Säg de två orden ”första bilen” och många får något drömmande i blick. Här publicerar vi en förkortad version av DN-läsaren Björn Lincolns historia om sin första bil: 

”Med ett nytaget körkort åkte jag och en vän in till Stockholm våren 1971 för att, med en minimal budget, inhandla min första bil. 

Vi hamnade så småningom i källaren hos en bilhandlare i Vasastan och det enda fordon som matchade min plånbok, var en 9 år gammal engelsman. 

Den korrekta benämningen var Austin A60 Cambridge Delux Saloon 1962.

Originalfärgen var turkos med likaså turkos läderklädsel. 

Glada i hågen styrde vi kosan mot Märsta med 700 kronor mindre i plånboken. 

Mammas dammsugare (Volta) hade en tillsats som om man vände sug till blås kunde användas till att spraya färg med. Bilen blev gul med apelisinliknande ytfinnish. 

En Blaupunkt bilradio införskaffades samt en begagnad Dubbel-8 kassettbandspelare. Kassetterna var nästan lika stora som VHS-kasetter. 

Mjukt som en katt rullade man runt under sommaren - 71 och bjöd medresenärer på hisnande däcktjut när man gasade på, på tvåans växel, genom Märstas enda rondell. 

Det fanns hjälp att tillgå i skuffen när startströmmen sinade: En kvarleva från bilens barndom: Startvev.

När man var ute på sina nattliga räder till folkparkerna gällde det att parkera lite i skymundan. Det var ju minst sagt pinsamt att offentligt veva igång en ”modern” bil. 

När bakaxeln måste fixas hittade vi efter lite rundringning ett lämpligt objekt att plocka delar ifrån. Gustav Vl Adolfs gemål, Drottning Louise, hade efterlämnat en Austin A40. När hovet bestämde sig för att rensa ut lite i det kungliga garaget fick drottningens – nuvarande kung Carl XVI Gustafs farmor – A40 stryka på foten och hamnade på skroten i Sollentuna. 

Bakaxelupphängningen var av samma modell som till A60:n. Operationen lyckades väl. 

Hösten 1972 beslöt jag mig för att totalrenovera motorn. 

Tyvärr misslyckades det. En tidig höstdag var det dags för sista färden. Vi tömde ur alla vätskor och förberedde oss för begravning. 

Men lite roligt måste vi ju ha så här i livets slutskede. Så med någon liter bensin i tanken startade vi upp motorn och rusade den tills den skar ihop. 

Ett värdigt avslut för en fantastisk period i mitt unga liv.”