Det är en delvis självkritisk Göran Hägglund som DN pratar med på telefon om tiden för över 11 år sedan.

DN publicerade i helgen en uppmärksammad artikel om Sveriges allt större medicinbrist och avsaknad lager av livsviktiga mediciner – trots att myndigheter och experter har varnat i nära 10 år.

Utan att något hänt.

Nu är coronakrisen här.

– Vi levde i en tid då vi av allt att döma tog för lätt på sådant som att gardera Sverige i händelse av krig, kris och avspärrningar, säger han och fortsätter:

– Det gör att vi i dag har en sämre möjlighet att hantera krissituationer än vad man kan önska.

Läs mer: Receptbelagda läkemedel ransoneras

Tidigare hade Apoteket AB ansvar för Sveriges medicinförsörjning i kris, genom tydliga förordningar. Men 2009 avvecklades Sveriges medicinberedskap till stora delar, liksom de nationella beredskapslagren.

Ingen aktör fick ansvaret, något som kritiserats hårt i sex statliga utredningar sedan dess, bland annat i Riksrevisionens stora granskning av läkemedelsförsörjningen 2018.

Beredskapslagren är med små undantag borta, vilket kan få stora konsekvenser i krig – eller kriser.

Ansvarig minister 2009 när beslutet fattades var dåvarande socialminister Göran Hägglund (KD)

Vad är ditt ansvar?

– Jag har ansvar för allt som gjordes och inte gjordes under mitt fögderi den tiden, självklart, säger han på telefon från hemmet.

Avregleringen 2009 utgick från den stora ”Apoteksmarknadsutredningen”, SOU 2008:4, som gjordes året innan. Där skrevs i en nyckelmening: ”Bland marknadsaktörerna på en omreglerad apoteksmarknad kommer det att finnas ett intresse för att på affärsmässiga grunder fullgöra uppgifter inom totalförsvarets läkemedelsförsörjning. Det finns därför inget behov av en lagstadgad skyldighet för den som bedriver detaljhandel med läkemedel eller andra aktörer att fullgöra sådana uppgifter. I stället ska Försvarsmakten och övriga berörda myndigheter upphandla tjänsterna.”

Men det hände inte.

– Sett i backspegeln så är det självklart att det borde ha byggts upp en mekanik och ett ansvar för att den här funktionen skulle upprätthållas, säger Hägglund.

Han återkommer till att det behövs en funktion för att säkra att det finns en buffert av de mesta centrala läkemedlen.

Läs mer: Finland öppnar krigslager till sjukvården för första gången

Men du var ju ansvarig minister och fattade beslutet att ta bort just det du säger är viktigt?

– Förmodligen var skälet att utredaren kom fram till att det inte behövdes en reglering i det fallet. Vi fann uppenbarligen skäl att tro på vad utredaren kom fram till.

Göran Hägglund var socialminister 2006–2014. Frågan hanterades senare av efterträdaren Gabriel Wikström (S) och 2017–2019 av dåvarande socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S). Hon är kritisk till avregleringsbeslutet 2009.

– Detta genomfördes med blind tro på att marknaden skulle fixa det, det var ett ideologiskt präglat beslut. Det är lätt att riva ner saker, men svårare att bygga upp, säger Strandhäll.

Sverige har haft en S-styrd regering sedan 2014. Varför finns inga beredskapslager av medicin i dag?

– Vi har tagit hand om bristerna efter avregleringen i ordningsföljd. Jag tillsatte en stor utredning om detta 2018, säger Strandhäll.

I augusti 2018 tillsattes en utredning, där utredaren Åsa Kullgren ska göra en total översyn av hälso- och sjukvårdens kapacitet att hantera allvarliga kriser. Där ingår frågan om beredskapslager av mediciner och läkemedelsförsörjning.

Men då pågick redan den hittills största utredning som skrivits om Sveriges läkemedelsförsörjning: ”Resursförstärkt läkemedelsförsörjning inför kris, höjd beredskap och krig”, på uppdrag av Socialstyrelsen och som betalats av MSB. Den blev färdig i juni 2019 med bland annat ett skarpt förslag att bilda en ny myndighet med helhetsansvar att skapa buffertar i läkemedelskedjorna.

Inget har hänt.

Åsa Kullgrens utredning ska vara klar 2021.

Om vi säger att hanteringen varit senfärdig, vad säger du då?

– Det är möjligt att vi kunde tillsatt den utredningen något år tidigare än 2018. Det kan man kanske tycka är senfärdigt, men vi måste också göra utredningar på sakliga grunder. Och vi ville göra en bred utredning, som kommer med helgjutna förslag, snarare än flera mindre utredningar, säger Annika Strandhäll.