Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-06-27 22:38

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ekonomi/global-utveckling/lunchmotet-kanslan-att-inte-tillhora-det-stora-samhallet/

EKONOMI

Lunchmötet: ”Känslan att inte tillhöra det stora samhället”

Hur löser man segregationen? Katerina Kourgiali och Hiba Alk, ambassadörer för Fryshuset, diskuterar med regeringens särskilda utredare mot segregation Jonas Nygren.
Hur löser man segregationen? Katerina Kourgiali och Hiba Alk, ambassadörer för Fryshuset, diskuterar med regeringens särskilda utredare mot segregation Jonas Nygren. Foto: Anette Nantell

Hiba Alk och ­Katerina Kourgiali är båda uppvuxna i förorter till Stockholm. Över en lunch möter de regeringens särskilda utredare mot segre­gation, Jonas Nygren.

Det blir ett samtal om brist på bostäder, stökiga skolor och poliser som flyr för­orten – men också om lösningar.

Hiba: Du fick din tjänst i mars. Vad har du gjort sedan dess?

Jonas: Vi har varit runt i hela landet och mött ideella föreningar. Alla har sina egna personliga erfarenheter kring segregation, men vårt uppdrag är att starta en ny myndighet och just den biten är snart klar.

Läs mer: Regeringen utser särskild utredare för delegationen mot segregation

Katerina: Segregation är något väldigt individuellt. Det är svårt att sätta ord på vad det är, men om man utgår från vår vardag så handlar det nog om känslan att inte tillhöra det stora samhället, att inte känna sig delaktig.

Jonas: Vad beror det på, att man inte känner sig delaktig?

Hiba: Det kan till exempel bero på varifrån du kommer, vilket namn du har, vilken religion du tillhör och om du är kvinna som inte vill gå till vissa platser för att du möts av hat eller sexuella trakasserier.

Katerina: Det finns en stark misstro mot viktiga myndigheter som polis, arbetsförmedling och social­tjänst. Det är något man måste jobba med, från båda håll. Det hjälper inte om bara socialtjänsten gör allt för att få kontakt. Man måste ta hjälp av lokala förebilder från det civila samhället, som förstår hur viktiga de här banden är.

Hiba Alk, 21 år, bor i Skärholmen i Stockholm. Hon jobbar som publikvärd på Kulturhuset Stadsteatern i Skärholmen samt driver som ambassadör för Fryshuset frågor om ungas perspektiv. Utbildning: Europaprogrammet inriktning etnologi på Södertörns högskola.
Hiba Alk, 21 år, bor i Skärholmen i Stockholm. Hon jobbar som publikvärd på Kulturhuset Stadsteatern i Skärholmen samt driver som ambassadör för Fryshuset frågor om ungas perspektiv. Utbildning: Europaprogrammet inriktning etnologi på Södertörns högskola. Bild: Anette Nantell

Jonas: Här i Skärholmen ska man bygga mycket nytt nu. Är de ­boende delaktiga i den processen?

Katerina: Men vem bygger man för?

Hiba: Ja, för vem är priserna satta?

Jonas: Det har varit mycket fokus på att bara bygga. Man har inte pratat så mycket om vad som behövs. Det finns i hela landet ett stort behov av mindre bostäder som är billigare och som kan efterfrågas av fler, men tyvärr är det enda som byggs ganska dyra bostads- och hyresrätter.

Katerina: Och ett problem är att när gamla lägenheter renoveras så höjs hyran väldigt mycket. ­Bostadsproblematiken är absolut en del av segregationen.

Jonas: Bostadsfrågan är jättesvår. Staten och kommunerna behöver ta ansvar för att alla ska ha någonstans att bo. Och jag kan tycka att kommunerna inte alltid är så bra på att använda de sätt som finns för att få till billiga bostäder. Det finns lösningar, som att Allmän­nyttan bygger mer och billigare, så att hyrorna blir lägre.

Man pratar också mer om att man måste bygga billigare och bättre. Jonas Nygren

Hiba: Tar du upp det när du träffar kommunerna?

Jonas: Ja, och man pratar också mer om att man måste bygga billigare och bättre. Allmännyttan börjar bygga mer. Fler företag ­säger att de kan bygga billigare. Sen kommer nya hus alltid vara dyrare än gamla hus.

Hiba: Har du någon erfarenhet med dig från när du var politiker i Sundbyberg?

Jonas: Det som ändå hände i Sundbyberg som jag tror man kan inspireras av är att man jobbade mycket med delaktighet och demokrati. När vi skulle utveckla Hallonbergen var dialogen med de boende väldigt viktig. Här i Skärholmen pratar man mycket om att man vill lyssna på de boende.

Hiba: Men ur ett ungt perspektiv saknar vi dem som har makt, var är myndigheterna när de behövs? Det finns barn som är yngre än 15 år som har sett personer som farit illa på grund av gatuvåldet. Jag själv till exempel. Jag tänker att då kommer det in stöd från samhället, men det gör det inte. I stället görs en jättestor kultursatsning på 16 miljoner kronor för en staty. Hur ska den hjälpa de drabbade? Det ökar inte tilliten till myndigheterna när konst prioriteras före människor.

Läs även: Fryshuset satsar fem miljoner på att stoppa våldet

Det finns fort­farande fördomar mot myndig­heterna. Hiba Alk

Jonas: Vilka myndigheter finns representerade där ni bor?

Katerina: I Husby finns typ inga kvar. Arbetsförmedlingen har flyttat. Alla har flyttat till Kista. Vad ger det för signaler till de boende? Saker bara stänger. Tandläkaren stänger och man hänvisas till Akalla.

Hiba: I Skärholmen har vi polis, arbetsförmedling, jobbtorg och allt det där, men det finns fort­farande fördomar mot myndig­heterna. Kommunikationen mellan myndig­heter och lokalbor behöver förbättras för att minska risken för missförstånd.

Katerina Kourgiali, 20 år, bor i Husby i Stockholm. Hon Studerar kriminologi på Stockholms universitet och är engagerad i Fryshuset och driver frågan om det eskalerade gatuvåldet i olika forum. Har jobbat som elevassistent och ungdomsledare och varit engagerad i bland annat Svenska Naturskyddsföreningen och Lugna Gatan i Husby.
Katerina Kourgiali, 20 år, bor i Husby i Stockholm. Hon Studerar kriminologi på Stockholms universitet och är engagerad i Fryshuset och driver frågan om det eskalerade gatuvåldet i olika forum. Har jobbat som elevassistent och ungdomsledare och varit engagerad i bland annat Svenska Naturskyddsföreningen och Lugna Gatan i Husby. Bild: Anette Nantell

Jonas: Och fritids- och ungdomsgårdar?

Hiba: Den här i Skärholmen är stängd för tillfället, men vi har flera verksamheter som drivs av Fryshuset, som träffpunkter och mötesplatser.

Jonas: När man pratar om närvaro av myndigheter och fritidsgårdar så fokuserar man på att man ska ha myndighetsnärvaro i Norrland, men jag bor i Sundbyberg i närheten av Järvaområdet och där finns ingen myndighetsnärvaro. Det är ett problem. Det skickar signaler om att man rustar ner.

Hiba: Vad ska ni i delegationen göra för att förbättra skolan?

Jonas: Vi kan bidra med lärdomar och stöd på olika sätt. En sak man kan göra är att utöver den ordinarie fördelningen av pengar till skolan tillföra en socioekonomisk peng. Det vill säga att man ger mer pengar till skolor där behoven är större. Sen kan man stötta upp med läxhjälp så att även elever vars föräldrar inte har rätt utbildning eller behärskar språket kan få stöd.

Katerina: Jag tänker mycket på vilka hemförhållanden barn kommer ifrån. Jag har jobbat knappt ett år ute i Husby på en grundskola. Med tanke på de situationer som barnen kommer ifrån och som de tar med sig hemifrån är det inte konstigt att de inte kan fokusera i skolan. Det är inte något som skolan kan ta själv, utan det måste ske i samarbete med socialtjänsten och familjerådgivare.

Hiba: En annan problematik är arbetslöshet och att många inte får arbete på grund av sina namn.

Jonas: Är det så vanligt?

Katerina: Det är något som man pratar mycket om, men jag läste nyligen en ny studie från Lunds universitet som bekräftade att det verkligen är så. Jag själv kom tidigt i kontakt med Fryshuset och Lugna gatan och kunde skapa ett stort kontaktnät via dem. Det hjälpte mig att få jobb sen. Men jag känner folk som precis gått ut gymnasiet och har tagit körkort som inte får jobb alls, trots att de verkligen försökt. Sen kan jag inte säga att det beror på deras namn.

Läs även: Sverige satsar på unga fredsbyggare

Jag tycker man ska göra det så svårt som möjligt att misslyckas i skolan. Katerina Kourgiali

Hiba: Jag tror att vi som engagerar oss i olika saker och föreningar har det lättare, men det är väldigt tråkigt för dem som inte vill eller har intresse för den här typen av frågor.

Jonas: Det är klart att det finns ­någon form av diskriminering. Det är någonting som gör att arbetsmarknaden inte ser ut som sam­hället i stort. Sen är det svårt att sätta fingret på vad det är. Det handlar om vilka kontakter och vilket namn man har, men det blir bättre. Titta på sjukvården vars personal i dag speglar samhället i stort, eftersom det funnits behov av att anställa. Sen är det en utmaning att få in fler på arbetsmarknaden genom sommarjobb, föreningsliv och utbildning.

Katerina: Jag tänker återigen förebyggande insatser tidigt i skolan. Om barn redan i grundskolan känner att de inte klarar av skolan, då är det svårt att ha en vision om att plugga på högskolan. Jag tycker man ska göra det så svårt som möjligt att misslyckas i skolan, speciellt i unga åldrar.

Hiba: En lösning är att införa fler elevassistenter, yngre personer som ser barnen och kan ge dem stöd.

Katerina: Min egen erfarenhet av att jobba på skola i förorten är att det är tufft. Det är en hård miljö och det är svårt att motivera barnen, som mår dåligt och reagerar utåt. Elevassistenter och resurspersoner är viktiga och kan avlasta lärarna.

Jonas Nygren, 39 år, bor i Sundbyberg och leder kommittén för inrättande av en delegation mot segregation. Han är till vardags förbundschef för Hyresgästföreningen, har tidigare varit kommunstyrelsens ordförande i Sundbyberg och sitter i styrelsen för Scouterna.
Jonas Nygren, 39 år, bor i Sundbyberg och leder kommittén för inrättande av en delegation mot segregation. Han är till vardags förbundschef för Hyresgästföreningen, har tidigare varit kommunstyrelsens ordförande i Sundbyberg och sitter i styrelsen för Scouterna. Bild: Anette Nantell

Jonas: Att motverka segregation handlar i grunden om att ge alla människor samma förutsättningar. Skolan ska vara lika bra för alla. Om den funkar och man får en utbildning så är det lättare att komma in på arbetsmarknaden och få jobb. Skolan behöver resurser, elevassistenter och lärare. ­Polisen behöver bli mer närvarande, liksom Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Vi i delegationen måste hjälpa kommunerna att börja jobba långsiktigt i stället för att hålla på med olika kortsiktiga projekt.

Hiba: Det låter bra, det ger åtmin­stone en möjlighet för saker att förändras till det bättre på lång sikt.

Läs fler artiklar om arbetet med att skapa mer jämlika, inkluderande och hållbara samhällen i linje med FN:s globala utvecklingsmål nummer 10 och 11:

• Gratis läxhjälp ska minska klyftorna (publicerad 13/12-17)

• Trots ökad skolgång i världen – hälften av barnen kan inte läsa (publicerad 11/12-17)

Malmö kopplar rena hav till stadens sociala hållbarhet (publicerad 11/10-17)

Rättelse 2017-12-18: I en tidigare version av artikeln hade bildtexterna till porträttbilderna av Katerina Kourgiali respektive Hiba Alk förväxlats. Vi beklagar misstaget.

Ämnen i artikeln

Skärholmen
Sundbyberg
Husby
Akalla
Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt