Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-16 07:30

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ekonomi/klimatspekulanter-skakade-liv-i-eus-utslappshandel/

Ekonomi

Klimatspekulanter skakade liv i EU:s utsläppshandel

Grafik: Johan Andersson

Efter att nya, tuffare regler infördes i EU:s utsläppshandel förra året steg priset på industrins klimatutsläpp med flera hundra procent.

Ulf Ek, som driver hedgefonden Northlander i London, förutsåg skiftet och gjorde stora klipp i uppgången.

– Högre priser på utsläppsrätter är nödvändigt för att minska utsläppen, säger han.

EU-valet 2019

Under det mörka börsåret 2018 lyckades ytterst få investerare ge avkastning. Men hedgefonden Northlander i London gick mot strömmen. Tillsammans med en liten krets specialiserade finansanalytiker anade man att ett viktigt skifte inom EU var på väg.

Vi kan kalla dem klimatspekulanter.

– Northlander tjänade 53,6 procent, skriver fondens svenska grundare Ulf Ek i mejlväxling med DN.

Det var i februari förra året som det stod klart att EU:s utsläppshandel skulle få ett ansiktslyft. Efter många år med bottenlåga priser på industrins och kraftproducenternas klimatutsläpp slog europeiska rådet och EU-parlamentet fast nya spelregler.

Nu var systemet på väg att stramas upp. Den slumrande prissignalen skulle väckas till liv.

– Vi insåg att marknadspriserna måste gå högre, fortsätter Ulf Ek.

Northlander, som förvaltar en summa som motsvarar ungefär 5 miljarder kronor, hade god tid på sig att lägga upp strategin. De köpte optioner och terminskontrakt på utsläppsrätter på den europeiska marknaden. Och under 2018 såg Ulf Ek värdet på utsläppsrätter stiga från omkring 7–8 euro upp mot 25 euro per ton koldioxid.

– Priserna steg som ett resultat av ändrade regler i EU, och systemet har nu äntligen faktiskt börjat leda till minskade utsläpp.

Han var inte ensam. Tunga finansiella aktörer, bland annat investmentbankerna Morgan Stanley och Goldman Sachs, gav sig in på marknaden. Ett fåtal nischförvaltare såg samtidigt sin chans.

Ryktet, som visserligen är svårt att bekräfta, gör gällande att investerarna tillsammans mobiliserade mångmiljardsummor på en marknad vars syfte är att hjälpa EU att nå klimatmålen.

Ordet spekulant ger annars inte direkt positiva associationer. Vi tänker på kortsiktiga vinster. Begreppet har en oskön klang särskilt i ett sammanhang som handlar om förutsättningarna för liv på vår planet.

Men tanken med EU:s utsläppshandel är just att skapa en speciell sorts börs som fostrar långsiktigt tänkande och hållbara teknikskiften inom företagen. Och på den marknaden har spekulanterna fyllt en viktig funktion.

Phil MacDonald är analytiker på den klimatinriktade tankesmedjan Sandbag i London. Han säger att marknaden för utsläppsrätter under en lång tid inte togs på allvar.

– Det byggdes fel från början, med alldeles för många utsläppsrätter. Låga priser har lett till att företagen inte behövt tänka framåt. Men med de nya reglerna skiftade stämningen. Det avgörande var att man såg att utsläppshandeln har en framtid, säger han.

En viktig förändring som kom 2018 var beslutet att införa en ny stabilitetsreserv för att hantera överskottet på marknaden. Sedan 2009 har ett nämligen stort överskott av utsläppsrätter byggts upp i EU-systemet. Tanken med stabilitetsreserven är att dessa ägarlösa utsläppsrätter ska sugas upp och senare kunna kasseras.

Det nya, tuffare upplägget har börja träda i kraft i år, och kommer att skruva åt marknaden flera år framåt. Fjolårets prisrally startade alltså när förväntningarna steg om en framtida brist på utsläppsrätter.

Phil MacDonald är övertygad om att finansaktörerna gav utsläppshandeln en knuff i rätt riktning.

– Det har varit nyttigt med spekulanter och fler utomstående aktörer. De har gett marknaden ett fönster mot framtiden och mot de höga utsläppspriser som vi tycker att företagen behöver betala, säger han.

Både Ulf Ek och Phil MacDonald tror att effekterna redan har börjat märkas i ekonomin. Kombinationen av fortsatt sjunkande kostnader på förnybar elproduktion och stigande priser på utsläppsrätter märks särskilt bland kolkraftproducenterna. 

Europeiska elbolag går nu snabbare över från koleldning till naturgas, enligt Phil MacDonald. Men skiftet sker även mot förnybart.

– På den tyska marknaden ser vi nu att det i regel är lönsammare att bygga ny sol- och vindkraft än att fortsätta driva befintliga kolkraftverk. Bilden är visserligen komplex, men det övergripande intrycket är att vi ser en stor ekonomisk förändring.

Även inom industrin har prischocken svidit. British Steel är ett exempel. Stålproducenten sålde ut sin reserv av utsläppsrätter före fjolårets rally och har under våren kämpat med ett stort underskott som skulle kosta företaget 100 miljoner pund att handla upp på den öppna marknaden. En nota som till slut betalades med ett lån av den brittiska staten.

– Rådet vi har hört att mäklare på marknaden nu ger sina kunder inom industrin är att behålla alla utsläppsrätter de kan. De kommer att behöva dem, säger Phil MacDonald.

Ulf Ek är övertygad om att priset på utsläppsrätter kommer att stiga ytterligare, kanske mot 45–50 euro per ton. Andra analytiker har talat om ett pris på uppåt 100 euro.

Phil MacDonald gör en mer försiktig bedömning.

– Det finns fortfarande ett överskott på marknaden. Skiftet från kolkraft kommer också att leda till att fler utsläppsrätter frigörs, vilket kommer att bromsa priserna på utsläpp, säger han.

Om värdet på utsläppsrätter fortsätter att stiga, påpekar Phil MacDonald, kommer också fler länder kräva nya åtgärder och kanske ett pristak på marknaden. Risken är ett bakslag. Det gäller att EU:s institutioner klarar att bevara det nya systemet.

Under den närmaste femårsperioden kommer man att följa upp hur stabilitetsreserven fungerar.

– Vi vet till exempel att stigande energipriser kan bli en väldigt känslig politisk fråga, säger Phil MacDonald.

Läs mer: 

Så fungerar EU:s utsläppshandel 

Fakta i frågan: Så effektiv är EU:s klimatpolitik