Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2021-04-15 06:22

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ekonomi/john-hassler-klimatfragan-gar-att-losa-med-en-prislapp/

Ekonomi

John Hassler: Klimatfrågan går att lösa med en prislapp

John Hassler är professor vid Stockholms universitet.
John Hassler är professor vid Stockholms universitet. Illustration: Jenny Alvén

Finns det en inbyggd motsättning mellan ekonomiska mål och klimatmål? Nej, de går att förena, enligt ekonomiprofessorn John Hassler.

– Om vi sätter ett pris på utsläppen finns det väldigt lite som talar för att det skulle göra tillväxt omöjlig, säger han.

Sveriges utsläpp minskar, men det går för långsamt. När experter förklarar vad det beror på talar de om elefanten i rummet: de ekonomiska målen prioriteras framför klimatet, och de går stick i stäv med varandra.

Men är det verkligen så?

Det har gått tio år sedan makroekonomen John Hassler mer eller mindre halkade in på klimatekonomi på ett bananskal. Sedan dess har hans forskning vid Stockholms universitet till stor del handlat om att beräkna effekten av klimatpolitiska åtgärder genom olika modeller. Hans slutsats är radikal. Lösningen på klimatproblemen handlar om en prislapp.

– Den grundläggande orsaken till att det här blivit ett samhällsproblem är att det varit helt gratis att släppa ut koldioxid, trots att man bör se atmosfärens förmåga att absorbera koldioxid som en naturresurs i som finns i begränsad mängd, säger Hassler.

Samma sak gäller att hugga ner träd eller fiska i världshaven. Det kan inte vara gratis, för då gör vi det för mycket. Med ett pris bromsas överutnyttjandet och hamnar på en ”klok” nivå, enligt Hassler.

De som argumenterar för att klimatmål och ökad tillväxt inte går att förena hänvisar ofta till att utsläppen historiskt sett ökat i takt med bnp. Men det betyder inte att det finns en given koppling, menar professorn.

– Det vore korkat att säga att de här hållbarhetsproblemen är helt oberoende av ekonomisk tillväxt. Det är de absolut inte, men det är inte tillväxten som är den grundläggande orsaken till problemen, säger han.

En av de modeller han utvecklat tillsammans med sina forskarkollegor mäter effekten av en global skatt på koldioxid. Den visar att en förhållandevis låg skatt, motsvarande omkring 50–70 öre per liter bensin, skulle vara tillräcklig för att sänka utsläppen i nivå med klimatmålen. Enligt deras beräkningar skulle också den samhällsekonomiska kostnaden av åtgärden bli låg.

– Det säger nästan sig självt att det inte har någon jättestor effekt på tillväxten. Samtidigt har det väldigt stora effekter på utsläppen, särskilt kolkraften är väldigt priskänslig. Den tål i stort sett inte någon beskattning alls innan den prisas ut.

Inom Europa har han redan fått rätt. 2019 minskade kolkraften med en femtedel på bara ett halvår, vilket delvis förklarades med att handeln med utsläppsrätter gjort energikällan betydligt dyrare. Samtidigt låg förklaringen också i de teknologiska framstegen som gjort förnybar energi både mer tillgänglig och billig. Men vad vet vi egentligen om framtidens innovationer, och hur ska de tas med i beräkningarna?

När ekonomen William Nordhaus tilldelades det som populärt kallas Nobelpriset i ekonomi för sina klimatekonomiska modeller uppstod en debatt om just det. Nordhaus fick bland annat kritik för att hans mycket utförliga beräkningar baserades på faktorer som det fanns en stor osäkerhet om, däribland hypoteser om framtida uppfinningar.

John Hassler, som själv är ledamot i Kommittén för Sveriges Riksbanks pris i ekonomi till Alfred Nobels minne, erkänner att det blir ”lite spekulativt och hypotesartat” att sia om framtiden genom klimatekonomiska modeller. Det betyder inte att de är oanvändbara – tvärt om.

– Det finns klimatscenarier som är väldigt osannolika men ändå så allvarliga att vi inte kan utesluta dem. Därför måste vi förutspå och pröva vilken politik som fungerar bra oavsett vad som händer.

Han understryker att nationalekonomer bara kan räkna, inte ge något svar på värderingsfrågor. Sådana måste varje människa ta ställning till utifrån sina egna moraliska ståndpunkter. Men han beklagar missuppfattningen om att nationalekonomer bara vill maximera bnp och tror att det i sig mäter allt.

För varje naturresurs finns en gräns som vi inte ska överskrida, men det betyder inte att vi inte kan nyttja naturen alls, utan att vi måste göra det på ett klokt sätt. Det har vi inte alltid gjort hittills, men det är för att marknaden inte klarar av det själv.

– Så är det absolut inte. Vi har alltid mycket vidare mått på välfärd som inkluderar allt ifrån hälsa till värdet av mer fritid eller korallrev. Sedan försöker vi översätta det till ett gemensamt mått, och då säger vi att det motsvarar en bnp-minskning med en viss procent.

Hur mäter man ett förstört korallrev i pengar?

– Vi kan inte räkna fram det, utan man får fråga folk hur de upplever värdet. Hur stora kostnader ska vi vara beredda att ta för att rädda korallreven eller isbjörnarna, eller för den delen att det inte ska bli så varmt på stränderna vid Medelhavet att man inte kan gå ut? Och när vi får svaret på det, då kan vi räkna in det i våra modeller.

Att få bukt med utsläppen må vara en sak, men hur är det med ett bredare perspektiv på miljö och hållbarhet? Det finns ingenting som talar för att sådana målsättningar heller är omöjliga att förena med ekonomiskt välstånd, enligt Hassler. Han applicerar samma resonemang som för utsläppen: med rätt priser på naturresurser kommer den ohållbara användningen att försvinna.

– För varje naturresurs finns en gräns som vi inte ska överskrida, men det betyder inte att vi inte kan nyttja naturen alls, utan att vi måste göra det på ett klokt sätt. Det har vi inte alltid gjort hittills, men det är för att marknaden inte klarar av det själv. Vi måste få olika typer av regleringar som gör att det kostar att använda naturresurserna, men det är fullt förenligt med marknadsekonomi och tillväxt.

Om beräkningarna stämmer, att prislappar räcker för att mota både utsläpp och överutnyttjande av naturresurser, kvarstår fortfarande ett problem. Att priset blir verklighet. Här är Hassler återigen en övertygad optimist. Världens ledare har ju kommit överens om betydligt svårare saker, poängterar han och tar frihandelsavtal som exempel. Den här frågan har aldrig ens varit på förhandlingsbordet.

– I stället har man fokuserat på kvantiteter, på hur mycket olika parter ska få släppa ut. Och det, menar jag, är otroligt mycket mer komplicerat än att komma överens om ett pris. Så man har egentligen inte riktigt försökt.

För John Hassler finns ett helt annat frågetecken. Han undrar varför en så positiv nyhet som att klimatfrågan går att lösa relativt smärtfritt inte fått större genomslag. Kanske, tror han själv, finns en oro för att frågan ska förlora kraft om någon säger att det finns en lösning. Det må vara en befogad oro, men själv föredrar han att vara hoppfull. Om ingenting annat fungerar finns alternativet parasoller i rymden.

– Det är lite science fiction, men om vi inte kommer fixa det här gemensamt så måste vi nog tänka på en sådan lösning. Det är alltid bra att ha en plan B.

Ämnen i artikeln

Klimatet
Hållbarhet
Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt