Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-19 00:04

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ekonomi/linus-larsson-augmented-reality-glasogonen-kryddar-verkligheten/

Ekonomi

Linus Larsson: Augmented reality-glasögonen kryddar verkligheten

01:56.

Svindyra glasögon som kryddar verkligheten. DN:s Linus Larsson testar superhajpade augmented reality-glasögonen som ger en vision om vad tekniken kan bli i framtiden.

De är klumpiga. Svindyra. Ser inte riktigt kloka ut. Men superhajpade augmented reality-glasögonen ger ändå en vision av vad tekniken kan bli i framtiden. 

DN:s Linus Larsson har testat.

Linus Larsson
Rätta artikel

Den gröna grisen ser mig rakt i ögonen. Grimaserar när jag böjer mig fram. Ju närmare jag kommer desto mer irriterad blir den. Tro fan det. Nyss slungade jag en gul fågel rakt genom grisens hus, som står på en soffa i en kontorsbyggnad i centrala Stockholm.

Grejen är att ingen mer än jag kan se grisen, eller dess hus.

Ja, jag spelar ”Angry Birds”, det ikoniska finskutvecklade spelet som tog mobilerna med storm för ett par år sedan. Du har säkert testat, principen är enkel: Fåglar skjuts med slangbella mot grisar, så plankor och hus rasar runt dem. Om alla grisar slås sönder vinner man.

Men i den här varianten är allt i tre dimensioner, spelbanan är ett hologram och slangbellan sitter i min riktiga hand. Eller det ser i alla fall ut så för mig.

För att det ska fungera behöver jag de tjocka glasögonen för drygt 20.000 kronor. De kommer från Magic Leap, ett av världens mest lovande företag inom augmented reality. De senaste åren har hajpen varit hejdlös kring det mysiska Floridabaserade bolaget. Med spekulativa filmklipp och miljarder i riskkapital byggdes förväntningarna – det skulle bli glasögon som upphäver gränsen mellan fiktion och verklighet, mellan spel och vardag.

När glasögonen så dök upp så reagerade många som när katten har släppt ett halvtuggat fågelkadaver på hallgolvet. Bra kämpat, men ... Hur ser det ut?

Och det stämmer. Man ser ut som en idiot i Magic Leap One, som modellen heter. De är tjocka, stora och avgränsar synfältet. Man måste ha en sladd ner till en dosa i fickan.

Det är långt kvar innan augmented reality är smidigt och vardagligt. Innan det finns inbyggt i normala glasögon. Men herregud, den som väntar sig något annat underskattar nog hur vansinnigt avancerad komplicerat det är att få detta att fungera.

Ta grisarna framför mig, och deras hus, som exempel. Att jag ser dem beror på att de syns på en genomskinlig skärm precis framför mina ögon. Glasögonens inbyggda kameror har skannat av rummet och hittat golv, väggar och andra platta ytor. Det krävs för att grisarnas hus ska kunna placeras så de för mig ser ut som att de står på en sådan yta.

Sedan ska de stå kvar också. Varje millimeter jag rör huvudet registreras och objektet ritas om. Perspektiv ändras, storleken justeras. Det krävs absurda mängder uträkningar för att få det att stå stilla när jag rör mig.

Men just detta fungerar riktigt väl. Jag kan smyga runt, backa och se mig omkring – grishuset står där det står utan att fladdra eller fördröjas. Visst behöver mycket förbättras. Synfältet kunde vara vidare, skärpan bättre. Och självklart kunde glasögonen vara mindre och smidigare.

Men ge det tid. Om ett par teknikgenerationer kommer de se annorlunda ut. När det händer blir det riktigt intressant. Tänk vanliga glasögon du bär dagligen, med virtuella inslag. Tänk bonusinformation om platser du ser. Tänk navigeringsinstruktioner ritade på marken framför dig. Tänk att projicera nya husfasader ovanpå de gamla och omforma världen lite som du vill i största allmänhet.

Det är rätt kul att spela ”Angry Birds” på en soffa. Men augmented reality har betydligt större potential än så.