Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Jobb & Karriär

Så hanterar du idétjuvar på arbetsplatsen

Att en kollega stjäl ens idéer kan vara avsiktligt – men kan också göras omedvetet.
Att en kollega stjäl ens idéer kan vara avsiktligt – men kan också göras omedvetet. Foto: Sean Prior/Alamy

Kolleger som tar dina idéer och presenterar dem som sina kan skapa stor irritation på arbetsplatsen. Men hur ska man hantera den som tar åt sig äran för någon annans idéer? DN har pratat med Mattias Lundberg, docent i psykologi, om hur man kan tänka om man råkar ut för en idétjuv.

Du kommer på en bra idé på ett möte med din chef, men vid nästa chefsmöte är upphovspersonen till idén plötsligt chefen. Du pratar med en kollega över fikarasten och berättar om något du kommit på – men nästa dag berättar din kollega i sin tur om idén för era arbetskamrater, men då som att hen kommit på idén. Idétjuvarna är enligt en brittisk undersökning vanliga på arbetsplatser.

Mattias Lundberg, docent i psykologi vid Umeå universitet och författare till boken "Jäkla människa!: en handbok i hur du hanterar jobbiga människor på arbetet", menar att det kan finnas flera orsaker till varför någon tar ens idéer.

– Det kan finnas tusen orsaker. Det kan bero på lathet, att man helt enkelt inte orkar göra jobbet, och okunskap, där man känner att man inte har tillräcklig kunskap utan måste förlita sig på någon annan. Det kan också handla om arbetskultur, där det finns en allmän uppfattning om att man delar på material på arbetsplatsen. Det behöver alltså inte vara ett elakt uppsåt, utan kan vara en felaktig uppfattning om vilken kultur som råder, säger han.

Mattias Lundberg menar att idétjuven skulle kunna kategoriseras in under samma titel som ”glidaren”, det vill säga en person som smiter undan arbete och gärna tar åt sig äran för det som kollegerna har gjort. Han menar att vi ofta har ganska stort överseende med den typen av beteenden till att börja med, eftersom vi gärna vill tycka gott om andra.

– Men sådana här beteenden börjar irritera mer och mer och då pratar vi med varandra om problemet. Ofta är man försiktig och nästan lite feg inför att lyfta problemet, eftersom man inte vill skapa konflikt. Dessutom är den här typen av person bra på att glida undan även när den konfronteras – så det finns ofta någon hyfsat plausibel anledning till varför saker har skett även när man tar upp frågan. Då måste man ifrågasätta dubbelt upp, både varför incidenten hände och förklaringen till varför. Många drar sig för det och låter problemet bero, säger han.

Läs mer: Därför bråkar vi på jobbet – konflikterna du ska undvika

Mattias Lundberg anser att det är viktigt att man tar upp frågan även om den riskerar att skapa konflikt på kort sikt. Annars finns risk att beteendet upprepas gång på gång.

– Det är viktigt att visa att man ser, oavsett om det handlar om att stjäla idéer, glida undan eller smita från arbete. När personen börjar känna sig avslöjad så finns det stor möjlighet för den att korrigera beteendet.

Den här typen av person är bra på att glida undan även när den konfronteras.

Om det finns faktiska bevis på att någon har stulit idén blir konfrontationen lite lättare. Men i andra fall menar Mattias Lundberg att man får använda sig av subtila metoder för att lösa problemet. Om någon tar idéer som man har diskuterat med dem kan ett sätt att komma tillrätta med problemet vara att man nästa gång skickar ett mejl där man förklarar idén, innan man tar upp frågan till diskussion.

– Då finns datum och klockslag nedtecknat. Så om personen sedan säger att idén var deras kan du hänvisa till mejlet, och fråga om det var där personen fick idén, säger han.

I en brittisk enkätundersökning från2015 tillfrågades 1.000 personer, och då erkände var femte chef att de regelbundet tog sina anställdas idéer. Alla tillfrågade chefer menade att de någon gång stulit en idé, och 46 procent av alla som tillfrågats menade att de någon gång sett en kollega ta åt sig äran för en idé som de själva inte kommit på.

– Med tanke på att så många människor inte får kredd för sina idéer som deras egna, och att deras kolleger och chefer gynnas av idéerna är det inte överraskande att så stora proportioner av den brittiska arbetsstyrkan känner sig undervärderade på jobbet, sade den brittiske retorikkonsulten Andy Harrington, som låg bakom studien, då till The Independent.

Men även om det är irriterande när man ser sin idé bli stulen av någon annan, görs detta inte alltid med flit. Begreppet kryptomnesi, eller oavsiktlig plagiering, innebär att man minns någon annans idé, men tror att man själv kommit på den. I ett experiment från 1989 lät forskare deltagare göra listor på olika saker som sporter, instrument och djur, i grupper om fyra. När deltagarna sedan ombads berätta vilka ord de själva hade bidragit med tog flera av deltagarna med ord som någon annan faktiskt kommit på. Även när deltagarna skulle skriva ner ytterligare idéer valde majoriteten att ta med ord som andra medlemmar i gruppen redan tagit upp.

Anledningen till denna typ av idéstöld kan enligt forskaren bakom studien vara att människor fokuserar mer på vilken information som kommer in, än varifrån den kommer.

Läs mer: Så undviker man bråk på jobbet med rätt bemötande

Men även om någon oavsiktligt har tagit en idé tycker Mattias Lundberg att man ska ta upp saken.

– För att jag som haft idén från början ska känna mig trygg och lugn bör jag fråga var personen fick idén ifrån. Då kan man också ta reda på om det var ett medvetet ryggstick eller något annat. Det kan ju också vara så att båda faktiskt har fått samma idé, och då är ju det fantastiskt om man kan arbeta tillsammans med den.

Alla måste ta ansvar för att det blir en förändring.

För att minska risken för idéstölder på arbetsplatsen är det viktigt att man på strukturell nivå är tydlig med vad som gäller på arbetsplatsen. Som chef kan man därför skapa en tydlig kultur och policy kring hur man ska agera.

– Då har man något att förhålla sig till, och det är lättare att tala om i förväg hur man hanterar saker, än att städa upp efteråt. Om man har tydliga regler så har man något handfast att förhålla sig till när någon av dessa regler har brutits, säger Mattias Lundberg.

Han tror inte att problemet kommer att gå över av sig själv, utan menar att det krävs tydliga incitament för att få en person att förändra sitt beteende.

– Alla måste ta ansvar för att det blir en förändring. Ett incitament kan då vara att visa att man ser vad som sker, och att det beteendet måste ändras, säger Mattias Lundberg.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.