Katrine Marçal: Lyxvattnet från Arktis påstås smaka ”som snö”

”Att få folk att betala för saker som de redan har i överflöd är perverst” skrev antropologiprofessorn Richard Wilk angående att vi lever i en värld där vatten säljs på flaska.

Professor Wilks teori kring marknaden för flaskvatten är att det handlar om tillit.

En kamp om tillit mellan staten och kapitalet.

Det offentligt finansierade samhället ser (förhoppningsvis...) till att det kommer rent vatten ur kranen. Men kan du verkligen lita på att detta vatten är det bästa vattnet för din kropp?

Det är frågan.

Privata företag försöker istället övertala dig om att vatten som kommer från de franska Alperna och har transporterats i en glasflaska är ”renare” och ”bättre”. Många människor är därför beredda att betala mellan och 400 och 1 000 gånger mer för sådant vatten.

I USA spenderar folk 21 miljarder dollar om året på flaskvatten. Samtidigt kostar det 29 miljarder dollar att underhålla hela det offentliga vattensystemet, allt enligt Charles Fishmans bok ”The Big Thirst”. Priset på vatten handlar helt enkelt inte om vatten - det handlar om hur det förpackas och marknadsförs.

Men om du känner dig fundersam inför alla dyra vitaminvatten eller att Fredrik Eklund säljer ”funktionsdrycker” för runt 400 spänn flaskan (en sorts ”sexvatten” som de tydligen tog in på DN:s redaktion förra veckan av strikt konsumentjournalistiska skäl) kan du komma hit till London.

För här i den brittiska huvudstaden kan du inte bara köpa fläderblomssmakande vatten förstärkt med Cannabidiol (vilket utvinns från hampa) på nästan varje apotek. Via lyxvaruhuset Harrods kan du för drygt tusen kronor köpa vatten som har ”skördats” från ett isberg i Svalbard.

(Och nej, fråga mig inte hur man ”skördar” vatten)

Lyxvattnet från Arktis påstås smaka ”som snö” och du måste skriva upp dig på en väntelista om du vill köpa det.

Adam Smith, nationalekonomins fader, skrev redan på 1700-talet om att priset på vatten var en paradox. Vatten var nödvändigt för allt liv på jorden. Trots det kostade det väldigt lite.

Adam Smiths förklaring handlade om det som ekonomer kallar för ”marginalnytta”. Den som redan har mycket vatten kommer inte att sätta ett särskilt högt ”värde” på ytterligare ett glas. Alltså är priset lågt.

Nationalekonomins fader hade dock aldrig testat Fredrik Eklunds ”sexvatten”.

Den nuvarande trenden med ”vitaminvatten” började på många sätt med hiphop-artisten ”50 Cent”. Han noterade hur helt vanligt vatten kunde säljas antingen för 30 dollar eller 5 dollar enbart beroende på förpackningen. Han ringde till sin manager och sa: ”jag vill sälja vatten”. Sedan började han kränga vitaminvatten för hundratals miljoner och visst är det nyttigare att dricka vitaminvatten än att hälla i sig en hel flaska Hennessy-konjak på scen (vilket andra hiphop-artister har gjort).

Men man bör också komma ihåg vad ”50 Cents” debutalbum hette:

”Get Rich or Die Tryin' ”

Läs fler texter av Katrine Marçal här.