kastade dem i floden, säger Margarita Chob.

Soldaterna påstod sig tycka synd om kvinnorna, som stod utanför militärbasen med sina barn och undrade vad som hänt med deras män. Soldaterna erbjöd dem arbeten eller tvingade dem helt sonika att flytta till tillfälliga bostäder runt basen.

Kvinnorna blev soldaternas slavar. De lagade mat, tvättade, städade, hämtade ved och vatten. Betalt fick de inte.

– Istället tvingade de oss att ha sex med dem. En av dem var löjtnant Reyes. När vi stod på oss och sa nej eller sa åt dem att sluta tala om oss som djur satte de oss i fängelse. Det hände mig, säger Margarita Chob.

När soldaterna tröttnade på kvinnorna gav de sig på andra. Ingen lyssnade på kvinnorna när de berättade om vad som hänt. I åratal levde de ensamma med sina skador och minnen. Fortfarande utan mark, som daglönearbetare i ett område utan hälsovårdsklinik och en skola som bara erbjuder undervisning upp till tredje klass.

Kvinnorna som sitter på plaststolar runt Margarita Chob är alla mellan 61 och 75 år gamla. En av de femton kvinnorna som vittnade i rättegången är idag död. En annan är närmare 90 år och svårt sjuk.

Den tillfälliga klinik som regeringen fått på plats lagom till ettårsdagen av domen utgör en liten skillnad. Det är fortfarande dyrt att ta sig till närmaste större klinik. Det är också få som har råd att betala bussen åt barnen så att de kan fortsätta skolan efter tredje klass i en annan skola.

Margarita Chob har gått tre år i skolan. Det har även hennes egna barn. Längre än så är det få som kommer i Sepur Zarco och byarna intill.

Fem dagar efter att domare Yassmín Barrios läst upp domen mot löjtnant Reyes och Herbierto Valdéz Asig fastslog domstolen hur kvinnorna som de förgripit sig på skulle kompenseras. Det handlar om en lista med 16 punkter.

Vi lyckades fälla männen tillsammans. Som myror bidrog vi allihop till att de blev fällda, men de vann ändå.

Bland annat ska staten förse byn Sepur Zarco med en skola, en klinik, ett minnesmärke och mark att odla åt kvinnorna.

Förutom den lilla mobila kliniken har ingen av punkterna ännu uppfyllts.

– Vi lyckades fälla männen tillsammans. Som myror bidrog vi allihop till att de blev fällda, men de vann ändå. De dödade våra män, lät blodet flyta och våldtog oss, men lagen måste följas och jag hoppas att de får stanna kvar i fängelset. Vår kamp fortsätter. Vi kräver fortfarande mark att bruka. Vi har ingen mat att äta och inga pengar, säger Cecilia Caal som sitter bredvid Margarita Chob.

En som fick ta åt sig en del av äran efter den uppmärksammade rättegången var Guatemalas riksåklagare, Thelma Aldana. Bland annat medverkade hon i ett seminarium om fallet i FN, där även Sveriges demokrati- och kulturminister Alice Bah Kuhnke deltog. Hon är också märkbart stolt när hon tar emot DN Global utveckling på sitt kontor högst upp i det guatemalanska civildepartementets byggnad i Guatemala City.

– Det handlar om ett fall av sexuella övergrepp, slaveri, påtvingade försvinnande. De är brott mot mänskligheten. Kvinnorna kidnappades från sina hem, fördes till en militärförläggning och utnyttjades och våldtogs. De har drivit processen i många år, men eftersom sexuella övergrepp inte anses vara tillräckligt viktigt har det varit svårt. Så det är verkligen en historisk dom, men samtidigt var det första gången som en domstol i Guatemala krävde att staten skulle kompensera brottsoffren med de mest grundläggande rättigheter, som kvinnorna borde haft för länge sedan, säger Thelma Aldana.

Innan hon blev riksåklagare var Thelma Aldana ordförande i Guatemalas Högsta domstol. Hon har följt fallet med Sepur Zarco under lång tid och berättar att det var just i det rum där vi sitter som hon var med och fattade beslutet att separera fallet från andra fall med kopplingar till inbördeskriget.

Foto: Erik Halkjaer

Guatemalas riksåklagare Thelma Aldana på sitt kontor. Hon är stolt över att Guatemalas rättsystem genom domen i Sepur Zarco-fallet blivit en förebild för hela världen, men också besviken för att staten ännu inte kompenserat offren. Foto: Erik Halkjaer.

Anledningen till att hålla en rättegång om sexuella övergrepp åtskild från andra rättegångar om massakrer, tortyr och kidnappningar under kriget var, enligt Thelma Aldana, att Guatemala är ett macho-samhälle. Det fanns en allt för stor risk att kvinnornas anklagelser skulle strykas eller förhandlas bort för att fokusera på andra anklagelsepunkter.

– Guatemala är inte ett jämlikt land. Det är ett rasistiskt land där diskriminering leder till fattigdom. Regeringarna i Guatemala har sedan lång tid tillbaka marginaliserat människor för att de är kvinnor, tillhör ursprungsfolken eller är barn. De lider under trycket från fattigdom, våld och ojämlikhet och klyftan mellan rika och fattiga blir bara större och större. Tänk dig själv ett land som vårat med så många resurser, men där hälften av alla barn är undernärda, säger Thelma Aldana.

Att kvinnorna i Sepur Zarco fortfarande inte fått den kompensation de blivit lovade beror, enligt Thelma Aldana, på att domen ännu inte överklagats. Hon säger sig ha talat med hälsovårds-, utbildnings-, kultur- och jordbruksministrarna som ska ha uttryckt en ovilja att lägga resurser på kompensationer som kan rivas upp av en högre rättsinstans.

– Presidenten kanske inte är skyldig själv, men hans regering och de tidigare regeringarna är det. Våra barn frågar oss hur vi kunnat föra vår kamp och ordnat mat på bordet utan varken våra män eller mark att odla. Jag vet inte, men vi lyckades, men våra barn har samma behov som oss. Jag hoppas för deras skull att domslutet uppfylls, säger Demecia Yat i Sepur Zarco.

Det handlar om systematiska och planerade övergrepp på kvinnor i ursprungsbefolkningen på flera platser i landet.

Åklagaren som drev fallet åt Demecia Yat, Margarita Chob, Cecilia Caal och de andra kvinnorna är övertygad om att regeringen helt enkelt inte vill följa domslutet.

– Det är ju inte så att utbildnings- och hälsovårdsdepartementen saknar pengar eller att det inte finns mark som kvinnorna kan få. Det här är statens ansvar och det ska inte krävas att en domstol ålägger staten att förse människor med de mest basala rättigheter, säger Hilda Pineda, som är åklagare för mänskliga rättigheter.

Hilda Pineda förbereder just nu flera fall, liknande det i Sepur Zarco. Det finns minst ytterligare fyra fall där militären förgripit sig på kvinnor.

– Det handlar om systematiska och planerade övergrepp på kvinnor i ursprungsbefolkningen på flera platser i landet. Vi försöker samla in alla vittnesmål, men det är en utmaning då kvinnorna kommer från olika folkgrupper och talar olika språk. Allt måste översättas, vilket tar tid. Vi spelar också in allt eftersom många av kvinnorna är äldre och sjuka, säger Hilda Pineda.

Den folkgrupp som kvinnorna i Sepur Zarco tillhör, q´eqch´i, är en av de 23 folkgrupper i Guatemala som utgör landets ursprungsbefolkning. Totalt består fler än två tredjedelar av landets befolkning av ursprungsfolk. Närmare tre fjärdedelar av dem lever i fattigdom utan mark att odla och en stor majoritet av deras barn är undernärda.

Under inbördeskriget i Guatemala, som pågick 1960-1996, dödades fler än 200.000 människor. Enligt den av FN tillsatta sanningskommissionen som utredde de brott som begicks under kriget tillhörde 83 procent av alla offer någon av landets olika ursprungfolkgrupper. 93 procent av alla övergrepp begicks av statliga säkerhetsstyrkor som militär, polis och nationalgardet.

Om. DN Global utveckling
  • Denna artikel publiceras på DN Global utveckling, en temasajt om FN:s nya hållbara utvecklingsmål som syftar till att skynda på den den globala utvecklingen i världen.
  • Fler artiklar från DN Global utveckling hittar du här.
  • Du kan också läsa mer om satsningen här.
  • Redaktionen för DN Global utveckling nås på globalutveckling@dn.se om du vill skicka nyhetstips eller inbjudningar till seminarier.
  • Rättelse 2017-03-21 16:36
    I en tidigare version av texten fick Thelma Aldana fel titel.
    Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.