– Google vill anställa smarta personer. Då måste man acceptera att de här personerna tänker själva och vill uttrycka hur de ser på företaget, säger han på telefon från Tokyo där han tillfälligt arbetar.

Google är 38-årige Manu Cornets första och enda arbetsplats sedan han började för tolv år sedan. Som nyutbildad mjukvaruingenjör flyttade han från sitt hemland Frankrike till Zürich. För fem år sedan tog han steget över till San Francisco.

– Jag har tecknat sedan jag var liten och kan inte sluta med det bara för att jag har ett annat jobb. Jag tecknar på fritiden och med mitt eget material. På dagarna programmerar jag.

Sedan 2010 har han publicerat ungefär en teckning i veckan för de Googleanställda. I år bestämde han sig för att samla alla serier i albumet ”Goomics” som kom ut för några månader sedan.

Hur kritisk kan du vara? Har Googlecheferna sagt ja till albumet?

– Det beror på vem du menar. Rättsavdelningen är inte så glad över det här, medan mina närmaste chefer vanligtvis tycker att det går bra. Jag har försökt få det godkännande jag behöver och jag tror att jag har fått tillräckligt...

Självcensurerar du dig?

– Nej, egentligen inte. Det finns en liten bit av censur som har att göra med konfidentiell information. Jag planerar att göra ett andra album om ett eller två år, som kommer innehålla mer kritiska teckningar.

Varför mer kritiska?

– Det har varit en del bråk om etik. Ju större företaget blir, desto mer finns det att kritisera. Det senaste var i november förra året då New York Times skrev att toppchefer inom Google var misstänkta för sextrakasserier. De lämnade Google med stora avgångsvederlag och det gjorde många upprörda. De anställda ville att företaget tydligare skulle ta ställning, säger Manu Cornet och berättar att det pågick demonstrationer utanför kontoret.

– Det har också förekommit kritik för att man misstänkte att Google skulle gå in i Kina och hjälpa till med att censurera. Det tredje som har hänt var att Google ville samarbeta med militären om maskininlärning genom att använda bilder från drönare. Då var det flera som sade att de inte vill arbeta för ett företag som arbetar så. De gjorde protestlistor och höll protestmöten.

Manu Cornet gör sin röst hörd via sina serieteckningar i stället. Men det finns en gräns för hur långt en anställd får gå, menar Manu Cornet som irriterar sig på kollegor som läcker företagshemligheter.

– En förutsättning för ett öppet samtalsklimat på en arbetsplats är att toppcheferna ska känna att de inte behöver ljuga. Genom läckor förstör man företagskulturen, säger han.