Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ekonomi

Johan Schück: Den ekonomiska politiken går inte ihop

02:27. Johan Schück kommenterar vårbudgeten.

Regeringen gör en försiktig konjunkturprognos. Finansminister Magdalena Andersson räknar med hygglig – men inte särskilt snabb – BNP-ökning. De offentliga finanserna fortsätter att gå med underskott under flera år framåt.

Vårbudgeten pekar mot att Sveriges ekonomi ska komma i balans först under åren 2018 och 2019, alltså kring slutet av mandatperioden. Till dess håller sig inflationen under Riksbankens mål på 2,0 procent och det finns gott om lediga resurser, däribland arbetskraft.

Gradvis blir det dock fler jobb och arbetslösheten sjunker från nuvarande nivån kring 8 procent. Men enligt vårbudgeten väntas den sedan plana ut vid 6,4 procent under 2018. Längre nedåt tycks man inte komma med hjälp av konjunkturen, tillsammans med de reformer som regeringen vill sätta in.

Det kan jämföras med Tyskland som i dagsläget har en arbetslöshet på 4,8 procent – lägst inom EU. Gapet är så stort att det från svenskt håll knappast kan överbryggas inom en femårs­period. Därmed nås inte målet att Sverige ska ha EU-ländernas lägsta arbetslöshet till 2020, även om regeringen skulle gå betydligt längre med utbildningsinsatser och traineejobb.

Arbetslösheten är, i huvudsak, ett strukturellt problem som Sverige har mycket svårt att komma ur. Reformer som höjd a-kasseersättning och avskaffande av Fas 3 kan lindra situationen för dem som är utsatta. Men för att komma längre än så behövs betydligt mer ingripande systemförändringar, där Tysklands lärlingssystem och låglönejobb kan ses som möjliga förebilder.

Dessa lösningar är dock inte utan vidare överförbara till Sverige. Men kraven stegras på regeringen att komma fram med annat som är mer verkningsfullt – eller att ompröva målet om att ha EU-ländernas lägsta arbetslöshet till 2020. Med nuvarande uppläggning går den ekonomiska politiken helt enkelt inte ihop.

Mål som inte längre är adekvata ska kunna ändras, såsom regeringen vill göra med överskottsmålet för de offentliga finanserna. Där kunde man dock hoppas på ett bredare grepp än att enbart övergå till ett balansmål, särskilt om oppositionen lyckas driva igenom en parlamentarisk utredning i frågan.

Diskussionen borde vidgas till att även gälla möjligheterna att införa en statlig kapitalbudget, vid sidan om driftbudgeten. Då kunde det också bli lättare att lånefinansiera de investeringar i infrastruktur som visar tydlig lönsamhet. Detta ligger rimligtvis också i linje med Magdalena Anderssons ambition att investeringsnivån, generellt sett, ska höjas.

Syftet med ett nytt balansmål för de offentliga finanserna måste samtidigt vara att det ska tas mer seriöst än vad politiker av olika färg har gjort med överskotts­målet. Normer för finanspolitiken är viktiga även framöver.

De statliga utgiftstaken är inte lika uppmärksammade som norm, men fyller också en viktig funktion. Det är med hjälp av dem som skattepengarna inte tillåts rulla i väg okontrollerat.

Utgiftstaken höjs nu väsentligt, i förhållande till vad som gällde under alliansregeringen. Det rör sig om en uppjustering med 33 miljarder kronor under 2015, 41 miljarder kronor under 2016 och 52 miljarder kronor under 2017. Man kan räkna med att skatterna behöver höjas i motsvarande grad.

Detta är ett politiskt avgörande som motiveras av att S–MP-regeringen vill ha större utrymme för kostnadskrävande reformer. Där har regering och opposition givetvis olika åsikter.

Men lyckligtvis är de överens om att ordningen med utgiftstak ska följas, så att man – oavsett utgiftsnivån – kan hålla reda på statens finanser.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.