Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-05-29 05:59

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ekonomi/linus-larsson-facebook-soker-sitt-alexanderhugg-for-censurfragor/

Ekonomi

Linus Larsson: Facebook söker sitt Alexanderhugg för censurfrågor

Facebooks vd Mark Zuckerberg.
Facebooks vd Mark Zuckerberg. Foto: Marcio Jose Sanchez

40 förtroendevalda från olika delar av världen ska få sista ordet om vad som ska få publiceras på Facebook. Inte ens bolagets styrelse eller Mark Zuckerberg ska kunna trumfa besluten. Nu är de första 20 namnen offentliga. 

Men är det verkligen vad kritikerna har efterfrågat?

Frågan om vilket innehåll som ska vara tillåtet på Facebook har präglat företaget i åratal. Nakenhet, rasism, trakasserier och terrorpropaganda – med miljarder användare världen över ställs Facebook inför ett enormt antal gränsdragningar om vad som ska plockas bort och vad som ska raderas. 

Så när Facebook i fjol presenterade sitt senaste drag för att hantera frågan framstod det som ett försök till Alexanderhugg: En ny, fristående grupp av betrodda skulle fungera ungefär som en högsta domstol. Den som är missnöjd med Facebooks beslut ska kunna överklaga dit. Rådets beslut är definitivt, ska vägleda framtida avgöranden och ingen – inte ens Mark Zuckerberg personligen – ska kunna ändra det. 

Så ska normerna sättas för när kritik går över gränsen till hot, när ett politiskt budskap ska klassas som terroruppvigling och när felaktiga uppgifter är så farliga att de ska ses som förbjuden desinformation.

Danmarks tidigare statsminister Helle Thorning-Schmidt är med i gruppen.
Danmarks tidigare statsminister Helle Thorning-Schmidt är med i gruppen. Foto: Eva Tedesjö

Nu har de första 20 personerna som ska ingå i rådet, ”oversight board” som det kallas, presenterats. Det är akademiker, jurister, aktivister och journalister och någon politiker. Där finns The Guardians förre chefredaktör Alan Rusbridger och Danmarks tidigare statsminister Helle Thorning-Schmidt. Där finns Tawakkol Karman som belönades med Nobels fredspris 2011. 

Facebook har bjudit in sina egna kritiker: Till exempel den pakistanska aktivisten Nighat Dad, som när jag intervjuade henne för några år sedan dömde ut Facebooks projekt för att ge gratis internetuppkoppling i fattiga länder som cyniska knep för att dominera en framtida marknad. 

Övriga är till stor del jurister, före detta domare och professorer. De representerar jordens alla världsdelar och talar 16 av världens 20 största språk, enligt Facebooks sammanfattning. 

Facebook är i detta skede inblandat i att skapa styrelsen, men när den väl är på plats så ska den både fatta beslut självständigt och på egen hand utse efterträdare. På så sätt ska ledamöterna stå fria från företagets kommersiella mål. Det är löftet. 

Under första halvan av 2020 ska användare kunna börja överklaga Facebooks beslut till rådet. Även svenskar. Att systemet ska gälla Facebookmedlemmar i hela världen är en anledning till att rådet väljs från så många länder. 

Låter det hela svårt att tro på? En pr-kupp för att slippa reglering? En sminkad gris? Skulle Facebook verkligen lämna ifrån sig kontrollen över innehållet på sin egen tjänst? 

Nej, snarare har Facebook lyckats med ett smått otroligt cirkustrick. För även om man aldrig ska vara säker på någonting när det gäller Facebook så tyder det mesta på att den här styrelsen kommer få stort, om inte fullständigt, oberoende. Men det betyder inte vad kan skulle kunna tro. För här är grejen: Det är den enklaste vägen ur den här soppan för Facebook, och det kostar dem egentligen ingenting.

Kritiken som har riktats mot Facebook kan, förenklat, sammanfattas i två kategorier. 

Dels hur kontroversiellt material hanteras, som det nya rådet ska ansvara för. 

Dels hur användarnas privata data missbrukas, vilket Cambridge Analytica-skandalen är det mest kända exemplet på. 

De två kategorierna har knappt något med varandra att göra. De bygger på olika problem och har olika lösningar. Framför allt – och det här är det viktiga – Facebooks kritiker kräver helt olika lösningar på dem. 

När det gäller kontroversiellt material handlar kritiken om att Facebook gömmer sig bakom en fasad och ser sig som ett anonymt techbolag utan någon annan särskild roll. ”Men ni är ett medieföretag och världens största kommunikationsplattform”, brukar kritiker invända. Kravet: Erkänn det och ta ansvar för det. Eller annorlunda uttryckt – ta en mer aktiv roll.

När det gäller missbruk av privata data och dålig respekt för användarnas personliga integritet, då brukar kravet vara det motsatta: Man kan inte lita på Facebook, företaget har så många gånger gått över gränsen för att tjäna pengar på allt de vet om sina användare, att någon måste sätta ner foten. Reglering i någon form, vill vissa se. Eller annorlunda uttryckt – Facebook måste ta en mindre aktiv roll. 

Facebook lämnar alltså ifrån sig kontrollen, men gör det på det område där kritikerna kräver en mer aktiv roll, inte en mindre. Det är naturligtvis bara praktiskt att kunna skjuta över snåriga yttrandefrihetsfrågor till en fristående grupp och ägna sig åt det Facebook gör bäst och helst: Tjäna miljarder på användarnas personliga data. Och där låter man inte något oberoende råd ta beslut som Mark Zuckerberg inte kan stoppa.