Som professor i internationell ekonomi – inte epidemiologi – är Lars Calmfors en av de debattörer som mött kritik för att kommentera den svenska coronastrategin utan ingående kunskaper om virus. Han förespråkade tidigt en försiktighetsprincip, som han fortfarande står fast vid. När det kommer till ekonomin, som är hans expertområde, har han däremot fått omvärdera sin initiala prognos.

– Om man tittar på BNP-utvecklingen för hela året blev det inte så illa som vi trodde. Arbetsmarknadsläget blev också något bättre än vad vi befarade, säger han.

I början av april, när allt pekade neråt, uppmanade Lars Calmfors finansminister Magdalena Andersson (S) att öppna det stora bankvalvet. ”Regeringens krispaket räcker inte”, skrev han i DN och argumenterade för upptrappade stöd till näringslivet.

– Jag tyckte det var rätt att slänga in allt vi hade i början av pandemin, för att hindra att det blev en snabbt nedåtgående ekonomisk spiral. Det motiverade väldigt kraftfulla stöd, säger han.

Då föreställde sig Calmfors att stöden skulle kunna trappas ner i början av hösten. Men så blev det inte. Med en smittspridning som återigen tog fart krävdes fortsatta insatser. Och fler kan behövas.

– Den stora smittspridningen kan behöva stoppas med nedstängningar av vissa verksamheter som då måste få mer stöd. Men det blir en svår fråga framöver i vikten takt stöden ska dras ner när smittläget förbättras. Vi vill ju inte äventyra dynamiken i näringslivet, säger han.

Stöden har aktualiserat en svår målkonflikt mellan att å ena sidan skydda existerande jobb och å andra sidan inte stoppa anpassningar i ekonomin, tycker Calmfors.

– Ju längre tid vi ger stöd till verksamheter som har problem, desto svårare målkonflikt blir det, eftersom det kan motverka också önskvärd strukturomvandling.

Det är till exempel rimligt att anta att flygbranschen, den fysiska detaljhandeln och hotell- och restaurangnäringen kommer vara på en nivå lägre nivå i framtiden än före coronakrisen, menar han.

– Det är troligt att vi får en omställning eftersom den påskyndande digitaliseringen innebär mindre av till exempel konferensarrangemang, affärsresor, fysisk handel och mer mer distansarbete i hemmet, säger han.

Sedan i juni ingår Lars Calmfors i finansministerns referensgrupp av nationalekonomer, som ska ge råd om den ekonomiska politikens utformning. I en DN-intervju slog Magdalena Andersson nyligen fast att coronakrisen innebär slutet på den nyliberala eran, med färre privatiseringar och marknadslösningar i offentlig sektor. Lars Calmfors ger henne till viss del rätt. Han radar upp skäl till ökade kostnader: åldrande befolkning, högre krav på välfärdstjänster och satsningar på försvaret.

– Att allt det sammantaget skulle gå att klara med effektiviseringar i offentlig verksamhet och att skära ner på transfereringar, det tror jag inte är möjligt. Jag har väldigt svårt att se hur vi skulle undvika en höjning av skatternas andel av BNP med en eller två procentenheter om man ser i ett längre perspektiv.

Men att näringslivet efter en tid av mycket statligt stöd skulle vara mer positivt inställda till högre skatter, det är Calmfors tveksam till.

– Det är klart att man har uppskattat stora stödinsatser och man har också krävt det av staten. Men samtidigt finns det inom näringslivet ett närmast reflexmässigt motstånd mot alla skattehöjningar oberoende av vilken situation vi befinner oss i.

Att skatten behöver höjas på sikt har inget med pandemin att göra, betonar Calmfors. Däremot kan problemen med stora kostnader och minskade intäkter bli större om arbetslösheten biter sig fast. Han tycker att utformningen av korttidspermitteringarna borde ha diskuterats mer.

– För att få del av det stödet har man först behövt göra sig av med de som är visstidsanställda. Det är ju i regel de minst integrerade på arbetsmarknaden som har sådana jobb. Den här utformningen av permitteringsstödet var mindre bra och borde ha diskuterats mer.

När intervjun görs har just jul- och nyårsfirandet tagit slut. Läget är kritiskt på landets sjukhus och smittspridningen ser knappast ut att minska. Lars Calmfors framhärdar: kraftigare åtgärder behövs. Och till skillnad från en del andra, nyligen uppmärksammade fall, verkar han leva som han lär. Att mötas upp för en fotografering kategoriserar han som onödigt. ”Låt oss nöja oss med arkivet den här gången”, konstaterar han.