Hålen och lappandet i asfalten på Liljeörnsgatan gör min knattrande framfart på två ”kungliga” hjul till lite av en prövning. Gatan i Stockholmsstadsdelen Hässelby påminner mig om studsande upplevelser på Uppsalas gatunät i skiftet mellan 60- och 70-tal.

Vi talar om mopeder, det motordrivna fortskaffningsmedlet på (oftast) två hjul som 1952 fick klartecken i Sverige att framföras av sin förare utan krav på körkort.

Kalle Holmberg: Visa respekt för dagens mopedförare 

2019 kör jag en Puch Florida -62 i original, en välhållen moppe med speciell historia. 1969 styrde jag ett custombygge, förfärdigat av storebror Gunnar och bestående av en ram från Monark och treväxlad motor från Zündapp. Årsmodellsbestämningen förblev oklar.

Gångna helgen handlade dock mycket om just det; årsmodellerna på de veteranfordon som deltog i mopedrallyt Harald Nielsen Memorial. De ska vara minst 30 år gamla, enligt gällande princip för rallyt. Utan tidtagning avverkade 75 förare den närmare två mil långa banan, som kördes på företrädesvis lugna gator i stadsdelarna Hässelby, Vinsta, Nälsta och Vällingby i västra Stockholm.

De remdrivna och trampförsedda mopederna, exempelvis Monarpeden från Monark, uppfattade jag redan under mina tonår som hopplöst föråldrade transportmedel. Inte så de ömt vårdande innehavare av sådana som anmält sig till årets rally. I den branta backen efter kontrollen med slalomkörning på Spånga torg har dessa stolta och obekymrade förare visst sjå med att stödtrampa sina 50-talsmoppar när motorkraften inte räcker till.

Själv sitter jag på den vita Puch Florida som dåvarande kronprinsen Carl Gustaf, numer Sveriges kung, fick som present på sin 16-årsdag den sista april 1962. Kraften i den 57 år gamla mopeden räcker till för att jag, med kanske ett mått av stöddighet, ska lämna 50-talarna bakom mig.

Jag försvinner över krönet på Stjärnfallsvägen, ett för dagen av slumpen passande namn för somliga ekipage på detta gatuavsnitt. Som kvarvarande stjärna på himlen blir jag dock strax återförd till den hårda verkligheten på moder jord; två deltagare på varsin Zündapp kör lekande lätt om mig.

Minns hur stolt jag själv var över min ungdoms Monark-Zündapp-bastard. Hög tid att nu erkänna varför den gick så bra; kolven var jackad, vilket fick den med ställbart munstycke utrustade rovan att varva så att det stod härliga till.

Så länge det inte regnade, ska sägas – behövdes bara någon lättare skur för att motorn skulle totalstrejka. Överslag på grund av dåligt isolerad tändkabel, med ström hoppande förbi tändstiftet när vatten kom med i leken, kan ha varit problemet. Utreddes dock inte där och då.

Hjälp, plötsligt är min Puch -62 på väg att stanna! Helt självförvållat, efter en paus glömmer jag uppenbarligen att öppna bränslekranen. Ingen skugga ska falla över den tvåväxlade kungamoppen – under hela rallyt känns den mycket tillförlitlig.

Nutida hemvist för den österrikiska ingenjörsskapelsen är Motala Motormuseum. Därifrån lånades den i år ut till arrangörerna av Harald Nielsen Memorial, som i sin tur erbjöd DN Motor att utse en förare lämpad att styra klenoden runt Hässelby med omnejd.

Det blev jag som utsågs. Så klart jag accepterade, att på ”kungliga hjul” under en dag få återuppleva sin tid som mopedburen tonåring får man inte missa.

En hjälm av typen ”äggskal”, säkerligen med några år mer på nacken än Puchen, ställde ett annat motoranknutet museum upp med: Mopedum – Svenska nostalgimuseet i Nynäshamn.

Ur egen gömma letade jag fram en marinblå kaptensrock från Linjeflyg, klart rymlig och i linje med den nostalgi som ramar in Hässelby Hembygdsförenings och Spånga Fornminnes- och Hembygdsgilles arrangemang denna söndag.

Utmed banan strålar jag då och då samman med Stellan Riffle. Han kör en Puch Florida -61, precis som han gjorde som ung, efter att 1964 ha slagit till på en bättre begagnad med trampor.

– Hittade den här 61:an på Blocket. Så mycket nostalgi för mig att köra veteranrally just här i Hässelby, där jag en gång bodde, berättar Riffle, numer boende i Södra Vi utanför Vimmerby.

Ine Seidel kör en Zündapp Sport Combinette -67 under rallyt. Den grupp hon ingår i rättar sig solidariskt efter den långsammaste medlemmen.

– Vi hann inte i mål i tid, rallyt hade just flaggats av när vi kom fram. Ingrid Næss, min väninna från Kongsvinger i Norge, hade lite problem med att växla. Det viktigaste var i alla fall att delta. Och jag klarade balansprovet på plankan, antagligen för att jag körde så pass fort, säger Ine Seidel.

Den sportiga Zündappen står på henne, en gåva från maken Michael Seidel, mopedentusiast och deltagare i söndagens rally även han.

– Jag misstänker att han valde att ge den till mig, i praktiken en ursäkt för att skaffa ännu en moped..., säger Ine Seidel.