Förgasning är absolut en bra väg för att göra stora volymer biodrivmedel. Det säger Elisabeth Wetterlund, som forskar och undervisar på Luleå Tekniska Universitet.
Björn Gillbergs val att satsa på förgasning får stöd i flera forskarstudier och statliga utredningar. Redan Energikommissionen förordade i en stor utredning 1995 metanol som det bästa och mest effektiva valet. Energiutskottet inom KVA kom till samma slutsats häromåret. För Elisabeth Wetterlund vid avdelningen för Energivetenskap vid LTU är det inget som förvånar.
– En stor fördel är att det går att använda råvaror av låg kvalitet som det inte är så mycket konkurrens om och som det finns ganska mycket av. Sedan är det som Björn Gillberg säger en väldemonstrerad teknik – hela kedjan från förgasning av skogsbiprodukter via bränsletillverkningen till användande i fordon.
– Etanol från trä är också ett intressant spår som det sker teknikutveckling kring, men som har samma problem med ekonomin som Björn beskriver för förgasning – det vill säga att bristen i långsiktighet i politik och skattesystem gör att det inte kan konkurrera med billiga fossila bränslen.
– En nackdel med etanolspåret är att man får ut ganska lite etanol ur en given mängd vedråvara, jämfört med hur mycket metanol eller metan som kan produceras ur samma mängd råvara via förgasning.
Läs också: ”Skogen kan på sikt driva alla våra bilar”
Björn Gillberg menar att etanol och biogas är ”lågt hängande frukter” med begränsad potential. Metanol kan på sikt ersätta all bensin och diesel. Håller du med om det?
– Javisst! Men jag vill understryka att det behövs stora satsningar på många fronter samtidigt. Färre transporter, energisnålare fordon, mer kollektivtrafik, bättre stadsplanering, viss ökning av dagens biodrivmedel och ökad andel eldrift.
– Då kan skogsbaserade biodrivmedel räcka för den återstående delen, cirka en fjärdedel av dagens användning av bensin och diesel.
Men bioråvaran är ju begränsad, även i skogen. Den får inte störa massaindustrins behov.
– Billigast möjliga råvara för att göra biodrivmedel förutsätter olika restprodukter från skogen, inte timmer eller massaved. Närmast till hands är avverkningsrester som i dag i stor utsträckning lämnas kvar i skogen. Även svartlut, som är en biprodukt i massaframställningen, kan användas för att på ett effektivt sätt göra biodrivmedel.
Hur skulle ett så växande uttag av grot, grenar och trädtoppar, påverka den biologiska mångfalden i skogen?
– Studier jag sett visar på hyfsad potential att öka uttagen från dagens nivå på ett hållbart sätt, men som sagt går det inte ersätta alla dagens fossila bränslen. Jag tror dock att det kommer att krävas lite nytänk även där vad gäller styrmekanismer. Till exempel kan ökade uttag av skogsbränslen från områden med lägre bevarandevärden kompenseras med ökad andel naturvårdsarealer i skyddsvärda områden. Det är också viktigt att avskilja askan som bildas och återföra den till skogen.