Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-13 06:58

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ekonomi/motor/erik-wedberg-raddaren-i-parkeringsnoden-gav-mig-hopp-om-manskligheten/

Motor

Erik Wedberg: Räddaren i parkeringsnöden gav mig hopp om mänskligheten

Det finns äkta medmänsklighet kvar i världen. Jo, jag lovar. Jag har sett den alldeles själv i vilt tillstånd på en parkeringsplats i centrala Stockholm och jag kommer aldrig att glömma hur det kändes.

Parkeringsplatserna har inte blivit fler på Stockholms gator. När cykelbanorna blir fler och bredare sker det i de flesta fall på bekostnad av antalet parkeringsplatser för bilar och oftast blir det bättre. Värtavägen i norra Stockholm har till exempel blivit en trevligare och vackrare stadsgata för såväl cyklister som fotgängare och bilister. 

Tyvärr har det också blivit ohyggligt svårt att hitta en plats att ställa ifrån sig bilen när man inte längre behöver köra med den och bilar som cirkulerar runt kvarteren, hetsigt framförda av förare med desperation i blick, har blivit en vanligare syn.

Häromdagen var jag en av dem. Det var dags för en av områdets större och mer bilsväljande gator att hålla sig med städdag och parkeringsförbud, och cirkusen var i full gång. Likt svältande lejon på savannen var vi ett antal bilar som slog våra lovar kring möjliga villebråd. Gata upp och gata ner genomsöktes efter luckor som kunde tänkas stora noga att husera våra rullande plåtlådor, utan resultat.

Men, plötsligt möttes jag av medmänskligheten i form av en man som kom utrusande från sin port. Han såg min desperata blick, signalerade att han skulle åka och att jag fick hans plats. Trots att han inte behövde. Ingen krävde det av honom. Ändå skyndade han in i sin bil och gjorde snabbt plats för mig. 

Det kan tyckas vara en liten gest, men i Stockholms parkeringsdjungel är det lika stort som om Donald hade låtit Greta ta över USA:s klimatpolitik.

Vad vill jag säga med det här? Inte så mycket mer än tack. Tack till dig som gav mig hopp om mänskligheten.

Läs även: Det är insidan som räknas i vinter