Sedan det nuvarande pensionssystemet infördes runt år 2000 har pensionerna sjunkit i förhållande till slutlönerna. När lönerna ökat har pensionerna inte hängt med. 

Dessutom har den automatiska balanseringen, som vi brukar kalla bromsen, slagit till vid flera tillfällen och sänkt den statliga inkomstpensionen.

Karl-Petter Thorwaldsson säger att LO-förbunden strävar efter att komma tillbaka till samma nivåer som i det tidigare ATP–systemet senast 2028. Han räknar in tjänstepensionen i procentsatserna.

– Nu får många 58–60 procent efter att ha jobbar i över 50 år, tidigare var pensionen ungefär 72 procent av slutlönen. Kommer vi upp till den nivån igen slipper de som arbetat ett helt liv att vara beroende av bidrag, säger han.

De som lever på enbart garantipension, den allra lägsta pensionen, har också fått se sin köpkraft minska. Det beror på att garantipensionen räknas upp med Konsumentprisindex, KPI, som ökat mycket mindre än lönerna.

Garantipensionen höjdes den 1 januari. Då får alla garantipensionärer 200 kronor mer i månaden före skatt i garantipension och det skattefria bostadstillägget ska som mest ge 6.540 kronor i månaden.

Att grundskyddet höjs gör att skillnaden i pension mellan dem som arbetat hela livet i ett låglöneyrke och de som inte arbetat alls minskar ytterligare. Allt fler har upptäckt att deras arbetsår syns väldigt lite i pensionskuvertet.

– Det är rent kontraproduktivt. Det finns inget system där arbetslinjen är så svag, säger Karl–Petter Thorwaldsson.

LO har tagit fram en lång lista med krav som förbunden vill ska vara genomförda senast 2028. Kraven riktar sig både mot politikerna och mot arbetsgivarna. 

Av politikerna begär LO i huvudsak att inbetalningarna i pensionssystemet ska höjas. Det heter att pensionsavgiften till det statliga systemet är 18,5 procent men på grund av olika teknikaliteter är den i själva verket 17,21 procent.

– Vi kräver att avgiften ska upp till åtminstone 18,5 procent men helst till 19–19,5 procent, säger Karl–Petter Thorwaldsson.

Ett sätt att finansiera en sådan höjning är att ta pengarna från den allmänna löneavgiften, en del av arbetsgivaravgifterna, som stigit kraftigt under 2000–talet och nu är uppe på 11,62 procent. Löneavgiften går rakt in i statskassan och är därför en ren skatt. 

– Men jag är inte främmande för att även arbetsgivaravgiften kan behöva höjas, säger Karl–Petter Thorwaldsson.

Det viktigaste kravet riktat mot arbetsgivarna i avtalsrörelsen nästa år är att arbete på heltid ska bli norm. Många som får låg pension, ofta kvinnor, har arbetat deltid i många år med eller mot sin vilja. 

– Heltidsprojektet är A och O för att vi ska få upp pensionerna. Det pågår en fragmentisering av förhållandena på arbetsmarknader med deltider, tillfälliga anställningar och hyvling av arbetstiderna, säger Thorwaldsson.

Nästa krav är att arbetsgivarna ska börja betala in tjänstepension från första arbetsdagen i stället för att vänta till 25–årsdagen. 

– Det skulle höja pensionen med ungefär 1.295 kronor i månaden eftersom pengarna växer med ränta på ränta, säger LO–ordföranden.

Karl-Petter Thorwaldsson framhåller att han och LO-förbunden är kritiska till det nuvarande pensionssystemet. Men säger också att de inte har några krav om att det ska rivas upp och att vi ska få tillbaka det tidigare ATP-systemet.

– ATP–systemet var som Ebberöds Bank och hade aldrig hållit. Nu har vi ett hållbart system, problemet är att det ger för låga pensioner, säger han.

I början av november berättade Karl-Petter Thorwaldsson att han inte ställer upp för omval som LO-ordförande på kongressen i juni. Men avtalsrörelsen är sannolikt över vid den tidpunkten.

Läs mer: Så blir din pension 2020