Vem lyfter hållbarhetsfrågan efter Vestberg?

Bakgrunden till omvärldens oro är i korthet att Hans Vestberg de senaste 2-3 åren har intagit en ledande roll i arbetet med att engagera näringslivet i samhälls- och hållbarhetsfrågor. Inte minst gäller det FN:s nya agenda för att skapa en bättre värld till 2030, mest känt genom de 17 hållbara utvecklingsmål eller de globala målen som alla länder enades om i höstas.

För att lyckas nå de här nya FN-målen måste både näringslivet och civilsamhället involveras mycket mer än tidigare, har världens länder och FN konstaterat. FN-chefen Ban Ki-Moon har ägnat mycket tid åt att knyta kontakter med tunga personer i näringslivet, bland dem Hans Vestberg. När Ericssonchefen öppnade Nasdaqbörsen i New York i höstas ägnade han också i stort sett hela sin presentation åt de nya FN-målen och förklarade hur modern teknik skulle bidra till förverkligandet.

Han lät dessutom sin ledningsgrupp framträda med skyltar föreställande varsitt FN-mål, som de skulle jobba med som särskilda ambassadörer – internt inom Ericsson och externt i kontakt med kunder, partner och till och med ihop med direkta konkurrenter. För att skapa en mer hållbar värld.

Hans Vestberg och Ericsson har också varit delaktiga i biståndsmyndigheten Sidas näringslivsråd, Swedish Leadership for Sustainable Development, och sitter i styrelsen för UN Foundation, som kopplar ihop FN-apparaten med näringslivet och civilsamhället.

Betydelsen av näringslivets engagemang för de globala utvecklingsfrågorna är alltså ingenting som Hans Vestberg har hittat på själv, utan är något som finns inbyggt i det arbete som världens länder nu ägnar stor kraft åt för att rädda planeten från miljöförstöring samt utrota svält och fattigdom. Rent formellt står det också inskrivet i den nya utvecklingsagendan, i mål 17 som handlar om betydelsen av samarbete mellan olika sektorer samt vikten av att hitta nödvändig finansiering av arbetet och teknikens roll för världens utveckling.

Internationellt har Hans Vestberg också varit mer aktiv och synlig i dessa frågor än andra svenska företagsledare. Det har samtidigt gett honom tillgång till viktiga arenor och kontakter på högsta nivå inom så väl politik som näringsliv. Där har han kunnat driva frågor om teknikens roll för världsutvecklingen och betydelsen av mobila uppkopplingar för att nå FN-målen till år 2030.

Världen går i en riktning där frågor om företags framgång och planetens bästa inte står i motsättning till varandra, utan snarast handlar om ett ömsesidigt beroende.

Ironiskt nog kan detta engagemang även ha bidragit till hans fall när aktieägarna på hemmaplan ville att han skulle ägna mer tid åt vad de uppfattar som bolagets kärnverksamhet.

Ironin ligger i att medan världen går i en riktning där frågor om företags framgång och planetens bästa inte står i motsättning till varandra, utan snarast handlar om ett ömsesidigt beroende, så har det i korridorerna hemma i Sverige gnällts på att Hans Vestberg hänger för mycket i FN-korridorerna i New York istället för att ägna sig åt affärsverksamheten.

Mot det perspektivet står att det idag ställs allt högre krav på varje företag som vill uppfattas som någorlunda modernt att också se sin roll i ett lite större sammanhang. Det gäller i förhållande till så väl anställda som kunder och partner – och förhoppningsvis även framsynta aktieägare.

Eller som jag skrev i krönikan ”Vem ska rädda världen?” inför årets Almedalsvecka:

”Tidigare snäva hållbarhetsstrategier är inte nog, utan nu handlar det om vilka positiva effekter företag kan bidra med som del av kärnverksamheten. Ericssons vd Hans Vestberg har förstått det och tagit täten bland svenska företagsledare. I nästan samtliga fall kommer uppkopplade samhällen nämligen vara en förutsättning för att nå FN-målen och hela koncernledningen har fått varsitt FN-mål att jobba med.”

Nu går det förstås att peka på uteblivna kursuppgångar för aktien som bevis för att Hans Vestberg ändå inte lyckades med uppdraget att förena företagets utveckling med omvärldens, men det som oroar personer i nätverket kring Ericsson är att engagemanget för världsförbättring skulle kunna upphöra eller i alla fall försvagas med en ny vd.

När de första uppgifterna började sippra ut om att huvudägarna var på väg att sparka Vestberg befann sig världens länder i New York för den årliga avstämningen av arbetet med de nya utvecklingsmålen. I den svenska delegationen, ledd av civilminister Ardalan Shekarabi, uppstod genast frågan hur det skulle påverka Ericssons fortsatta engagemang i omvärldsfrågor. Kommer en ny vd prioritera ner frågorna och bromsa det arbete som Hans Vestberg investerat i?

För ett sådant scenario talar att efterträdaren sannolikt lär få tuffa instruktioner om att fokusera på att få fram snabba vinster som kan driva upp aktiekursen, snarare än att ägna sig åt långsiktigt relationsbyggande för att bygga en bättre värld.

Det som ändå väger upp en sådan bild är att Hans Vestberg sett till att sprida arbetet med FN:s utvecklingsmål till hela sin ledningsgrupp. Arbetet är alltså väl förankrat i en större grupp, som även de gjort personliga åtaganden att jobba med FN-målen. Det förutsätter dock att en ny vd låter dem fortsätta lägga tid på det.

Oavsett vilket scenario som vinner krävs det att fler svenska företagsledare kliver fram i rampljuset om inte Sverige ska tappa mark internationellt i arbetet med den hållbara utvecklingsagendan. Två personer som jag uppfattat är högst engagerade i frågorna, men som inte synts så mycket hittills i sammanhanget, är Telia Soneras vd Johan Dennelid och Systembolagets vd Magdalena Gerger.

Frågan är bara om de är beredda att axla Vestbergs mantel i FN-frågorna och spela en mer aktiv roll i sammanhanget – och om deras styrelser i så fall kommer tillåta dem att göra det.

Thomas Frostberg är redaktör för DN Global utveckling, en temasajt om de nya FN-målen för en mer hållbar värld. Följ satsningen på startsidan för Global utveckling, Facebook och Twitter.