Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-12-07 04:07

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ekonomi/kina-vill-ha-kontroll-over-xinjiangs-enorma-naturtillgangar/

Ekonomi

Kina vill ha kontroll över Xinjiangs enorma naturtillgångar

Uigurier bevakas av kinesisk polis. Foto: Kyodo News/AP

Xinjiang har enorma resurser av kol, olja och gas. Regionen upptar en sjättedel av Kinas yta och är av stort strategiskt intresse för Kina militärt och som brohuvud för hela projektet Nya sidenvägen.

I dag finns över en tredjedel av Kinas kol, 30 procent av landets gas och cirka 13 procent av nationens oljetillgångar i Xinjiang. 

I likhet med Tibet är Xinjiang officiellt en autonom region och kontrolleras sedan 1949 helt av Kina.

Den muslimska folkgruppen uigurer var tidigare i klar majoritet, men utgör i dag knappt hälften av Xinjiang dryga 20 miljoner invånare. Förändringen har skett efter en kraftig inflyttning av hankineser, den etniskt största gruppen i Kina.

Konflikter mellan myndigheter och uigurer förekom på 1990-talet. De försvann under en tid, men sedan ledningen i Peking i förebyggande syfte sagt sig ha fördubblat satsningarna på säkerhet inför OS i Peking 2008, trappades situationen upp.

Sommaren 2009 skakades provinshuvudstaden Ürümqi av kravaller, då närmare 200 personer, mestadels hankineser, dödades.

År 2013 och 2014 inträffade flera dåd vid järnvägsstationer och marknader, som den kinesiska ledningen hävdade utfördes av uiguriska separatister som ville splittra landet och se ett självständigt Xinjiang.

Ilham Tohti. Foto: Andy Wong/AP

När den framstående ekonomen och moderate regimkritikern Ilham Tohti, anklagades för separatism och greps i Peking vintern 2014, mötte det stark kritik i omvärlden. Han sitter fortfarande fängslad.    

Uigurer har länge klagat på att de diskrimineras under det kinesiska styret och förtrycks för sin kultur och religions skull och behandlas som andra klassens medborgare på arbetsmarknaden.

Genom städer som Kasghar gick en gång den klassiska Sidenvägen. I dag handlar det om helt andra handelskaravaner när Kina bygger transportleder genom Centralasien.

Kina lånar ut pengar till projekten, står för expertkunskapen, byggmaterielen och ibland för arbetskraften. På lång sikt är det tänkt att öppna dörren för nya kinesiska exportmarknader. Fördelarna för Kina ser ut att bli åtskilliga, men de ekonomiska och politiska riskerna är också stora om den storslagna planen inte lever upp till förhoppningarna.