Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-12-10 05:26

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ekonomi/motor/rapport-stor-omvandling-vantar-transportnaringen/

Motor

Rapport: Stor omvandling väntar transportnäringen

Dragbil med liten citytrailer som tillåts i stadskärnorna. Stadstrafiken blir den sista miljön som får självkörande fordon, enligt rapporten.
Dragbil med liten citytrailer som tillåts i stadskärnorna. Stadstrafiken blir den sista miljön som får självkörande fordon, enligt rapporten. Foto: Jacques Wallner

Transportbranschen står inför kraftiga förändringar framöver. Helt andra krav kommer ställas till följd av den snabba tekniska utvecklingen. Priserna för transporter kan komma att sänkas till tio procent av dagens nivåer.

Jacques Wallner
Rätta artikel

I en ny rapport från Transportföretagen, "Kompetensförsörjning när transportsektorn digitaliseras", söks svar på hur digitaliseringen påverkar branschen, vilka nya krav på kompetens som behövs och vilken takt förändringarna kan tänkas hålla.

Kombinationen av uppkopplade, självkörande och eldrivna fordon ger en stark utväxling. Så här står det i rapporten: ”Tillsammans förstärker de varandra och lägger grunden för en avsevärd effektivisering...”

Ett stort dilemma för transportbranschen är att det i dagsläget är brist på både förare och tekniker.

Men hur ska man kunna locka fler när det i ett längre perspektiv ser ut som det kommer behövas allt färre?

Om självkörande lastbilskonvojer kommer fylla motorvägarna och göra förare arbetslösa så riskerar många tekniker i verkstäderna att få för litet att göra när fordonen elektrifieras. Elfordon har inte alls lika stort behov av service som fordon med förbränningsmotorer.

I rapporten refereras till en annan rapport av forskare vid Stanford University, Rethinking Transportation 2020-2030. I den förutspås att nya dieseldrivna bussar och lastbilar inte längre kommer att tillverkas/säljas från mitten av 2020-talet.

När bussföretag och tillverkare av tunga fordon får komma till tals tror de att det i framtiden bara behövs 25-30 procent av de förare som kör i dag.

Klarar då skolsystemet att förse transportsektorn med de kompetenser som behövs i framtiden? Rapporten är oroad över de långa ledtiderna som finns i förändringar av läroplanerna. Så lång tid som 4,5-6 år nämns. ”Det är mycket svårt för skolorna att följa med i den snabba tekniska utvecklingen av fordonen...” står det i rapporten.

Vi frågar  Caj Luoma, chef för utbildnings- och arbetsmarknadsfrågor hos bransch- och arbetsgivarorganisationen Transportföretagen vad man ska tro.

Hur snabbt ska man tro att övergången sker till självkörande, uppkopplade och eldrivna fordon?

– Det är svårt att helt säkert veta hur fort det kommer att gå men man kan med säkerhet säga att vi egentligen bara har sett början på det nya och att företagen bara hunnit ta det första steget. Det är svårt att säkert säga hur snabbt det kommer gå men pratar vi automatiserade fordon kommer enligt vetenskapliga studier, fordon på nivå fyra, det vill säga för motorvägstrafik att vara tillgängliga senast 2025 och för stadstrafik 2030.

Varför lockar inte fordons- och transporttekniska utbildningar tillräckligt många sökande?

– Vi ser sakta att trenden har börjat vända, att fler elever söker fordons- och transportprogrammet som faktiskt var den yrkesutbildning i gymnasieskolan som ökade mest vid årets antagning enligt Skolverket. Men fler elever behövs och här har branschen fortsatt ett stort arbete och en viktig uppgift med att nå ut med de fördelar det innebär att utbilda sig inom transportsektorn såsom jobb direkt efter studenten, varierade arbetsuppgifter, bra arbetsmiljö, möjlighet till karriär och starta eget, utlandsjobb mm. Och allt spännande som följer med den tekniska utvecklingsresa vi redan befinner oss i. 

Är utbildningarna för dåliga? Saknar lärarna kunskap om den moderna tekniken?

– På många skolor gör man ett fantastiskt jobb! Det är skolor som hela tiden gör sitt yttersta för att hänga med i den tekniska utvecklingen. Och det är naturligtvis helt centralt för att eleverna ska lära sig det som förväntas av dem ute på arbetsplatserna. Att de får tillgång till ny teknik och läromedel och att lärarna är uppdaterade på det senaste. Då gäller det att det finns tillräckliga resurser för såväl fortbildning för lärare som en stark och etablerad regional dialog mellan bransch och skola. 

Varför ska man som ung utbilda sig till förare eller fordonstekniker om det på längre sikt ser ut att behövas allt färre i yrkena?

– Nej det kommer inte att behövas färre till branschen utan tvärtom. Som vi ser det kommer transportsektorn att växa och behovet av personal därmed att öka. Däremot kommer flera av branschens yrken att förändras. Att arbetsmarknaden ständigt utvecklas är inte något nytt. Kompetensförsörjningsbehovet kommer med största sannolikhet fortsatt att vara stor både i närtid och i ett längre perspektiv. Det som kommer att ske är troligen att nya arbetsuppgifter växer fram exempelvis när det gäller fjärrstyrning, driftskontroll, kundkontakt, logistikplanering och datastyrt underhåll. Och då kommer medarbetarnas förmåga och vilja att utvecklas vara av central betydelse.

Vad är viktigast att göra i dagsläget?

– Viktigast i dagsläget är att antalet utbildningsplatser vid fordonstekniska och transporttekniska utbildningar ökar. Samt att myndigheter som ansvarar för de fordonstekniska och transporttekniska utbildningarna i samarbete med transportsektorn ser över utbildningarnas innehåll och framöver tillämpar en snabbare och mer flexibel modell för när det gäller att revidera läroplaner. 

– För att kvaliteten på utbildningarna ska säkras och för att garantera en jämn och hög kompetens som är anpassad för teknikskiftet behöver resurser inrättas på regional nivå med målet att samverkan mellan skola och näringsliv ska komma till stånd, utvecklas och vara långsiktigt. Dessutom behöver Skolinspektionen i större utsträckning kontrollera den faktiska kvaliteten i utbildningen.