Riksbanken sänker reporäntan med 0,15 procentenheter till rekordlåga –0,50 procent. Detta höjer temperaturen i en redan het ekonomi.
Kartan och verkligheten passar inte ihop. Riksbanken skulle, enligt sina tidigare prognoser, snart vara nära målet med en inflation på 2,0 procent. Under 2016 väntades inflationsmålet vara uppnått.
Många utomstående bedömare har tvivlat, men Riksbanken höll i det längsta fast vid sin bedömning. Nu, i årets första penningpolitiska rapport, gick det inte längre.
Oväntat svag prisutveckling under december, tillsammans med sjunkande oljepris, tvingade fram en ändrad syn där inflationsmålet nås tidigast en bit in på 2017.
På vissa områden som livsmedel stiger priserna. Det gäller även för en del importvaror som – till följd av Riksbankens nedpressning av kronan – har blivit dyrare i inköp utifrån. Men för de flesta inhemskt producerade varor och tjänster ligger prisnivån nästan stilla.
Här famlar Riksbanken efter orsakerna, särskilt när det gäller tjänstepriserna som tidigare steg mer. Men troligen spelar strukturella förändringar, till exempel att åtskilliga tjänster numera utförs i låglöneländer, en väsentlig roll. Maskiner får också i allt större utsträckning ersätta människor, när detta blir billigare.
Minusränta är dock knappast det lämpligaste sättet att möta globalisering och ny teknik. Inte heller hjälper den särskilt mycket mot oljeprisfall och global finansoro.
Riksbankens sänkning av reporäntan till –0,50 procent – som var något större än väntat – kan ge viss effekt på inflationen. Men den bidrar också till att höja temperaturen i en redan het ekonomi. Enligt nya prognosen blir BNP-ökningen 3,5 procent i år och det är inte långt kvar till fullt resursutnyttjande.
Bostadsmarknaden är redan en riskfaktor och Riksbanken brukar även betona hushållens höga skuldsättning.
Det är ingen sund situation när pengar är mer eller mindre gratis under flera år i följd. De extremt gynnsamma lånemöjligheterna ökar faran för felinvesteringar.
Amorteringskrav på bostadslån är knappast nog för att hålla emot och nedtrappning av ränteavdragen tycks ligga ganska långt borta.
Regeringen bedriver dessutom en allt mer expansiv finanspolitik, vid sidan om Riksbankens rekordlåga reporänta. Flyktingkrisen har fått finansminister Magdalena Andersson att släppa sin princip om finansiering ”krona för krona”.
Att de snabbt ökade utgifterna för flyktingmottagandet skulle behöva betalas med lån var ofrånkomligt. Men sedan slutet av förra året utgår regeringen från en mer löslig bedömning av vad statens finanser tål, vilket även kan ge utrymme för ofinansierade utgiftsreformer under närmaste åren.
Tillsammans bedriver regeringen och Riksbanken därmed en bakvänd konjunkturpolitik. Detta sker utan samordning mellan dem, vilket inte heller ska förekomma. Men vardera parten känner till vad den andra gör – och kan rimligtvis se att riskerna ökar för en överhettad ekonomi, liksom en påföljande urladdning.
I Riksbanken finns ett internt motstånd, så tillvida att vice riksbankscheferna Martin Flodén och Henry Ohlsson – två ledamöter av sex i direktionen – har reserverat sig mot senaste räntesänkningen.
Martin Flodén har också, än en gång, gått emot att riksbankschefen ska ha mandat att göra valutainterventioner för att försvaga kronan.
Protokollet från räntemötet, som publiceras om tio dagar, ger insyn i hur debatten går. Där kommer troligtvis också att framgå hur Riksbanken har hamnat i ett trängt läge, där räntebesluten styrs av behovet att försvara den egna trovärdigheten.
Inflationsmålet behövs som riktmärke. Men det borde kunna tillämpas betydligt mer flexibelt, vilket också var slutsatsen från utredarna Marvin Goodfriend och Mervyn King för bara några veckor sedan. Hittills verkar majoriteten i Riksbankens direktion inte ha tagit djupare intryck.
Till sist kan det tyckas ironiskt att statens verksamheter drar åt så olika håll. Medan Riksbanken har minusränta, erbjuder Skatteverket skattefri ränta på 0,56 procent för pengar på skattekonto. Det motsvarar en beskattningsbar ränta på 0,8 procent, som också är vad statliga SBAB ger sina sparare.
Hur uppdragsgivarna i riksdag och regering ser på denna splittrade bild har ännu inte meddelats.
Swedbank. Ledningskaos i en av storbankerna berör hela samhällsekonomin. Styrelsens ordförande Anders Sundström kommer inte undan sitt ansvar.
Småhuspriser. Har stigit med tre procent under senaste kvartalet, alltså tolv procent på årsbasis, enligt SCB. Det är en trend som inte verkar hållbar.
Riksbanken. Ska sluta med att ge ut sin penningpolitiska rapport i tryckt form och hänvisar läsarna till datorskärmen. Ett steg tillbaka för öppenhet och transparens.