Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-20 13:24

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ekonomi/motor/jonas-froberg-bilindustrins-kris-fran-2012-ar-har-igen-det-borde-politikerna-inse/

Motor

Jonas Fröberg: Bilindustrins kris från 2012 är här igen – det borde politikerna inse

Bild 1 av 2 Frankrikes finansminister Bruno Le Mair och japansksa kollegan Hiroshige Seko.
Foto: Michel Euler/AP
Bild 2 av 2 Fiat-Chryslers (FCA) högkvarter.
Foto: Paul Sancya/AP

Haveriet i Europas storfusion mellan Fiat och Renault riktar ljuset mot Frankrikes regering. Politikerna fortsätter att kräva att alla jobb ska vara kvar – vilket omöjliggör fusionen. Men redan under helgens G20-möte kan storaffären ändå bli av.

Även en femåring som är demonstrativt ointresserad av vuxengrejer har nog tolkat tecknen i skyn som Frankrikes regering verkar ha missat: 

Bilbranschen krisar. 

Stenhårda klimatkrav i Kina och Europa, mångmiljardsatsningar på el- och förarlösa bilar och techgiganter som kommer in från sidan och skakar om Renault, Volvo Cars och de andra som getingbon. 

Allt har fått Europas bilbolags börskurser att rasa.

Då har vi inte ens nämnt konkurrenten Tesla. 

Annorlunda uttryckt: Det behövs effektivisering och samarbeten.

Det är i det ljuset vi måste se onsdagskvällens haveri i bilindustrins och hela Europas storindustriaffär som skulle skapa ett bolag värt nära 400 miljarder kronor. 

Det har nu gått en vecka sedan Fiat-Chrysler (FCA) och Renault tillkännagav att de skulle skapa världens tredje största bilbolag efter Volkswagen och Toyota. 

Det pratades om synergier på drygt 50 miljarder kronor – med bland annat gemensamma inköp och utvecklingsbudgetar. I korten låg stängning överflödiga fabriker i Europa. 

Allt för att överleva på sikt. Men så kom det reflexbeteendet från franska finansministern Bruno Le Maire i slutförhandlingen i Paris på onsdagskvällen: inga fabriker ska stängas. All personal ska vara kvar. 

Franska staten är 15-procentsägare i Renault och rejält skakad av gräsrotsproteströrelsen Gula västarna.

FCA gav surmulet upp och drog tillbaka budet.  

Franska regeringen hade fog för en sak: Renault måste göra sin hemläxa och få med sin partner Nissan, som man kortsäger på ett komplicerat sätt. Affären har hastats fram och enligt källor till nyhetsbyrån Bloomberg skulle Nissans representant i Renault-styrelsen ha röstat nej till affären på onsdagskvällen.

Längst ut i Renault-Nissans svans dinglar dessutom Mitsubishi Motors på oklara premisser.

Lägg till att affärens två huvudpersoner som varit branschens globala fixstjärnor och ivriga påhejare av fusioner nyligen lämnat bolagen och lämnat stora hål.

Dels FCA:s chef Sergio Marchionne, den fransk-kanadensiske eleganten som stridit i nära ett decennium för att FCA ska gå ihop med konkurrenter men som hastigt gick bort förra juli. 

Dels Carlos Ghosn, Nissans och Renaults mångårige ordförande som i november 2018 dramatiskt greps misstänkt för bland annat skatteflykt – men som stred för närmare samarbete mellan Nissan och Renault.

Renaults inkastade ordförande, den sirligt diplomatiske Jean-Domonique Senard, kämpar stenhårt med att få Nissan positiva – och Fiats ordförande John Elkann kämpar att få högerpopulistiska Lega med på att rädda bolaget – och inte sina egna röster.

För nu har allt hamnat på högsta politiska nivå. Av allt att döma avgörs Europas storaffär redan de närmaste dagarna på G20-mötet i Fukuoka, Japan: Frankrikes finansminister Le Maire ska försöka lösa ut trätan med Nissan med japanska ekonomiministern Hiroshige Seko. 

Här är ett diskret tips till er ministrar: på regeringsplanen till G20-mötet skulle ni kunna ögna europeisk närtidshistoria och året 2012. Då hade det gått fyra år sedan den stora bilkrisen. USA hade stängt 18 bilfabriker och därmed fått ihop efterfrågan och utbud vilket gjorde att GM och Chrysler började blomstra efter helt nödvändiga effektiviseringar.  

Europas bilindustri påminde samtidigt om en sondmatad dödssjuk. Protektionistiska regeringar i framför allt Frankrike och Italien hade under fyra krisår pumpat in 250 miljarder kronor i bilbolagen i utbyte mot att inga jobb eller fabriker fick gå förlorade.

Resultatet: en sprängfylld bubbla med 40 procents överkapacitet i bilfabrikerna. Det omöjliggjorde i praktiken vinster. Företag som PSA, Ford och inte minst Opel klarade sig sedan från konkurs med en hårsmån. 

Bakom kulisserna slet bildirektörerna sina hår, fångade i en fälla. 

Precis om i dag. 

Samtidigt känner ordförandena i Renault och framför allt Fiat (som ligger hjälplöst efter med elektrifiering) dödsänglarnas iskalla andetag i nacken i form av Kina-bilbolag, techgiganter, nya tech-start-upbolag med Kina-miljarder i ryggen och globala bilflottor som Uber och Didi. 

Den stora frågan är: vågar politikerna fatta långsiktiga beslut?