Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-13 11:54

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ekonomi/motor/svart-tycka-illa-om-den-sovjetiska-brodlimpan/

Motor

Svårt tycka illa om den sovjetiska ”brödlimpan”

Som ett bältdjur, eller gråsugga, på hjul. Bukhanka har hankat sig fram sedan 1965 och har inte för avsikt att sluta än på länge. Foto: Glenn Lindberg

Sovjetunionens upplösning skedde i slutet av 1991, men fortfarande finns spår kvar från den ryska tiden – djupa hjulspår.

Att UAZ envisas med att tillverka minibussen Bukhanka är historieskrivning i nutid, som slår ett slag för att allt verkligen var bättre förr.

Om du har sett tv-dramat ”Chernobyl” så har du omvärldsbilden klar för dig. Det är grått, oroligt och världsåskådningen filtreras genom centralkommitténs partitoppar.

Framför mina ögon i skånska Hörby står en rund farkost, frontgrillens tandlösa gap verkar outtröttligt sukta efter fler kvalster att sluka genom sitt dammsugartryne.

Ryssen heter UAZ 452, just denna har tilltalsbeteckningen ”220695” vilket innebär persontransport. Men mest känd är bilen under sitt smeknamn Bukhanka, ”brödlimpan”, som anspelar på karossens jästa former.

Att tycka illa om Bukhanka är svårt. Glöm kommunistsnacket, skyhöga koldioxidutsläpp eller ålder­domlig konstruktion – den är en tidsmaskin här och nu.

Jag stegar fram och chansar på att Limpan inte stått felparkerad sedan den där ödesdigra dagen 26 april 1986. Men den är faktiskt nytillverkad av Ulyanovsky Avtomobilny ­Zavod i staden Uljanovsk cirka 70 mil öster om Moskva.

Jag svingar upp det lätta dörrbladet och greppar tag i ratten. Dörren blåser igen av sig själv, känslan av att sitta instängd i en konservburk har aldrig varit lika påtaglig. En nätt plåtnyckel stoppas in i startlåset på vänster sida om ratten.

En riktig arbetsplats för långa körpass. Eluppvärmda säten är en välkommen komforthöjare. Foto: Glenn Lindberg

Mellan förarstolen och passagerarsitsen fram finns en filtklädd kulle, under den en i sammanhanget modern fyrcylindrig bensinmotor från koreanska Ssang Yong.

Bukhanka rullar på stela hjul­axlar, allt för bästa slitstyrka och terrängegenskaper. Den kommer med bak- eller fyrhjulsdrift, det senare även med lågväxel. Det är trångt nere vid pedalstället. Sittställningen liknar kyrkoorganistens med pinnrak rygg och sansat fotspel. Instrumentbrädan klaras av i en halv mening. Blinkerspak, tryckknappar och hastighetsmätare. Det var allt.

En vägg mot bagageutrymmet gör att man kan lasta saker nog för en jordenruntresa. Att allt ryms inom totallängden 438 centimeter borde ha gett Nobelpris i fysik redan på 1960-talet. Bukhanka har tillverkats sedan 1965 men konstruktionen är från tidigt 1950-tal.

Vi saxar oss fram genom den snåriga skånska skogen, kommer ut på asfalten och föser upp Bukhanka i landsvägstempo. Här blir det bullrigt som i ett gammalt bombplan och bensinförbrukningen skjuter i höjden. Dubbla tankar kan fyllas på från både vänster och höger sida. Lugnt körd suger Limpan i sig under litern, och bäst rullar den i 80 kilometer i timmen.

Vidare mot nya äventyr. Ännu vet ingen hur gammal Bukhanka kan bli. Eller ung. Foto: Glenn Lindberg

Som klättrande bergsget är det mest förarens mod som sätter gränserna. I princip halva Sverige görs till en lekstuga även om terräng­körningslagen sätter käppar i hjulen för sådana övningar. Men Ryss­limpan är nästan lika skoj på asfalt, grusväg och vinterväglag.

Det bruksiga tilltalet charmar mest hela tiden – om du har rätt läggning. Ogillas gammel­bilar i nyproduktion har du helt enkelt läst för långt i denna text.

En av få svenska importörer av UAZ är Severin Autogroup i Hörby. Bilarna är EU-homologerade, alltså godkända att säljas i EU, och finns med såväl etanol- som biogaskonvertering av miljö- och skatteskäl. Att skatten är 19.565 kronor per år kan härledas till att bilen är nästan lika dålig för miljön som Tjernobylolyckan. Bland svenska kunder finns kraftföretag och övriga med högsta krav på framkomlighet. Ett exempel är ett företag i Dalarna som riktar in sig på älgsafari och äventyrsupplevelser. Där passar charm­trollet från öst in som handen i handsken. Då är det också snubblande lätt att ta även Fulu­fjället för ändlös sibirisk taiga.

 

Åkarbrasa med lyft motorkåpa värmer när rysskylan slår till. Lättåtkomligt för service. Foto: Glenn Lindberg

 

Läs mer: Andra tester av bilar i DN

Ämnen i artikeln:

Biltester
Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.
Rätta artikel

Kommentera artikeln

I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt