Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Motor

Finns det inte bättre sätt att använda de stora pengarna?

Infrastruktur! Smaka på ordet. Tråkigt så klockorna stannar. Ändå är det den som gör allt möjligt. Det är något som exempelvis järnvägar, hamnar, vägar, flygplatser, telekommunikation, energi­försörjning…

VAL 2018

Man förstår att något som är tråkigt kan man spara på. Typ underhåll. Eller utbyggnad. Men det straffar sig. Snabbt. 

När regeringen i början av juni lade fram en ny plan för infrastrukturen gjordes ett stort nummer av att man tillskjuter ytterligare 100 miljarder kronor för planperioden 2018–2029.

Men.

Tidigare försummelser gör att tågresenärer rasar, flygpassagerare är förbittrade, fordonsförare besvikna över att sitta i permanenta (?) köer.

Det finns många som kan vittna om hur smarta (?) ekonomer sparat in på underhållsåtgärder. Ett exempel är Sveriges järnvägar. Trafikverket kämpar på med föråldrade saker som hela tiden går sönder. Passagerare och transportörer får ta smällarna. 

Varför blir det så här?

Politiker styr – och de prioriterar. Det är inte sakkunskapen, de samhällsekonomiska beräkningarna för olika investeringar som är de givna storheterna.

En del politiker har förälskat sig i vissa transportmedel – och förföljer andra. Det är vare sig logiskt eller bra för Sveriges utveckling.

Ta järnvägar som exempel. Jag gillar järnvägar; jobbade på SJ som lokförare fram till 1987. Det är ett utmärkt sätt att transportera stora flöden av människor och gods. Oöverträffat på land.

Men på mindre trafikintensiva sträckor är bussar och lastbilar helt överlägsna ur ett ekonomiskt perspektiv. Där handlar det om att se till att vägarna bär och att fordonen körs på bästa bränslealternativet, typ biodiesel.

Regeringen glider undan och blir oss svaret skyldig. Den väntar på nya tider. På att andra politiska partier ska hoppa på snabbtåget.

Transportsystemets olika aktörer ska inte ställas mot varandra. Fartyg tar godset till hamnarna. Tåg och lastbilar tar sedan lasten vidare. Jag har själv som lastbilschaufför arbetat med detta. 

Kombitrafik med järnväg, där lastbärare som lösflak, containrar och trailrar förs från en knutpunkt till en annan, förutsätter i allmänhet lastbilstransporter ut till kund.

I den nya infrastrukturplanen är det stort fokus på järnvägar eftersom Miljöpartiet är med i regeringen. 

I Sverige som är glest befolkat görs den helt dominerande andelen resor på väg, främst med bil. Bra, framkomliga och säkra vägar som finansieras av staten, alltså skattebetalarna, är därför en nödvändighet.

För mindre orter långt bort från huvudstaden är flyget en nödvändighet för att på rimlig tid ta sig från hembygden till Sveriges större orter och tillbaka.

Det är mot bakgrund av det här som diskussionen om att bygga snabbtågsbanor för drygt 200 miljarder kronor i Sverige ska ses. Det gör man i tättbefolkade länder. Med väldigt stora flöden.

Men ska vi göra det här? Finns det inte bättre sätt att använda de stora pengarna?

Regeringen glider undan och blir oss svaret skyldig. Den väntar på nya tider. På att andra politiska partier ska hoppa på snabbtåget.

Medan vetenskapen är kluven inför projektet.

Politikerna (förutom järnvägsfanatikerna) är osäkra.

Då ska jag ge ett råd, tillämpbart på mycket: Är man inte säker – låt bli!

Läs mer:

Tjänsten som ska ersätta den privata bilen 

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.