Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ekonomi

Maria Gunther: Forskare är också en sorts kulturarbetare

I höstas var den brittiske författaren Simon Singh i Sverige för att lansera sin bok ”Räkna med Simpsons!”
I höstas var den brittiske författaren Simon Singh i Sverige för att lansera sin bok ”Räkna med Simpsons!” Foto: Agnes Stuber

Varför kan en matematiker, som levde på priser och stipendier och donerade alla pengar han fick över till bättre behövande, inte få ägna sig åt matematik för att det är kul? Frågar sig DN:s Maria Gunther.

I höstas var den brittiske författaren Simon Singh i Sverige för att lansera sin bok ”Räkna med Simpsons!”

I Morgonpasset i P3 berättade han om den enastående ungerske matematikern Paul Erdős, världens mest produktive matematiker någonsin, som publicerade 1 500 vetenskapliga artiklar tillsammans med fler än 500 olika medarbetare. Hela sitt liv reste han runt mellan olika universitet världen över för att samarbeta med matematiker på platsen och lösa svåra matematiska problem.

”Tack för att du kom hit! Jag känner att jag har kommit mycket närmare matematiken nu”, sa en av programledarna när Simon Singh lämnade studion.

Men dörren hade knappt gått igen bakom honom innan de vanliga kommentarerna kom: ”En ekvation som ska lösas - hur viktigt kan det va? Kommer det att stoppa världssvälten? Eller gör ni det bara för att ni tycker att det är så kul med matte?”

När jag lyssnar på programmet igen ett halvår senare blir jag fortfarande lika arg. Varför kan en matematiker, som inte ägde mer än vad som ryms i en resväska, levde på priser och stipendier och donerade alla pengar han fick över till bättre behövande, inte få ägna sig åt matematik för att det är kul?

”Vad gör du själv för att stoppa världssvälten, lilla vän?” skriker jag åt radion, som om programledaren kunde höra mig.

Att leda Morgonpasset i P3, åka till konstbiennalen i Venedig, dansa Svansjön, skriva deckare, arrangera Eurovision, komponera en symfoni eller sätta den avgörande straffen i VM-finalen i fotboll löser inte heller världssvälten. Det gör människor glada (och ledsna), men det mättar inga hungrande. Trots det har jag aldrig hört någon ifrågasätta rimligheten i att fortsätta med radioprogram, konst, dans, litteratur, musik eller sport av den anledningen.

Så varför är justmatematik och annan grundforskning så mycket mer provocerande?

När jag en gång i tiden var fysikdoktorand i Uppsala hade jag en forskarkollega som alltid presenterade sig som kulturarbetare när han var på fest. Vetenskap och forskning är lika mycket kultur som gör oss till människor som musik och konst.

Dessutom är forskningen en kulturform som leder till oväntade resultat och effekter eftersom det alltid är omöjligt att säga vart den kommer att ta oss.

För ett av reportagen i den här bilagan besökte jag byggplatsen för forskningsanläggningen ESS utanför Lund och träffade Mats Lindroos, en av de ansvariga forskarna. Han jämförde alltihop med observatoriet Stjärneborg på Ven. Observatoriet som byggdes år 1580 kan vara den största vetenskapliga satsningen någonsin i Skandinavien, och Tycho Brahe övertalade den danske kungen att bekosta det. Hans argument var att han ­behövde veta stjärnornas exakta läge för att kunna göra bättre horoskop. Men resultatet blev något annat: en helt ny världsbild. Med hjälp av de mycket noggranna mättabellerna från Stjärneborg upptäckte så småningom Tycho Brahes lärjunge Johannes Kepler att planeterna går runt solen i elliptiska banor.

På en annan plats i tidningen intervjuas Umeåprofessorn Emma­nuelle Charpentier, som tillsammans med sin amerikanska kollega Jennifer Doudna undersökte bakteriers försvarssystem. Det var ren grundforskning som helt oväntat ledde till en mycket exakt gensax som på bara några år har revolutionerat medicinsk och molekylärbiologisk forskning och används på laboratorier i hela världen. Det lär inte dröja länge innan Emmanuelle Charpentier och Jennifer Doudna får ett Nobelpris.

Och sökandet efter Higgspartikeln på Cern gav oss world wide web – som förmodligen har påverkat och förändrat våra liv mer än något annat de senaste decennierna.

Om någon till slutlyckas stoppa världssvälten är det mycket mer troligt att det är en matematiker än en deckarförfattare (eller en programledare i P3).

Men det är bara bieffekter. Framför allt är det forskningen i sig som är rolig. För att använda ett citat som, förmodligen felaktigt, har tillskrivits Richard Feynman, en av 1900-talets största fysiker:

Fysik är som sex. Visst, det kan ge en del konkreta resultat. Men det är inte därför vi håller på med det.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.