Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-21 00:55

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ekonomi/martin-jonsson-daliga-affarer-och-nedskarningar-gjorde-mittmedia-konkursmassigt/

Ekonomi

Martin Jönsson: Dåliga affärer och nedskärningar gjorde Mittmedia konkursmässigt

För 13 år sedan  kostade det drygt 1,8 miljarder att köpa ett dussin lokaltidningar, när Centertidningar sålde sina titlar. När Bonnier och Amedia i dag köpte Mittmedias 28 tidningar (varav flera, som Östersunds-Posten, var med även i den gamla affären) var prislappen av allt att döma bara någon enstaka procent av den summan. Det säger en del om hur utsatt tidningsbranschen är - och hur nära konkursen lokaltidningsjätten faktiskt var.

Martin Jönsson
Rätta artikel

När Sveriges största lokaltidningskoncern byter ägare är det den största strukturaffären i svensk press sedan oktober 2005. Kanske är Bonnier och Amedias förvärv av Mittmedia till och med en större händelse än försäljningen av Centertidningar 2005, eftersom det ökar ägarkoncentrationen i branschen. 

Men ekonomiskt är det en betydligt mindre affär: jämfört med Bonniers försäljning av TV4-gruppen till Telia, för 9,2 miljarder, är det här mer eller mindre ett gratis övertagande. Att köpa tidningsföretag de senaste tio åren har dock inte handlat om köpeskillingar, utan om risktagande. En ägare måste kunna klara av att hantera en bransch i strukturell nedgång - och samtidigt investera i den digitala omställningen. 

Det bästa exemplet är när Amazons Jeff Bezos 2013 köpte anrika Washington Post, då i en djup ekonomisk kris, för i sammanhanget blygsamma 250 miljoner dollar. Sedan öste han in betydligt mer än så för att göra om den familjeägda draken till ett företag som i dag är bland de ledande i världen både tekniskt och journalistiskt. Och ett lönsamt sådant. Till skillnad från många av andra tidningar i USA, som bara försökt rationalisera sig till lönsamhet.

Mittmedia är också i kris, en kris så djup att den enligt branschtidningen Medievärlden innebär att likviditeten är så urholkad att bolaget knappt kunnat säkra kommande löneutbetalningar till de 1.100 anställda. Det egna kapitalet är i praktiken också obefintligt. Därför fanns inget val än att överlåta ägandet: förhandlingarna kom enbart att handla om villkoren och vilken typ av ägare man föredrog.

Utöver frågan om vad Bonniers övertagande innebär för ägarkoncentrationen i branschen och de lokala titlarnas framtid är det därför en fråga som är viktigast att besvara i dag: hur kunde vi hamna här? En lokaltidningsjätte, med snudd på lokala och regionala monopol, är så illa sargad ekonomiskt att några riktigt dåliga annonsmånader räckte för att knuffa den mot obeståndets avgrund? Alla tidningskoncerner i Sverige går ju inte dåligt, så varför just det här bolaget?

Vi har ställt frågan förr, i samband med Göteborgs-Postens rekonstruktion 2016 - där skattebetalarna, bankerna och borgenärerna räddade bolaget från en ofrånkomlig konkurs. Svaret är, ironiskt nog, detsamma: den 13 år gamla affären då Centertidningar såldes 2005.

Det vi vet i dag är att det inte finns några garantier för lokaltidningarnas överlevnad

Den affären är redan väl beskriven som medie-Sveriges mest feltänkta någonsin. Den gjordes under fullständig hybris: mot alla strukturella trender, med en galen köpesumma och med en skuldsättning som hackade gigantiska hål i de nya ägarnas balansräkningar. Bland dem fanns Mittmedia, som försökte lösa det på samma sätt som Stampen: med bisarra goodwill-värden och hög svansföring om ambitionerna.

När verkligheten slog till, i form av finanskrisen och en historisk förändring av annonsmarknaden - där ca 600 miljoner av branschens annonsintäkter per år gått direkt till Google och Facebook - fanns inte många utvägar kvar. Stampens rekonstruktion slog dessutom direkt mot Mittmedia, som inte fick tillbaka mångmiljonbelopp de hade som fordringar.

För Mittmedia blev lösningen nedskärningar och prishöjningar, samt neddragningar av utgivningen och försämringar av distributionen. Visserligen parallellt med en stor satsning på digitala annons- och produktionssystem som effektiviserade organisationen väsentligt, men det ledde ändå till en förödande negativ spiral: ju mindre unikt journalistiskt material som kunderna värderar högt, desto svårare blir det att klara en omställning till höga priser och nya digitala läsarintäkter.

Att bryta den negativa spiralen och våga satsa på journalistik som publiken värderar blir den viktigaste uppgiften för de nya ägarna.  Det vi vet i dag är att det inte finns några garantier för lokaltidningarnas överlevnad: det var bara några månader sedan Laholms Tidning blev ytterligare en i raden av nedlagda lokaltidningar och i stora delar av Sverige är det reella läget sådant att den lokala journalistiken riskerar att slås ut när nästa lågkonjunktur slår till. Till en skyhög kostnad för demokratin.

Läs också: Medieanalytiker: ”Köpet ritar om kartan helt och hållet”