Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ekonomi

”Jag saknar inte en pryl”

Jessica Ritzéns köpstopp startade som en reaktion på Facebook-uppdateringar om dyra designerkläder.
Jessica Ritzéns köpstopp startade som en reaktion på Facebook-uppdateringar om dyra designerkläder. Foto: Anna-Lena Mattson
”Jag har haft köpstopp i sju månader och saknar inte en pryl. Däremot vänner. Det är rätt ensamt att leva utan plånbok.” DN Stockholms reporter Jessica Ritzén har valt att sluta shoppa. Det här är hennes berättelse.

Det är en milsvid skillnad mellan att välja att inte handla och att inte kunna handla. För att motivera dig till ett köpstopp bör du därför definiera varför du gör det. Om det är av ideologiska eller miljömässiga skäl, för att betala en skuld, få kontroll över din ekonomi eller för att bli en mer medveten konsument.

Det är omöjligt att helt sluta handla och jag undantar allt som går att stoppa i munnen. Tycker att maten måste få smaka i en annars så sparsmakad värld. Dessutom tillåter jag inköp av basprodukter som schampo, deodorant och diskmedel av hygienskäl. Samt bensin.

Mitt köpstopp startade i oktober som en reaktion på vänners uppdateringar på Facebook om divigt dyra designerkläder. Det kändes kärnfriskt med ett hockeystopp mitt i köpmatchen.

Det frivilliga handelsembargot övergick snart i ofrivilligt skarpt läge. En oväntad restskatt på 70 000 kronor innebar att jag var tvungen att dra in på allt.

Efter sju månader som köpanorektiker har jag fuskat tre gånger. Sambon fick trösta ett vinterslitet jag med klippning och brunkräm i alla hjärtanspresent. I mars köpte jag en gudsonspresent och en solig dag fick jag ett orkidéanfall. I övrigt har jag varit stenhård. I julas fick jag stearinljus av en godhjärtad kollega som inte fixade att min adventsljusstake var utan ljus. Mig bekom det inte. Vid det laget hade jag fått avsmak för nästan allt som kostar pengar. Även maten jag skulle unna mig.

Köpsug påminner om sockersug och lever av att gödas. Att sluta handla gör själva tanken på att handla osmaklig. Det svåra med att inte handla är inte sakerna man går miste om, det är själva kicken och närmast en befrielse. Däremot blir det ganska ensamt eftersom vi umgås med plånbok i handen utan att reflektera över det.

Även samtalsämnena sinar. I början pratade jag enbart om mitt köpstopp men märkte att det gjorde människor illa till mods. De skämdes över saker de köpt, gjort eller längtade efter. Jag blev en trist surdeg som förstörde köpfesten och har fått sovra i vänkretsen.

Det blir också nödvändigt att hitta nya hobbyer, eftersom du aldrig längre har ”ett ärende på stan”. Jag har tillbringat vintern på isarna. Sambons pimpelintresse blev mitt eftersom få saker är gratis i en storstad. Ibland följer jag vänner till butiker men har slutat att gå med in. Skyltfönster är bortom mitt synfält.

Faran med köpstopp är att livet går på så lågt varv att du blir passiv och oföretagsam i allt, i värsta fall depressiv, och börjar snåla med både känslor och ord. Därför måste du hitta substitut till konsumtion. Men gå inte i ”skuldfällan” och ta personligt ansvar för ekonomiska kriser i Sverige eller Europa. Ditt kronbantande gör varken från eller till i ett BNP-perspektiv.

Det viktigaste är ändå att sätta en tidsgräns.

Konsumtionsanorexin gör att det nästan är lika svårt att börja handla som att sluta. Mitt köpstopp bara pågår trots att restskatten nu är betald. Vad ska jag köpa först, vad har jag saknat mest, vad kan jag inte leva utan?

Än så länge är svaret ingenting.

Chatt med Jessica Ritzén.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.