Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-06-25 13:04

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ekonomi/hemlosa-hart-drabbade-av-pandemin-behover-battre-stod-for-att-fa-livet-att-fungera/

EKONOMI

Hemlösa hårt drabbade av pandemin: ”Behöver bättre stöd för att få livet att fungera”

Bild 1 av 3 Martin Säwström, 47, och Timothy Jobe, 37.
Foto: Veronika Ljung-Nielsen
Bild 2 av 3 Timothy Jobe och behandlingspedagogen Geromima de Gouveia.
Foto: Veronika Ljung-Nielsen
Bild 3 av 3 Frälsningsarmens stödboende Lilla Bommen ligger i en ljusbeige stenbyggnad som de hyr på Sankt Eriksgatan 4 i Göteborg. Här har de varit sedan 1895, då det var ungkarlshotell.
Foto: Veronika Ljung-Nielsen

Pandemin har tydliggjort bristerna i stödet till hemlösa och missbrukare, menar Amnesty som krävt en nationell krisplan.

På Frälsningsarméns stödboende i Göteborg hoppas Timothy Jobe, 37, och Martin Säwström, 47, framöver på egen lägenhet.

– Pandemin har ställt till det. Man får ha tillit till socialkontoret och andra snälla människor, säger Martin.

Stentrapporna med slitna spår och ojämnheter leder tre våningar upp i den ljusbeiga stenbyggnaden från 1810 nära Göteborgs hamn – Lilla Bommen.

Här huserar Frälsningsarmén sedan 1895. Förr ett ungkarlshotell för sjömän, nu ett stödboende för hemlösa. Många söker också drogfrihet. De är placerade här av socialtjänsten – i ett dygn, en vecka eller flera månader.

– Pandemin har ställt till det. Alla beslut går lite långsammare. Man får ha tillit till socialkontoret och andra snälla människor som håller på att leta efter en ledig lägenhet, säger Martin Säwström, 47.

Bild 1 av 2 Martin Säwström.
Foto: Veronika Ljung-Nielsen
Bild 2 av 2 Martin Säwström och Timothy Jobe.
Foto: Veronika Ljung-Nielsen

Han bodde tidigare på ett korttidsboende och väntar nu på en lägenhet av kommunen, som arbetar med modellen Bostad först. Den innebär att hemlösa först får en bostad, utan olika krav, för att sedan ta tag i andra problem.

Rumsgrannen Timothy Jobe, 37, har haft ett rum här till och från i nio år. I perioder har han bott i kommunens träningslägenheter, på behandlingshem och hvb-hem.

– Det viktiga är att komma till ett bra boende. Det finns bra många värre ställen att bo på där det samlas personer och blir stök. Jag behöver hjälp med ordning i vardagen. Här får jag lugn, säger han.

Båda har tidigare självmedicinerat med droger. Timothy har adhd, Martin adhd och aspbergers. I dag får de laglig, narkotikaklassad medicin från läkare. Timothy tar också cannabis ibland.

– Men kroppen kommer inte orka med sånt i 20 år till så målet är att sluta inom fem år. När jag har fixat min mentala och känslomässiga cykel.

Johanna Westeson, jurist på Amnesty International Sverige.
Johanna Westeson, jurist på Amnesty International Sverige. Foto: Amnesty

Under pandemin har ideella organisationer larmat om situationen för de mest utsatta – personer i hemlöshet och missbruk.

Människorättsorganisationen Amnesty har krävt att Socialstyrelsen tar fram en nationell krisplan för hur regioner och kommuner ska hjälpa hemlösa under pandemin. De vill att kommunerna ger dem tak över huvudet dag som natt och ordnar karantän vid smitta. Exempelvis som London gjorde i början av pandemin, när hemlösa fick ta in på hotellrum som stod tomma.

Sverige har inte haft en nationell strategi mot hemlöshet sedan 2009, som även Stadsmissionen och Frälsningsarmén nyligen påpekat.

– Det är katastrof att det inte finns en sammanhållen, rättighetsbaserad hemlöshetspolitik. Det blir särskilt synligt när vi alla uppmanas stanna hemma om vi blir sjuka, hålla avstånd och tvätta händerna. Pandemin synliggör ett strukturellt problem som inte har med pandemin att göra egentligen, säger Johanna Westeson, jurist på Amnesty.

Socialminister Lena Hallengren (S) menar dock att ansvaret ligger på kommunerna och berömde i fjol arbetet i Stockholm, som förlängde akutplatser på härbärgen från ett dygn till uppemot två veckor.

Men i andra kommuner har härbärgen tömts på morgonen och restriktioner har gjort att natthärbärgen och dagliga sociala center minskat på sina platser.

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, har gett extra statsbidrag till ideella organisationer som hjälper utsatta under pandemin. Frälsningsarmén fick i april åtta miljoner kronor.

– Det är bra men det finns inget ansvarstagande från det offentliga. Hemlöshet har blivit något man jobbar med på ideell basis och då blir systemet väldigt skört, säger Johanna Westeson.

Behandlingspedagogen Geromima de Gouveia.
Behandlingspedagogen Geromima de Gouveia. Foto: Veronika Ljung-Nielsen

Någon som på nära håll har sett hur pandemin slår mot hemlösa är behandlingspedagogen Geromima de Gouveia, 42, på Frälsningsarméns stödboende Lilla Bommen.

Även om socialtjänstens placeringsbeslut hit i stort sett fungerat som vanligt har boende svårare att komma vidare till behandlingshem och avgiftning, berättar hon. Det är ett stort problem eftersom det krävs en lång vårdkedja med avgiftning, boende och utslussning för att bryta hemlöshet och missbruk.

– Sedan pandemin slog till har platserna blivit färre. Avgiftningar stängde och det fanns enbart akutavgiftning, som inte är lätt att komma in på. Det är en stor dödlighet kopplad till ett aktivt missbruk så det kan handla om liv och död för individer att få plats.

Lilla Bommens stödboende har 38 platser där man får vara drogpåverkad. Ett steg upp finns Frälsningsarméns mellanboende Slussen med 20 platser för de som är i ett nedtrappningsskede. Ytterligare ett steg upp finns deras helt drogfria boende i Göteborg, Nylösegården.

– Men vi ska ju endast vara ett komplement till välfärden, säger Geromima och betonar att de är beroende av att kommunerna gör sitt.

Problemet enligt henne är att alla kommuner och regioner gör olika – att det inte finns någon som tar ett övergripande ansvar.

– Det borde vara en stor samhällsfråga. Ibland behöver direktiv komma högre upp för att få en förändring. Annars hamnar det på lokalpolitisk nivå hela tiden.

– Psykisk ohälsa ökar. Psykiatrin och missbruksvården är segregerad. Individer hamnar i kläm och kan inte få LSS-boende eller behandling när de har missbruk. Även om man får ett boende via Bostad först behöver man bättre stöd för att få livet att fungera. Att man har en plats att gå till på dagarna. Många hamnar i ensamhet.

Amnesty håller helt med. Enligt deras jurist Johanna Westeson är problemet att ingen myndighet har ett samlat ansvar för att en persons resa mot att bli frisk verkligen slutförs.

– Det finns ingen myndighet som har en helhetssyn på människan, som utgår från att bostad är en mänsklig rättighet. I stället slussas man mellan instanser. Det kan vara psykiatrin, polisen och socialförvaltningen.

När det gäller hemlöshet är vi sämst i Norden. Enligt en rapport från Sveriges stadsmissioner har Sverige en högre andel hemlösa per tusen invånare än Danmark, Norge och Finland.

Johanna är kritisk till att Socialstyrelsen endast kartlägger hemlösheten i Sverige var sjätte år.

– Det måste finnas en kontinuerlig uppföljning av hemlösas situation nationellt, en nationell ledning, och varje kommun måste ha en plan för hur man ska jobba.

Organisationer som Stadsmissionen, Frälsningsarmén och Amnesty vill att Sverige lär sig av Finland, som nationellt jobbar med Bostad först. I Sverige rekommenderas den av Socialstyrelsen och SKR. Men kommunerna gör olika – många jobbar i stället med trappstegsmodellen och börjar med att ställa krav på drogfrihet.

Frälsningsarméns stödboende Lilla Bommen i Göteborg.
Frälsningsarméns stödboende Lilla Bommen i Göteborg. Foto: Veronika Ljung-Nielsen

Under tiden fortsätter livet i det ljusbeiga stenhuset Lilla Bommen som vanligt. Även om Frälsningsarmén har varit här sedan 1895 så är framtiden oviss och intill huset byggs järnvägstunneln Västlänken.

– Frälsningsarmén har ett gammalt hyreskontrakt sen många år, men vi kommer nog behöva flytta framöver och hitta en ny lokal som bättre passar verksamheten, säger Geromima.

Uppför stentrapporna och in på andra våningen sitter Martin Säwström på Timothy Jobes rum. Rumsummer 54 längs en smal korridor. Tio kvadratmeter med säng, skrivbord och en hylla. På bordet står en Mac-dator, två högtalare, ett mixerbord och en synt.

Timothy mixar techno och trance under artistnamnet TJP. Han vrider upp volymen på högtalarna och kikar ut genom fönstret som står halvöppet för att få in lite luft.

– Nu ska ni få höra lite, säger Timothy och drar upp volymen ett snäpp till sin remix av en känd technolåt från 1993, Vernons ”Wonderer”.

– Tack vare musiken har jag ett mål att lyckas med mig själv. Jag gillar att sprida min musik till grannarna, som nog både älskar och hatar det samtidigt. Men jag brukar dra ner volymen på kvällarna och använder hörlurar, skyndar han med att säga.

Martin är också kreativt lagd. Han målar abstrakt popkonst i olja och akryl och fotar lite. På frågan hur han ser på pandemin är hans svar:

– Jag har klarat mig, men jag tänker inte mycket på pandemin. Vi som bor här har så mycket annat att tänka på.

Timothy Jobe mixar techno och trance under artistnamnet TJP.
Timothy Jobe mixar techno och trance under artistnamnet TJP. Foto: Veronika Ljung-Nielsen

Läs mer:

Hemlösheten fortsätter att öka – krav på nationell strategi

Stockholms stad avsätter fler lägenheter för hemlösa

Ämnen i artikeln

Drogmissbruk
Alkohol
Göteborg
Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt