Hon banade väg för friskolor på börsen

När Internationella Engelska Skolan, IES, i sommar firar 25-årsjubileum håller man inte igen. Stads­huset är redan bokat.

Efter friskolereformen 1992 startade Barbara Bergström det som i dag är en av Sveriges största fri­skolor. En ensam skola i Enskede har växt till 34 runt om i landet med sammanlagt 24 000 studenter. I år planeras två nya skolor i Länna och Sundbyberg.

Barbara Bergströms huvudsakliga uppdrag är som vice ordförande i styrelsen. Hon är operativ främst med rekryteringen till skolorna. Ingen vice rektor eller rektor anställs utan hennes personliga godkännande. Det, visar det sig, är inte alltid lätt att förtjäna.

– Folk vet vem jag är, hur jag jobbar och vilka förväntningar jag har på dem jag jobbar med. Ärlighet och integritet är basen för alla mina relationer, säger hon.

IES profileras som en ”elitskola” med höga akademiska ambitioner för studenterna. I slutet av september hade IES antagningskö 154.000 registreringar.

Själv gick Barbara Bergström i katolsk skola som väldigt ung. Så växte böjelsen för disciplin och struktur.

– Jag minns att vi hade nunnor som lärare och när vi sprang i trappen behövde de bara nicka för att vi skulle förstå att det var fel. Jag lärde mig tidigt att ordning är en förutsättning för lärande, säger Barbara Bergström.

Mottot har onekligen format hennes ledarskap och med dagens mått mätt driver Barbara Bergström sina skolor på gammaldags vis.

Inget spring i korridoren, inget tuggummi under skrivborden och definitivt inga kepsar. Mobiltelefoner lämnas in på morgonen och återfås när dagen är slut. Det låter Barbara Bergström varje ny kull av elever och föräldrar veta på första skoldagen.

– Skolan är helt enkelt en arbetsplats och det ska respekteras. Det behövs ordning och reda i skolan så att lärare kan undervisa och elever kan lära sig. Om du inte gillar hur vi gör saker och ting så kan du gå i skola någon annanstans, säger Barbara Bergström.

Hon började undervisa 1976 och erfarenheterna från det kommunala skolsystemet är mestadels mörka.

– Rektorn var frånvarande, minst sagt. Kanske kunde han eller hon dyka upp i jultid eller vid examen. Och även om man gjorde något bra så var det svårt att känna sig uppskattad, säger Barbara Bergström.

Hon spar inte på skället när hon pratar om ledarskapet i kommunala skolor. Men mothugget är lika starkt. Som huvudägare till en av Sveriges största friskolor beskylls Barbara Bergström ofta för att vara med och bidra till ökad segregation i skolsystemet.

När ansökningarna är fler än ­platserna – som det i många fall är – utgår friskolorna ofta från ett system baserat på kötid. Ju längre tid du har stått i kö, desto större är chansen att du får en plats. Problemet med detta, menar kritikerna, är att välutbildade föräldrar tenderar att ha bättre framförhållning än lågutbildade. I förlängningen förför­delas barn till lågutbildade föräldrar i urvalet. Statistiken från Skolverket – som visar att friskolor har en större andel elever med föräldrar med längre utbildningsbakgrund – speglar också detta.

Anklagelsen om att Internationella Engelska Skolan bidrar till ett segregerat urval vill inte Barbara Bergström kännas vid.

– Inget gör mig argare. Det vi gör är att ge barnen en möjlighet. Jag bryr mig inte om du är svart, vit, streckad eller prickig. Det jag bryr mig om är dig och din potential och jag vill hjälpa dig utveckla den potentialen. De flesta av våra skolor ligger i mindre privilegierade områden, och vi har en mycket ­högre andel elever med invandrings­bakgrund än normalt för svenska skolor.

Engelska Skolan såldes för fem år sedan till amerikanska riskkapital­bolaget TA associates. Barbara Bergström behöll 25 procent av ägandet. Hösten 2016 börsnoterades IES och på affären gjorde hon en vinst på cirka 690 miljoner kronor. Affären banade väg för andra friskolor och nyligen börsnoterades för tredje gången ett skolföretag i Sverige. Huruvida skolvärlden ska vara en potentiell vinstkälla är för Barbara Bergström en enkel fråga.

– Om du inte gillar vinst, testa förlust, säger hon och fortsätter:

– Jag har inte fyllt mina fickor med någon annans pengar. När jag etablerade skolan hade vi inga pengar. Jag kände ingen med in­flytande så jag började med Gula Sidorna och ringde runt och frågade om någon ville donera andrahandsmöbler. Och om vi inte hade etablerat en buffert under det första året så hade vi aldrig expanderat. I dag hänger säkerheten för våra 2 000 anställda och 24 000 studenter och deras föräldrar på vår finansiella stabilitet.