Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ekonomi

Så länge Spotify vägrar tala om lönsamhet är det en riskaktie

Foto: Fanni Olin Dahl/TT

Spotifys börsnotering är ett kapitel i en unik framgångssaga. Men hur de kommande kapitlen kommer att utspela sig är omöjligt att förutsäga, mer än att de involverar stor osäkerhet och hög risk.

För nio månader sedan, mitt i högsommaren 2017, dödförklarades Apples musikspelare Ipod. Det var inte så många som uppmärksammade det, eftersom det varit en lång dödsprocess, men det är intressant att reflektera över, ur två olika perspektiv, där båda kan kopplas till Spotifys börsnotering i dag.

Det ena är förstås att Spotify var en av de aktörer som avlossade skotten som dödligt sårade Ipod. När Spotifytjänsten lanserades för mobilen 2009 försvann existensberättigandet för Ipod för nästan alla Iphoneanvändare. I valet mellan en extra apparat i fickan och en månadsavgift på 99 kronor var det tillräckligt många som omedelbart svarade det senare, vilket ledde till det avgörande marknadslyftet för Spotifys premiumtjänst - och motsvarande ras för Ipod. 

Det andra perspektivet, vilket förstås kan kännas lite småsurt att påminna om en dag som denna, är att framgång på teknologimarknaden är flyktigt - och att det inte går att leva på historisk framgång, hur exceptionell den än varit.

Spotify är en unik framgångssaga, oavsett om man mäter i antalet användare, antalet betalande kunder, den osannolika förmågan att locka till sig riskkapital eller att till hur bolaget faktiskt varit en helt avgörande aktör i musikbranschens transformation till en digital affär.

Läs mer: Sjunde AP-fonden nobbar Spotify-aktien

Det närmaste halvåret publiceras det ett flertal böcker om Spotify-sagan. De finns med som en bärande del i Kina Zeidlers ”Det svenska Techundret” (Pagina), i mestadels beundrande ordalag, som förstärker den historiemyt grundarna Daniel Ek och Martin Lorentzon omsorgsfullt sett till att bygga. Den myten raseras delvis i historikern Rasmus Fleischer och medieprofessorn Pelle Snickars initierade ”Den svenska enhörningen” (Mondial), som borrar djupare i hur bolaget lyckas få med sig nya finansiärer under framgångsresan. Fleischer är också en av forskarna bakom ”Spotify Teardown: Inside the Black Box of Streaming Music”, som för MIT mer detaljstuderar hur Spotify använder kundernas datauppgifter och hur deras algoritmer är uppbyggda.

Böckerna fokuserar på några centrala faktorer: bolagets exceptionella förmåga att använda PR för att bygga ett starkt varumärke, hur de byggt en finansieringsstruktur som bygger på lika delar traditionella och riskbenägna delägare och hur central användardatan varit, både för att skapa effektiva algoritmer och för att samla kunskap om kunderna.

I dag kretsar debatten mycket om det senare, post Cambridge Analytica - och en av de största riskerna aktieägarna i Spotify tar är just detta, när kritiken om hur Spotify hanterar den personliga integriteten riskerar ta fart på allvar. Men i balansen mellan integritet och personalisering har Spotify också varit skickligare än konkurrenterna: förvärvet av musikanalysföretaget Echonest 2014 är fortfarande bland det smartaste de gjort - och om man jämför alla de strömningsföretag som finns på marknaden i dag är det lätt att komma till slutsatsen att Spotify har den mest träffsäkra personaliseringstjänsten.

Men: allt detta är historia. Om framtiden på börsen ska bli den succé Spotifyägarna hoppas på krävs mer än så. Utvecklingen framåt hänger på fyra faktorer: Produkt, Position, Potential och Pris.

Spotify har en fantastisk produkt och position, inom kärnområdet musikströmning. Men: de har aldrig lyckats i sina försök till diviersifiering till podcast och video. Där har de en stor begränsning. Potentialen för bolaget på börsen är därför extremt svårbedömd, i synnerhet om man fortsätter försöken att utvidga affärsmodellen, utan att förstå sina marknadsutmaningar. 

Det blir ännu besvärligare så fort man börjar diskutera lönsamhet. Spotify säger i sin ansökan om börsnotering att de kommer att öka intäkterna och minska kostnaderna. Men om intäktsprognosen bara bygger på att få in fler användare, inte på prisökningar,  finns det ingen trovärdighet i löftet om att de också ska få ner kostnaderna: vi pratar ändå om ett bolag som levt på en extrem ”burn rate” och som till och med i börsprospektet säger att ”det finns inga garantier för när vi kommer att nå lönsamhet, om alls”. Om man vill ha en definition på högrisk fick man nog den precis där.

Läs mer: Spotify börsnoteras i april

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.