Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-09-19 06:10

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ekonomi/niklas-ekdal-assar-lindbeck-forskaren-vi-har-att-tacka-for-sveriges-stabilitet/

Ekonomi

Niklas Ekdal: Assar Lindbeck – forskaren vi har att tacka för Sveriges stabilitet

Professor Assar Lindbeck i augusti 2012.
Professor Assar Lindbeck i augusti 2012. Foto: Lina Alriksson

I nästan ett sekel var han en av landets skarpaste observatörer. Nationalekonom. Policymakare. Krishanterare. Sanningssägare. Mentor åt generationer av forskare. Nu är han borta.

Men vem var Assar Lindbeck egentligen?

Assar Lindbecks första minne är en tunn, vit gardin som fladdrar i mormors rum på Hermelinsgatan i Luleå. Året är 1933, då den stora depressionen slår i botten. USA och Sverige väljer att möta krisen med sociala reformer. Tyskland väljer Adolf Hitler.

I sina memoarer inleder Assar Lindbeck med gardinen och mormor, som flyttat in hos familjen på gamla dar. Ett par snabba intryck med barnets blick. Sedan blir det politik:

”Institutionaliserat äldreboende existerade på den tiden bara för medellösa utan anhöriga. Det kommunala ålderdomshemmet sågs som ett slags fattighus.”

Assar Lindbeck.
Assar Lindbeck. Foto: Lina Alriksson

Det kan inte uteslutas att Assar tänker denna tanke redan som treåring. I nästan ett sekel var han en av landets skarpaste observatörer. Nu är han borta. Sverige har förlorat sin viktigaste ”gränsgångare” – som han kallade sig själv – mellan forskning och politik. I en tid när det politiska livet alltmer utspelas på sociala medier, med allt svagare koppling till den så kallade verkligheten, är det dubbelt sorgligt.

Så vem var Assar Lindbeck? Mest känd är han väl för kommissionen som bar hans namn. När Sveriges ekonomi störtade och brann 1992 kallade regeringen in professorn. Med massarbetslöshet och 500 procents ränta var pigga idéer ett måste.

Utredningen med den underskruvade titeln ”Nya villkor för ekonomi och politik” presenterades i mars 1993. Merparten av dess 113 punkter är genomförda. Nu tar vi mycket för givet: oberoende riksbank, inflationsmål, utgiftstak, längre valperioder, konkurrens i offentlig sektor.

Professor Assar Lindbeck vid den välbesökta presskonferens där ekonomikommissionen lämnar sitt förslag till reformer av det ekonomiska och politiska systemet i form av boken "Nya villkor för ekonomi och politik", i mars 1993.
Professor Assar Lindbeck vid den välbesökta presskonferens där ekonomikommissionen lämnar sitt förslag till reformer av det ekonomiska och politiska systemet i form av boken "Nya villkor för ekonomi och politik", i mars 1993. Foto: Jan Collsiöö/TT

Mellan 1990 och 1993 ökade statsskulden från 43 till 72 procent av BNP. Ekonomin i fritt fall. Rostiga bilar, krossade drömmar, dystra framtidsutsikter.

När pandemin slog till 2020 var Sverige i väsentligt bättre skick. Fem statsministrar har tagit åt sig äran för denna comeback – Bildt, Carlsson, Persson, Reinfeldt, Löfven. Vår tacksamhet bör snarare riktas till Lindbeckkommissionen – forskarna som dikterade ett helt reformprogram.

Något så radikalt inbjöd förstås till kritik. ”Folkmakt ersatt med expertmakt”, tyckte en del. Det stämde i viss mån, vilket också var poängen. Men regeringen har ju alltid yttersta ansvaret, även om den konsulterar expertis. Corona-krisen är på så sätt en medicinsk parallell till 90-talets hantering av ekonomin, men den här gången verkar juryn vara ute om resultatet.

Assar Lindbeck ville att samhället skulle fungera. Akademikern i honom såg Sverige som ett laboratorium – till och med ett ”högrisklaboratorium” – men ytterst handlade det om människor.

Assar Lindbeck på Stora Räntedagen på Berns i Stockholm 1998.
Assar Lindbeck på Stora Räntedagen på Berns i Stockholm 1998. Foto: Marco Gustafsson/TT

Han kom som ett yrväder i ett land där auktoriteter sällan utmanades, och verkar redan från början ha haft denna vetenskapliga syn på världen. En nyfiken pratkvarn i ett tyst Norrbotten. Pappa arbetare, med blygsam politisk karriär. Mamma folkskollärare och hemmafru. Båda hejare på att räkna.

I det lilla köket dricks kaffe på fat. Gästande grannar kan sitta ner i timmar utan att ett ord blir sagt. Några blickar utväxlas, så är besöket över.

Men familjen pratar politik. Ibland kommer tunga socialdemokrater som Richard Sandler och Gustaf Möller på besök. Barnen får vara med, ”behandlade som vuxna långt innan vi var det.”

Assar har frihet att växa. Bara två gånger utsätts han för milt tvång, när han gjort något dumt. Då åker sjömanskostymen på. Han får gå och be om ursäkt, för lite grus som hamnat i bageriets deg och en färgklick på rörmokarens staket.

Resultat: livslång laglydnad. Han går inte ens mot röd gubbe.

Assar Lindbeck föds samma år som den legendariska Stockholmsutställningen, 1930. Avskalad funkis blir symbol för hela folkhemsprojektet, och för diskutabla idéer om en ny människa.

Bort med allt gammalt! Bygg fräscht och enhetligt, kosta vad det vill. Konflikten skär så småningom genom hemmet i Luleå;

”Jag minns hur pappa under mina fruktlösa protester var med och drev fram en rivning av den pittoreska småbåtshamnen för att bygga ett kolkrossverk”.

Depressionen och modernismen förebådar Socialdemokraternas långa maktinnehav. Assars forskning kommer att skugga och finslipa välfärdsbygget. Så sent som ett par veckor före sin död får han en artikel antagen i en vetenskaplig tidskrift.

Assar Lindbeck, professor i nationalekonomi vid Stockholms Universitet, 1976.
Assar Lindbeck, professor i nationalekonomi vid Stockholms Universitet, 1976. Foto: TT

Under efterkrigstiden forskar han om prisregleringar. När kalla kriget kulminerar handlar det om samhällsmodeller – planekonomi eller marknadsekonomi? Under 70- och 80-talet är arbetslösheten i fokus. Med finanskrisen sluts cirkeln, tillbaka i konjunkturpolitiken.

Akademiskt är Assar mest uppmärksammad för sin forskning om insiders och outsiders på arbetsmarknaden. När det begav sig kallades han själv ”både insider och outsider i politiken” av mannen som regerade i 23 år, Tage Erlander.

Vid studentriksdagen 1953 tar sig Lindbeck ton mot statsministern i en debatt. Till ynglingens förvåning kommer Erlander fram efteråt och erbjuder honom jobb. Det gäller en granskning av Folkpartiet, som väntas bli svåra motståndare i nästa val.

Lindbeck svarar att han ska rycka in i lumpen dagen efter. Men en kompis vore som klippt och skuren för uppdraget. Hans namn? Olof Palme.

Resten är ekonomisk historia.

I ett kvarts sekel är Lindbeck vän och sparringpartner till Palme. De skriver debattartiklar ihop, vänder och vrider på den svenska modellen, följs åt i kometkarriärer. I slutet av femtiotalet flyttar båda till den nybyggda förorten Vällingby. När de spelar tennis tycker Assar att Olof är väl generös med att döma tveksamma bollar till egen fördel.

Tävlingsinstinkten verkar jämnt fördelad. I historikern Henrik Berggrens biografi om statsministern beskrivs parhästen Lindbeck så här:

”Om möjligt var han än mer av ett underbarn än Palme – och ännu mer självmedveten och tyckmycken.”

Skillnaden handlar nog varken om temperament, ideologi eller begåvning, utan om perspektiv. ”Politik är att vilja”, säger Olof. ”Ekonomi är att välja”, säger Assar. Till sist väljer de skilda vägar, när forskarens kritik mot socialisering av näringslivet bidrar till maktskiftet 1976.

Assar Lindbeck, ekonomiprofessor och avhoppad socialdemokrat, varnade för löntagarfonderna från Gröna Lunds stora scen 1982. Bredvid Lindbeck Janne Loffe Carlsson.
Assar Lindbeck, ekonomiprofessor och avhoppad socialdemokrat, varnade för löntagarfonderna från Gröna Lunds stora scen 1982. Bredvid Lindbeck Janne Loffe Carlsson. Foto: Håkan Lindgren

Tungviktare i det mäktiga Partiet – samtidigt en jobbig jävel med sitt självständiga tänkande. Är det Assar som lämnar socialdemokratin, eller socialdemokratin som lämnar Assar? Även om det finns en konkret fråga i botten – löntagarfonderna – så är tidpunkten talande. I skarven mellan 70- och 80-tal går hela västvärlden åt höger.

Men rada upp Assar Lindbecks oneliners, och han blir omöjlig att fånga partipolitiskt:

”Välfärdsstaten är en triumf för civilisationen.”

”Näst efter bombningar är hyresregleringar det säkraste sättet att förstöra en stad.”

”Jag har aldrig förstått marknadsanarkister som inte har klart för sig statens viktiga roll.”

”Det är chockerande hur liten andel av invandrare som lyckats etablera sig på arbetsmarknaden.”

Ekonomiprofessorerna Mats Persson och Assar Lindbeck i Stockholm 2018.
Ekonomiprofessorerna Mats Persson och Assar Lindbeck i Stockholm 2018. Foto: Lotta Härdelin

Varje problem analyserat utan fördomar. I studentrevolten 1968 såg Assar vettiga idéer om jämlikhet, feminism, antirasism, miljö – utan att för den skull köpa marxismen som lösning. När kritiken haglade mot ekonomipriset till Alfred Nobels minne för att mottagare var ”vänster” eller ”höger” – Myrdal, Hayek, Friedman – förklarade Assar att det handlade om forskning, inte politik.

Han gjorde också skillnad på intelligens och kompass, efter att ha sett så många intellektuella irra bort sig. Hur definieras gott omdöme? Assars tumregel var enkel:

”Liksom när det är fråga om skönhet så känner man igen det när man stöter på det.”

Själv sökte han skönheten i måleriet. Expressionism var grejen där, inte dekoration. Han erkände att Picasso var störst, även om det tog emot att tycka som alla andra. Men så kom förstås reservationen: ”Picasso måste ha varit färgblind”, för när han blandade för mycket gick det över styr.

Foto: Lina Alriksson

Assars eget måleri präglades av starka uttryck men diffusa känslor. Tekniskt skickligt efter många års träning med experthjälp. När han hade vernissage 2019 minglade forskare, politiker, journalister, byråkrater och näringslivsfolk i en mix som annars bara finns på Twitter.

Alla var tagna av utställningen. Varje duk fångade Assars filosofi:

”Det är med livet som med måleriet: slumpen skapar möjligheter som man kan utnyttja eller missa.”

Likadant i forskningen och politiken. Gör det bästa av allt som dyker upp, följ din egen instinkt, lös verkliga problem. I ett Sverige med trettio procents ungdomsarbetslöshet kan man sakna den attityden.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt