Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-21 03:05

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ekonomi/jobb-karriar/snart-bestams-hur-hoga-loneokningarna-far-bli/

Jobb & Karriär

Snart bestäms hur höga löneökningarna får bli

Marie Nilsson, IF Metall, säger att det inte är fackens och arbetsgivarnas roll att sköta inflationen. Foto: Jonas Lindkvist

I 20 år har fack och arbetsgivare i industrin varit styrande när det gäller svenskarnas löneökningar. De sätter ”märket”, ett slags tak som andra grupper inte bör gå över.

Men attackerna mot systemet blir allt tydligare – och handlar bland annat om att det ger för låga lönelyft och ökar gapet mellan arbetare och tjänstemän.

Det kallas Industriavtalet och tecknas mellan ett antal fackförbund – både arbetare och tjänstemän – och arbetsgivareorganisationer sedan 1997. Idén är att värna lilla exportberoende Sveriges konkurrenskraft – det sektorn klarar ska vara styrande för andra.

Det är ingen lag, snarare en social norm för alla svenska kollektivavtal. För Svenskt Näringsliv är det enkelt:

– Tidigare kunde alla förhandla var för sig, och Sverige har många fackföreningar och arbetsgivareorganisationer. Ordning är bra för företagen och de anställda, annars skenar allt iväg, säger Mattias Dahl, organisationens ansvarige för arbetsgivarfrågor.

Mattias Dahl, vice vd och ansvarig för arbetsgivarfrågor på Svenskt Näringsliv. Foto: Sören Andersson

Men världen förändras, tillverkningsjobben är färre och tjänstesektorn har vuxit. Varför ska just industrin sätta märket?

– Det är ingen perfekt modell men den har gett reallöneökningar som många i andra västeuropeiska länder bara kan drömma om. Men om man vill ändra modell för att lönehöjningarna ska bli högre, då blir det inte trovärdigt.  Företagen måste klara av att betala.

Fack och arbetsgivare kommer att skälla på varandra igen i vinter, när det ska tecknas nya avtal. Men när det gäller formerna är Svensk Näringsliv och IF Metall, industrins största LO-förbund, rörande överens. Argumenten är identiska. 

– Det handlar inte om att vi ska bestämma, utan om att modellen funkar – inte bara för våra medlemmar utan för hela löntagarkollektivet, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson. 

Likt Mattias Dahl vill hon att vi inte glömmer att se i backspegeln:

– Upprinnelsen var 70- och 80-talen när vi hade för höga löneuttag som konkurrerade ut svensk industri. Det var en svår pedagogik då att förklara att vi måste växla ned, för att få ned inflationen och därmed skapa reallöneökningar. 

Idag är inflationen för låg, hävdar bland andra professor emeritus Lars Calmfors i en ny bok. Han menar att det gör att styrräntan ligger så lågt att utrymmet för sänkningar är litet i en ny lågkonjunktur. Högre lönehöjningar skulle kunna driva upp inflationen – och kunna locka fler till bristyrken i offentlig sektor, enligt Calmfors.

Professor Lars Calmfors. Foto: Elin Åberg

Han får mothugg av Marie Nilsson:

– Vi hävdar att det går att satsa på speciella grupper även med vår modell, det gjordes senast med en låglönesatsning. Och det är inte parternas roll att sköta inflationen.

Men märkesmonopolet utmanas även i de fackliga leden. I förra veckan sade Kommunals ordförande Tobias Baudin i Sveriges Radio att det är upp till bevis för svenskt lönebildning: Om kvinnoyrken inom vården inte kan få mer än märket, är det dags för en ny modell.

Samarbetsorganisationen 6F, som organiserar Byggnads, Elektrikerna, Fastighets, Målarna och Seko, kom i somras efter fler års jobb med rapporten ”Lönebildning i en ny tid”.

6F vill att LO ”sätter märket” genom att förhandla centralt och samarbeta med tjänstemannafacken. Läget på den svenska arbetsmarknaden ska spela större roll än industrins konkurrenskraft.

– Dagens ordning är förlegad, helt enkelt för att inte alla LO-förbund har inflytande, säger Byggnads ordförande Johan Lindholm, Byggnads:

Johan Lindholm, ordförande Byggnads. Foto: Terese Perman

Han säger att han ogillar ”den skuggboxning” som just nu går genom olika facks utspel. 

– Vi måste hålla ihop LO, och sedan gemensamt ta ansvar för det.  Lönegapet mellan arbetare och tjänstemän ökar, kvinnor missgynnas och vi måste få till en låglönesatsning värd namnet, säger Johan Lindholm.

Läs också: 

Avtalssystemet måste utsättas för en hårdare granskning” 

Pappers först ut med avtalskrav - kritseras av arbetsgivarna