Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ekonomi

Inifrån teknikvärlden: sexism, tafsande och våldtäktssång

Foto: Lisa Mattisson

1.139 kvinnor har skrivit på uppropet #teknisktfel, mot sexuella trakasserier inom teknikbranschen.

En av dem är civilingenjören Johanna Mannung, som berättar om våldtäktssånger på KTH, tafsningar och porr på jobbet och hur kvinnor undermineras.

– Jag har haft manliga kollegor som ingående argumenterat om hur mäns hjärnor är bättre lämpade för teknik.

Det startade redan innan Johanna Mannung började studera vid Kungliga tekniska högskolan, KTH, i Stockholm. När hon gick på "demopartys", träffar för unga datorintresserade, spelades låtar som ”Brittas fitta”.

"Ett, ett kuken som ett spett/ uti Brittas fitta, kom får ni titta/ Två, två kuken står på tå/ uti Brittas fitta, kom får ni titta."

Johanna Mannung, 40, är en av kvinnorna som skrivit på uppropet #teknisktfel mot sexuella trakasserier inom teknikbranschen. Hon är civilingenjör i datateknik och arbetar med teknisk it-säkerhet. I dag jobbar hon statligt, och på arbetsplatsen är andelen kvinnor relativt stor.

– Jag har en bra position och en bra arbetsgivare i dag. Men generellt är teknikbranschen extremt mansdominerad och ojämställd, säger hon till DN.

Andelen kvinnor som studerar högskole- och civilingenjörsprogrammen har ökat senaste decenniet, men fortfarande i fjol utgjorde kvinnorna bara runt 30 procent, enligt en rapport från Teknikföretagen.

Vi återkommer till studenttiden på KTH. Där var det många som aldrig begick någon riktig överträdelse, men som ”bara inte gav sig” när de försökte ragga. Men även många som gick över gränsen. 

”Knullkort” delades ut till tjejer, med tilläggstexten ”Du ska få duktigt”.

– Det var tryckta våldtäktshot. En sen kväll gick jag över borggården på KTH och en kille kommer springande och trycker upp ett sådant kort mot mig. Jag springer ifrån honom och han fortsätter springa efter mig. 

Det hölls så kallade bastufester, där manliga studenter i kör skränade "slicka fitta", och föreningen för studenter på datateknikprogrammet hade sångböcker med låtar om att våldta.

Flera av de anrika traditionerna tvingades bort, tack vare det jämställdhetsarbete som bland andra Johanna Mannung satte igång via studentkåren. Reaktionerna blev starka, och riktades mot henne.

– I perioder kunde jag knappt gå till skolan. Folk skrek på mig när jag kom in i en datasal. De anklagade mig för censur och bokbål.

På första jobbet på it-bolaget IBM fanns ett stort arkiv med porr på den centrala servern som alla kopplades upp mot. Män öppnade upp porrbilder som poppade upp på inloggade kvinnliga kollegors skärmar. 

– På en konferens hoppade en kollega upp i min säng och gjorde "helikoptern".

På andra arbetsplatser har manliga kollegor tafsat. 

Vad det värsta som hänt henne i branschen är? Rösten stockar sig. Det vill hon inte gå in på.

Läs också: Linus Larsson: Teknikvärlden har ursäktat mäns övergrepp för länge

Sedan de första åren på arbetsmarknaden har Johanna Mannung, precis som samtliga av de anonyma kvinnorna som deltar i uppropet som DN pratar med, skaffat sig strategier för att undvika att hamna i de värsta situationerna.

Man undviker att ta jobb där arbetsintervjun inleds med frågor om just vilka strategier man använder för att kunna arbeta med bara en massa män. "Har du tillräckligt med skinn på näsan?".  

Man tänker på klädsel: aldrig urringat eller mycket smink. Anpassar hur man uttrycker sig. Kroppsspråket. Och undviker personalfester med alkohol.

– Jag har stått på dagen på en byggarbetsplats och givit order som hörsammats. Samma kväll har mina underordnade bett mig sätta mig i deras knä, berättar en av kvinnorna.

Johanna Mannung reflekterar över hur normaliserat själva parerandet blivit. Den reflexmässiga slalomåkningen mellan olika potentiella hot.

Strukturerna som blottläggs nu inbegriper både sexuella trakasserier men också vardagligt förtryck.

– Det är väldigt genomgripande. Man förminskas som kvinna. Man förväntas kunna mindre än manliga kollegor. Frågorna ställs till männen. Man blir nedtryckt och underminerad.

På tidigare arbetsplatser har Johanna Mannung varit med om många män som uttalat att kvinnor inte är lika kompetenta som män. Argumenterat för hur mäns hjärnor är bättre lämpade för teknik. Hon har förväntats ansvara för mötesanteckningar, fika och att komma ihåg födelsedagar.

Hennes strategi har varit att försvåra förminskningen genom att vara högljudd, och inleda varje arbetsrelation med att föra in samtal på teknik som ligger snäppet över den manliga kollegans tekniska kompetens.

– Då tas jag på allvar. Men att behöva prata över folks huvuden är ganska besvärligt och ineffektivt innan man kan börja jobba praktiskt.

Metoo-rörelsen har nog fungerat som en ögonöppnare på många kvinnor, resonerar hon.

– Det är fånigaste är att jag brukar säga att jag inte varit med om särskilt mycket. Men när man pratar om det så går vidden upp för en.

– Jag hoppas nu att alla, män som kvinnor, inser att det här är ett gigantiskt samhällsproblem som går genom alla sektorer, alla yrken och alla delar av livet. Förståelsen för problemet är fullständigt nödvändigt för att kunna förändra. 

Bakgrund.

Den 5 oktober publicerade New York Times vittnesmål från kvinnor i Hollywood som har trakasserats av producenten Harvey Weinstein.

Weinstein fick sparken från sitt eget företag, uteslöts från Baftaakademien och Oscarsakademien och hans fru har ansökt om skilsmässa.

Det uppmärksammade fallet har lett till ett upprop i sociala medier under hashtaggen #metoo där kvinnor berättar om sina egna erfarenheter av sexuella trakasserier och brott.

I Sverige pekas flera medieprofiler ut och i bransch efter bransch vittnar kvinnor om olika sexuella övegrepp.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.