Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-12-05 12:59

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ekonomi/har-ska-sveriges-klimatmal-raddas/

Ekonomi

Här ska Sveriges klimatmål räddas

02:40. Industriprojektet Hybrit ska rädda Sveriges klimatmål.

SVARTÖN. Industriprojektet Hybrit ska rädda Sveriges klimatmål – och kan på sikt hjälpa hela världens kamp mot den globala uppvärmningen.

På ett fält utanför Luleå ska fossilfritt stål tillverkas i industriell skala. Men inne i pilotanläggningen pågår en kamp mot klockan.

Den lysande, glödheta massan forsar ner genom rännan. Varje dag produceras runt 6.000 ton järn i den sotsvarta masugnen på Svartön i Luleå. Slutprodukten är specialstål för bilar och gruvmaskiner.

– Efterfrågan ökar i världen.

Nils Edberg, expert på råmaterial på SSAB, visar oss runt på den monumentala anläggningen, som varit centrum för svensk stålproduktion i decennier. Ute är det snöslask och noll grader.

Framför oss har vi den största av Sveriges tre masugnar, som alla ägs av SSAB. Företaget är i dag landets enskilt största klimatbov eftersom ugnarna slukar stora mängder fossilt kol från Australien.

I fjol stod ståltillverkaren ensam för 14 procent av våra totala utsläpp – mer än 2,5 miljoner flygresor till Thailand.

– Med dagens teknik går det inte att ersätta kolet, säger Nils Edberg.

Nils Edberg har jobbat för SSAB sedan 1982. Han tycker att omställningen som de står inför är häftig.
Nils Edberg har jobbat för SSAB sedan 1982. Han tycker att omställningen som de står inför är häftig. Foto: Joel Danell

Men nere vid vattnet, ett par 100 meter bort från stålverket, står en blekgrå byggnad som kan förändra detta. Visionen för Hybrit, som projektet kallas, är att tillverka samma mängd stål som SSAB gör i dag – utan att släppa ut växthusgaser.

– Vi vill sluta importera kol och i stället använda lokalproducerad el, säger Martin Pei, teknisk chef på SSAB och initiativtagare till satsningen, som ägs gemensamt av LKAB, SSAB och Vattenfall.

Foto: Joel Danell

Förenklat ska det ske genom att vätgas – i stället för kol, som i masugnar – separerar syret från järnmalmen och gör materialet till järn. Som restprodukt bildas då vatten, alltså syre och väte.

– Om det går bryter man en tusenårig tradition av hur stål tillverkas. Det är otroligt spännande, säger Svante Axelsson, nationell samordnare för Fossilfritt Sverige.

Men det är bråttom. Sveriges regering vill nå nollutsläpp till 2045 och för att det ska gå måste tekniken vara på plats en bra bit innan, så industrin hinner ställa om.

Hybrits platschef Per Hellberg visar upp anläggningens slutprodukt - fossilfri järnsvamp.
Hybrits platschef Per Hellberg visar upp anläggningens slutprodukt - fossilfri järnsvamp. Foto: Joel Danell

Planen är att Hybrit ska kunna tillverka stål i större skala 2035, men än så länge är de inte i närheten av det. När DN är på besök pågår fortfarande bara tester. Tre månader efter invigningen har ännu inget fossilfritt stål tillverkats.

– Det är många som har skapat stål med vätgas i laboratorier, fast hittills har ingen tillverkat det i industriell skala, säger Martin Pei.

En annan utmaning är att få tag i tillräckligt med el för att producera vätgasen. Ungefär 15 terawattimmar el per år kommer att behövas när allt är på plats – mer än en tiondel av Sveriges totala elförbrukning.

– Sverige har ett stort överskott och vi exporterade över 25 terawattimmar el förra året, så utgångsläget är bra, även om efterfrågan på el lär öka i framtiden. Vi ser stora möjligheter till att bygga ut produktionen på lång sikt, säger Mikael Nordlander, utvecklingschef för Vattenfalls industrisamarbeten.

Pilotanläggningen Hybrit kräver stora mängder vätgas.
Pilotanläggningen Hybrit kräver stora mängder vätgas. Foto: Joel Danell

Företaget vill bland annat uppföra nya vindkraftverk i Norrland. Men den stora frågan är hur de ska se till så att elnätet klarar av att överföra all el till ståltillverkningen, enligt Nordlander.

– Att bygga ut nätet och få det på plats i tid är en större utmaning än själva produktionen.

I ett bergrum på Svartön vill Vattenfall även skapa en stor vätgasdepå. Där tänker de lagra energi från vindkraften till dagar när det inte blåser så mycket. En så storskalig lagring av vätgas har aldrig gjorts i Sverige tidigare.

– Det ställer stora krav på materialen, och vi vill att den nya depån ska klara av tryckförändringar.

Pilotanläggningen i Luleå kostar 1,7 miljarder kronor och svenska staten har gett stöd för omkring en tredjedel av det. Det fullskaliga verket, som ska uppföras sen, kommer att gå på 10-15 miljarder kronor, och företagen tänker även söka statliga pengar för den.

Luleå har varit centrum för svensk stålindustri i decennier. Vänster i bild syns de tre isbrytarna Atle, Frej och Ymer, som blivit något av en symbol för staden.
Luleå har varit centrum för svensk stålindustri i decennier. Vänster i bild syns de tre isbrytarna Atle, Frej och Ymer, som blivit något av en symbol för staden. Foto: Joel Danell

När produktionen är i full gång räknar de med att det fossilfria stålet blir ungefär 20-30 procent dyrare än masugnsvarianten. Trots det hoppas bolagen gå med plus på längre sikt

–Vi tror att det kommer att finnas aktörer som vill betala lite mer för fossilfritt stål, säger Martin Pei.

Men vinsten ligger inte bara i det som ska tillverkas i Luleå – utan också i att sälja vidare metoden till andra länder.

Sverige producerar bara drygt 2 promille av allt stål i världen, eller 4,5 av sammanlagt 1860 miljoner ton per år. Så även om projektet i Luleå går vägen behöver fler järnverk följa deras devis om klimatförändringarna ska bromsas.

I dag produceras nästan allt nytt järn i världen med hjälp av masugnar.
I dag produceras nästan allt nytt järn i världen med hjälp av masugnar. Foto: Joel Danell

Många regeringschefer och världsledare är intresserade av Hybrit och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen nämnde bland annat projektet i sitt State of the union-tal tidigare i höstas.

– Poängen är inte att det kan minska utsläppen med 10 procent i Sverige, utan att tekniken kan spridas i världen. Då får det globala effekter, säger Svante Axelsson.

Men de har också börjat få konkurrens. Sedan ägartrion beslutade att bygga en pilotanläggning har liknande initiativ dykt upp på andra håll i världen. Bland annat ett i Hamburg, som ägs av den globala jätten Arcelor Mittal.

– Just nu ligger svenskarna längst fram i utvecklingen. De har tydligast plan för hela värdekedjan, alltså allt från elproduktionen till gruvdriften och ståltillverkningen. Projektet i Tyskland har till exempel ingen tydlig idé för hur de ska få tag på fossilfri energi, säger Johan Martinsson, forskare vid KTH som studerar Hybrit.

Platschefen Per Hellberg utanför Hybrit.
Platschefen Per Hellberg utanför Hybrit. Foto: Joel Danell

Om allt går som det ska för Per Hellberg och hans kollegor blir nästa steg att uppföra en så kallad demonstrationsanläggning, som ska bli betydligt större än den byggnad som står här i dag.

Men hittills är det oklart var den ska ligga. Försvarsmakten vill inte att den ska uppföras i Luleå, eftersom stadens flygflottilj kan störas av byggnadens höjd. Ett annat alternativ hade varit närmare Gällivare.

– Än så länge går projektet enligt tidsplanen. Men det kommer säkerligen att dyka upp flera tekniska utmaningar i ett senare skede då pilot- och demonstrationsanläggningen är igång, säger Johan Martinsson.

Foto: Joel Danell

Den gråmulna dagen har övergått i skymning. Snart kan den sotsvarta masugnen bli ett minnesmärke för svensk industrihistoria, men Nils Edberg, som arbetat för SSAB sedan 1982, är inte sentimental.

– Det känns väldigt häftigt att få vara med om omvandlingen. Även om jag kommer att ha slutat jobba när den inträffar, säger 62-åringen.

Ämnen i artikeln

Klimatet
Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt