Den svenska friskolreformen har trettio år på nacken och debatten om vad den har resulterat i har blossat upp med jämna mellanrum ända sedan den genomfördes.

Just nu handlar mycket om att Sverige är ensamt om att tillåta friskolekoncerner att ta ut vinster med hjälp av allmänna medel som är avsedda för undervisning.

OECD:s utbildningschef Andreas Schleicher är väl införstådd med den svenska debatten.

– Det är ett hälsosamt tecken och typiskt svenskt att ni dragit igång en sådan här debatt. Jag har lärt mig mycket av ert sätt att tackla problem genom att diskutera dem, säger han när vi ringer upp honom i bostaden i en förort till Paris.

Nyligen valde den svenska Kungliga ingenjörsvetenskapsakademien in Andreas Schleicher som ledamot i ett nystartat skolprojekt.

Han ska hjälpa till att identifiera och komma med förslag till lösningar för de problem som man ser i det svenska skolsystemet i dag.

– Sverige är ett exportintensivt land och vi har insett hur viktigt det är med en fungerande skola för näringslivets utveckling, säger Tuula Teeri som är vd vid IVA och ordförande för det nystartade projektet.

För kunna sälja tjänster och produkter utomlands så räcker det inte att satsa på den högre utbildningen. Vi måste börja redan i den svenska grundskolan, menar Tuula Teeri och nämner den internationella Timss-mätningen som för bara någon vecka sedan visar att svenska 15-åringar presterar strax under snittet i EU och OECD i matematik.

Andreas Schleicher har lång erfarenhet av det svenska skolsystemet eftersom han var i Sverige för att forska långt in på nittiotalet.

Han är dessutom chef för de internationella Pisamätningarna och van att jämföra skolsystem världen över för att peka ut vad som brister på nationell nivå.

När jag frågar varför svenska elever inte presterar bättre än snittet berättar Andreas Schleicher hur han som ung skolforskare i Sverige i början av nittiotalet slogs av att skolan var något som alla svenskar var engagerade i.

– Man kunde stanna vem som helst på gatan, och alla hade en uppfattning om skolan. Man såg skolan som ett gemensamt socialt projekt som alla hade ansvar för.

Föräldrar gick inte omkring och oroade sig för om de skulle välja fel skola för sina barn.

– De litade på systemet, den skola som låg närmast var den bästa skolan.

I början av nittiotalet genomförde den borgerliga regeringen friskolereformen. Ett av syftena var att föräldrar skulle kunna välja skola och att det skulle skapa en större mångfald.

När Andreas Schleicher kom tillbaks till Sverige i slutet av nittiotalet för att genomföra de första Pisamätningarna upplevde han ett tydligt skifte.

Om man stannade någon på gatan nu så började de prata om skolvalet, hur man skulle göra för att välja rätt skola för sitt barn, berättar han.

– Folk litade inte längre på att den närmaste skolan var bra utan kände att de måste välja en skola som var bättre. Om du frågar mig när Sverige förlorade sina höga skolresultat så skulle jag säga att det hör ihop med det här skiftet, att ni började anpassa utbildningssystemet för att det skulle passa konsumenter som ska ut och välja på en marknad.

Den ursprungliga idén med friskolereformen var att det skulle uppstå en större mångfald.

– Men när jag jämför Sverige med andra länder som inte har genomfört någon liknande reform så kan jag inte se att det svenska skolsystemet på något sätt skulle vara särskilt entreprenöriellt.

Andra länder har lyckats bättre med att underlätta för småföretagare att skapa mer variation inom ramen för skolsystemet, menar han.

– Den reform ni genomförde har snarare resulterat i att era skolhuvudmän har blivit mindre innovativa, säger Andreas Schleicher och nämner skolsystemet i Shanghai som jämförande exempel.

Trots att det är strikt reglerat av staten så finns det en större diversitet, menar han. Lärare och skolledare engagerar sig i olika projekt tillsammans med andra lärare och skolor för att testa nya pedagogiska modeller.

– De samarbetar och delar med sig av sin lektionsplanering för att undervisningen ska bli bättre, på ett sätt som jag inte har sett i svenska klassrum.

Han nämner också skolsystemet i Nederländerna där mycket av det statliga beslutsfattandet överlåts till de lokala skolhuvudmännen utan att de för den sakens skull drivs att börja konkurrera med varandra.

– Det gör att Nederländerna har ett mer levande skolsystem med många olika pedagogiska modeller.

Problemet med det svenska systemet är att skolor verkar på en marknad där de drivs att konkurrera om elever och föräldrar, menar Andreas Schleicher och pekar på hur mycket skillnaderna mellan svenska skolor ökade i Pisamätningarna mellan 2000 och 2009.

– I den första mätningen 2000 kunde vi se att bara nio procent av skillnaden mellan elevernas läsförståelse kunde förklaras med hjälp av skillnaden mellan skolor.

Nio år senare hade siffran mer än fördubblats och låg nu på 19 procent. Mätningar visade också att en stor del av skillnaderna i resultat mellan olika skolor kunde förklaras med hjälp av elevers sociala bakgrund.

När jag frågar varför det är viktigt för det svenska näringslivet att grundskolan blir bättre ställer han en fråga tillbaka och svarar dessutom på den.

– Vad har Sverige att erbjuda förutom den kultur som skolan är med och bidrar till?

– Inte särskilt mycket.

Det utländska intresset för Sverige handlar inte om våra materiella resurser, utan om vad vi kan tillföra med hjälp av våra kunskaper, färdigheter, attityder och värderingar, enligt Andreas Schleicher.

Om Sverige ska kunna fortsätta att vara ett exportintensivt land räcker det inte att satsa på den högre utbildningen, menar han.

– Akademisk kompetens kan du skaffa dig i nästan vilket stadium som helst i livet. Vad du gör under dina tidiga år i skolan kommer att betyda mer för dina möjligheter att navigera dig fram i 2000-talet.

Läs mer: Lärare ses som servicepersonal i Sverige